Ännu en dag ...

Det är en evighetsmaskin

Jag har nog skrivit om första kapitlet femton gånger. Allt ska stämma. Läsaren ska slängas rakt in i berättelsen samtidigt som man får en känsla för genre, hjältinnan och inte minst - språket.
En testläsare tyckte att jag var "outstanding på att hitta gestaltande detaljer för karaktärer". 
Det låter förtröstansfullt.

25 gånger kvar

Pratade med författaren Björn B. Jakobsson på Pernillas mingel ikväll.
"Hur många gånger redigerar du och skriver om?" undrade jag.
"Säkert 30 gånger", svarade han.
Okej.

Releasepartydags!

Snart är det dags ... Och vad passar väl bättre till en kvinna som älskar bubbel än just det?

Idolspaning

Lunchade bredvid Andreas Carlsson (Idoljuryn ni vet). Han hade väldigt vita tänder och sällskap av en mycket välsminkad ung dam.
Själv hade jag frissig frisyr och rinnig makeup.
Tror inte att de såg det. Tror inte att de lade märke till mig överhuvudtaget.

Mina dagar

Vad jag gör hela dagarna eftersom jag inte bloggar? Jobbar.
Vad jag gör hela kvällarna eftersom jag inte bloggar? Skriver annat.
Vad jag ska göra ikväll? Styrelsemiddag på Fotografiska. Trevligt men ändå jobb.
Vad jag ska göra i morgonkväll? Gå på RELEASEPARTY! Och äntligen, äntligen få glutta i Pernillas bok … Sedan kommer jag säkerligen att åka hem och dö av prestationsångest. Eller så sätter jag mig och skriver om hela mitt manus.
På fredag är jag troligtvis ledig för att försöka pumpa upp mitt självförtroende igen.

Suppleant

Jag stod på mig! För en gångs skull gav jag inte vika för smicker utan jag stod på mig. Tackade nej till att fortsätta som ordförande för samfällighetsföreningen. Trots att valberedningen grät. Inte för att jag är outstanding utan för att det är så svårt att rekrytera ideella krafter till styrelseuppdrag.
Idag är det årsstämma och idag degraderas jag från ordförande till suppleant istället. Det känns ... riktigt, riktigt bra.

Malmö

Förkyld för trettonde dagen på raken åkte jag till Malmö och blev välkomnad av våren. I mitt nästa liv kanske jag flyttar till Malmö. Eller till Provence. Paris. Cornwall. Eller var en bäst-säljande författare nu vill bo någonstans. I mitt nästa liv alltså. I mitt nuvarande trivs jag alldeles ypperligt där jag är. Hemma.

Laxfiske i Jemen - en äkta feelgoodare

Jag tycker om sagor. Laxfiske i Jemen är en saga. Alltså tycker jag om Laxfiske i Jemen.
Nej, berättelsen om en shejk som vill plantera in laxar i en konstgjord flod i Jemen är inte realistisk. Nej, huvudkaraktärerna är inte realistiska. Nej, inget i filmen är oförutsägbart.
Men Ewan McGregor är härlig i rollen som den fyrkantige men charmige Dr Alfred Jones, miljöerna är fantastiska och dialogerna fyndiga. Om jag dessutom lämnar biosalongen med ett leende på läpparna och en skön värme inombords – ja, då struntar jag fullständigt i vad alla förståsigpåare tycker, och ger Lasse Hallström 4 laxar av 5 i betyg.

Positiv refusering på självaste fredag den 13:e!

I februari var jag på manuspitch för Kabusa i Göteborg. Om det har jag skrivit här.
I början av mars skickade jag in, på vinst och förlust, mitt råmanus till förlaget. Det fick bära eller brista tänkte jag. Lite om det skrev jag här.
Alltså, ni behöver inte alls läsa länkarna, jag lägger till dem bara för att vara hjälpsam. Utifall att, liksom.
Så här går jag, mitt galna jag, och skickar iväg ett helt ofärdigt manus till ett bokförlag eftersom jag är så rysligt nyfiken på vilken typ av refuseringsbrev jag ska få.: 1) Tack, men nej tack = kört, 2) Personligt nej tack = förlaget är intresserat. Skriv om och skicka in igen 3) Nej tack + lektörsutlåtande = sätt dig genast ner och skriv om, skicka sedan in igen. Detta enligt Johanna och Lisa som verkligen borde veta vad de talar om.
Ooops, där kom en länk till är jag rädd.

Jag skickade alltså in mitt manus.
Idag kom svaret.
Måste först säga att jag dittills hade haft en underbar fredag den 13:e. Den började med att jag fick mycket positiv respons från min coach på mitt nya följebrev, fortsatte med tre möten på raken, samtliga givande.
Därefter mejlet från Kabusa.
Okej, jag erkänner, hjärtat hoppade till. 1), 2) eller 3)? Jag läste snabbt, förstod inte riktigt, läste om och insåg att jag nog fått en 2). Förlaget uppskattade manusets handling och upplägg, tyckte att språket flöt fint. Fanns saker kvar att arbeta med (Ah, tell me!) men de hälsar mig välkommen tillbaka med omarbetad version eller att presentera något helt nytt om jag har det!. Utropstecknet är inte mitt utan Kabusas.
Konstpaus.
Andas.
Skrika rakt ut.
Mejla min coach och fråga "var detta bra, var detta bra?".
Bita på naglarna tills hennes svar kom: "Bravo!"
På vägen hem får jag ett sms från en av mina medarbetare: "Annika, vill tacