Hundbädd och citroner

En sådan trevlig middag det blev hos grannarna G & D igår! Vi kom inte hem förrän en bit in på småtimmarna efter att ha skrattat mycket och ätit gott. Dexter var med och uppförde sig exemplariskt. Det märks att han är en vuxen hund nu. I augusti fyller han sex år och är alltså medelålders. 

Jag lade ut en annons på Facebook och tio minuter senare hade jag sålt hans bädd. Det är nog min sista försäljning. Resten – porslin och annat smått och gott som vi använt när vi bott i lillhuset en månad – ska grannarna få. Vi köpte en ny bädd till Dexter, en som är enklare att resa med och tar mindre plats. Damen som köpte hans gamla bor i grannbyn och hon gav mig en påse nyplockade citroner från sin trädgård som tack för att vi levererade bädden till henne. Hon måste ha valt dem med omsorg för finare citroner har jag nog aldrig sett. 

Värmen börjar komma nu – 30°C inne i Perpignan när vi var där i förmiddags för att köpa en present till lilla Lova som fyllde 1 år för några veckor sedan. 26 °C i poolen men bara 18-19 °C i havet.

Hurra, registreringsbeviset har kommit!

Min snälla brevbärare ringde på och viftade med det rekommenderade kuvertet från ANTS (Agence Nationale des Titres Sécurisés). 

"Titta vad du har fått!" sa hon glädjestrålande. Hon visste ju att jag väntade på registreringsbeviset för bilen. "Så nu kan ni åka upp till Sverige utan att behöva oroa er för eventuella poliskontroller", fortsatte hon och berättade att hennes bästa väninna var i Sverige för att säsongsarbeta och älskade landet. "Det är inte förutan att man själv blir sugen på att flytta dit." 

Och så tyckte hon att jag skulle strunta i att betala för en dyr eftersändning utomlands (ca tusen kronor). "Jag lägger posten hos grannen istället så kan ni komma överens om det är något som behöver eftersändas eller inte. Och ta bort era namn från brevlådan så att eventuell post som delas ut av någon annan än mig skickas tillbaka till avsändaren. På så vis slipper ni bekymmer."

Det är vad jag kallar för omtanke och service.

Tapeter och registreringsbevis

Vi köpte loss bilen av Toyota i april och har vi tur får vi idag hem bilens nya registreringsbevis och slipper därmed be postis och grannarna om assistans för att få det levererat till Sverige. 

Beviset levereras som rek så det gäller att vi är hemma när postis ringer på. Annars måste vi hämta ut reket på posten nästkommande vardag och det vet man aldrig riktigt när det blir. Det gäller nämligen att damen som sköter posten är frisk och kry och på plats.

Införskaffandet av det nya registreringsbeviset har varit en följetong ända sedan den 28 april då jag skickade in vår ansökan första gången. Den avslogs efter fyra veckors väntan p.g.a. formaliafel men istället för att bara komplettera ansökan tvingades jag skicka in en helt ny och vänta i ytterligare fyra veckor på besked. Eftersom man inte får köra längre än 30 dagar på ett gammal reg. bevis har vi alltså kört olagligt sedan den 28 maj. 

Först blev jag jättestressad – den svenska hälften av mig vill ju ha ordning på papperna – men efter att grannarna uppmanade mig att rycka på axlarna och inte oroa mig över något jag ändå inte kunde påverka, lugnade jag mig. Det mesta brukar faktiskt ordna sig till slut.

Nu har jag beställt tapeter till vår nya bostadsrätt. Det blir Friviva i hallen, Flax fiber i allrummet och Soaped Oak i sovrummet, samtliga från Boråstapeter. Jag har haft tapetproverna framme i flera dagar för att se hur färgen skiftar med dagsljuset och vädret. De enfärgade tapeterna är något mörkare i verkligheten än på bilderna och jag tror att de kommer att kontrastera fint mot fönster och lister.

Återstår att bestämma vad för slags stänkskydd vi ska ha ovanför disk/arbetsbänken. 

En vecka kvar ...

Nedräkningen har börjat! Om exakt sju dagar lämnar vi ifrån oss nycklarna till huset (eller husen, vi har ju två stycken) och vi ska ägna veckan åt att rensa ut det sista, handla presenter, packa, städa och umgås! Träffen med grannarna i lördags var supertrevlig och på torsdag ska vi hem till några andra grannar, längre upp på gatan, fransmän de också. Det verkar som om hela byn känner till att vi ska flytta – nyheter färdas fort här.

Vi lämnar alltså Cerbère på måndag och åker upp till pappa i Montpellier. Fortsätter upp till Sverige dagen därpå och kommer att sova över i Nancy, Bremen och Köpenhamn. Framme i Linköping på fredag e.m. Inga färjor utan vi tar broarna. Hade vi inte haft Dexter hade vi kört längre pass åt gången och skippat en hotellnatt. Det är dock trevligt att ta det lite lugnt. Säkrare också.

Gränslandet

Vi bor bokstavligen i Gränslandet. Mellan Frankrike och Spanien, mellan berg och hav, mellan sol och oväder. Bilderna nedan tog jag nyss när jag var ute och gick med Dexter.

Vi är bjudna på en apéro hos grannarna i kväll, i deras trädgård är det tänkt.

Hum ...

Midsommarafton och nya glajjor

Midsommarafton men istället för att baka jordgubbstårta och duka fram sju sorters sill som jag skulle ha gjort om vi bott i Sverige, har jag varit hos veterinären för att vaccinera Dexter. 

Och så har jag hämtat ut mina nya glasögon. Jag skulle egentligen bara beställa nya, lite starkare glas att ersätta mina repiga med när jag var hos optikern i förra veckan, men så råkade jag få syn på ett par champagnefärgade Burberrybågar ... 

Inget midsommarfirande för vår del alltså men i Frankrike firar man La fête de la musique i helgen och La fête de la Saint Jean på söndag. Men vi stannar nog hemma och tar det lugnt. Eller så promenerar vi ner till byn i morgon och äter lunch. Eller åker över till Spanien. Eller ...

Men nästa års midsommarafton ska jag baka jordgubbstårta igen och duka fram sju sorters sill.

Lervälling

Ökendammet förvandlas till tunn lervälling när det började regna idag så det var bara att ta fram vattenslangen och gummiskrapan. Nu är terrasserna rena och fina igen. Men det handlar inte enbart om att vilja ha det rent utan är lika mycket en säkerhetsfråga. För leran är snorhal och det sista jag behöver är att halka omkull och förvärra min axelskada. Alltså blir det till att använda broddar i vinter. 

Fint besök

Vi fick fint besök igår när min förläggare och hennes familj hälsade på här i Cerbère. Det var i sista stund kan man säga för om mindre än två veckor åker vi ju härifrån för att bli linköpingsbor istället. Himla trevligt att sitta på La Dorade nere i byn och äta lunch tillsammans. 

Apropå Linköping läste jag precis ett reportage i DN om Lars Winnerbäck som vuxit upp där. Jag gillar honom som artist och tycker att hans texter är fantastiska. Men kopplingen till Linköping har jag inte tänkt på tidigare. Jag vet överhuvudtaget väldigt lite om staden så det ska bli roligt att upptäcka den och dess historia. 

Annat jag funderar på är vad mitt nästa romanprojekt ska handla om. Olika idéer flyger omkring i skallen men allt är väldigt abstrakt ännu. Så jag låter idéerna fladdra på i väntan på att någon av dem ska landa. Jag kan ändå inte börja skriva förrän det sker.

Flyttstädar

Då var storhuset flyttstädat. I stort sett. Ska bara torka rent vindsluckan och efterputsa några fönster. Det har tagit oss femton timmar att få huset skinande rent. 75 kvm. Så länge skulle en städfirma – eller T för den delen – aldrig hålla på men så är jag petnoga också. Jag vet exakt var smutsen gömmer sig och min röntgenblick hittar varenda liten fläck eller inkilad smula. Till vardags har jag en något mer avslappnad attityd till städning vilket är tur. Jag skulle aldrig kunna ha husdjur annars. Eller barnbarn.

Det ska blåsa in ökensand om ett par dagar. Igen. Jag hatar det innerligt för sanden, som egentligen är lerdamm, lägger sig som en beläggning över allting utomhus inklusive rulljalusierna, Dexters päls och mitt hår. Luften blir smutsgul och astmatiker får det jobbigt. Att det blåser in ökensand ibland är normalt. Men inte flera gånger i månaden som varit fallet i år. 

Om exakt två veckor lämnar vi ifrån oss nycklarna till huset och påbörjar färden upp till Linköping. Dags att planera rutten och boka hotell.

Kulturkrockar

Vädret har varit lite ostadigt på sistone men jag njuter likafullt. Gråväder flera dagar i sträck förekommer i stort sett aldrig här. Däremot växlar vädret snabbt. Så en vacker morgon som den på bilden kan på eftermiddagen förvandlas till åskskurar eller dimma.

Mina grannar ryser när jag berättar om det svenska klimatet och förstår inte hur man kan välja att bosätta sig i ett land med så långa och mörka vintrar. Well, allt har sin charm. Och i facebookgruppen för fransmän i Sverige är det tydligt att inte många flyttar, eller drömmer om att flytta, till Sverige på grund av vädret. Eller på grund av maten som majoriteten av gruppens medlemmar tycker är tråkig och smaklös. Snarare är det trots vädret och maten som de flyttar. Det som lockar fransmännen är naturen, friheten, personalpolitiken, föräldraledigheten, synen på barnuppfostran samt ett snällare samhällsklimat även om gängkriminaliteten skrämmer en del. Dock tycker fransmännen att det är svårt att komma svenskarna inpå livet. De uppfattas som snälla och vänliga men reserverade och ospontana. Jag ska se om jag hittar några fransmän i Linköping som behöver hjälp med att förstå sig på svenskar ...

Talade med vår brevbärare idag eftersom jag väntar på ett rekommenderat brev som jag inte tror kommer att hinna fram innan vi flyttar. Brevet innehåller bilens registreringsbevis och är därför viktigt. Fördelen med att bo i en liten by är att alla känner alla. Så brevbäraren föreslog att hon skulle ringa mig när brevet kom och kontrollera om det kunde läggas i vår grannes brevlåda istället. Så kunde grannen skicka det vidare till Sverige sedan. Precis så där enkelt borde livet alltid vara. För att inte tala om fransk byråkrati.

Flyttlasset har kommit fram ...

 ... till Linköping och tack vare mina barn fungerade hela logistiken med att hämta ut nycklar och p-tillstånd hos hyresvärden och släppa in flyttkillarna in i lägenheten geschwint. Eftersom vi knappt hinner flytta in i hyresrätten förrän vi flyttar ut igen är planen är att inte packa upp mer än de nödvändigaste, dvs se till att vi kan laga mat och har något att äta på samt en säng att sova i. Dock slår det mig att vi har våra regissörsstolar att sitta på när vi ska äta men inget matbord ...

768 nya ombearbetningar ...

 ... blev resultatet av den senaste genomläsningen av Vindarnas hus. Manuset är nu tillbaka hos redaktören. Vad ska jag nu fylla mina dagar med när jag varken behöver ägna mig åt att flytta eller redigera? 😀

Skämt åsido – vi har ett garage att rensa och ett hus att flyttstäda. På tisdag är det uppstartmöte för Vindarnas hus med Sara, kommunikationsansvarig på Norstedts, på onsdag är vi hembjudna på lunch hos O och M och på torsdag åker vi upp till Montpellier för att hälsa på pappa i några dagar. Jag tror att juni kommer att försvinna lika snabbt som maj gjorde och vips sitter vi där i bilen, på väg upp till Sverige och vårt nya liv. Vän av ordning kanske protesterar nu och säger att det är väl inget nytt liv att flytta tillbaka men det är det visst. För vi har aldrig bott i Linköping tidigare och vi har inget ekorrhjul som väntar. Ny stad + ny bostad + ny frihet = nytt liv!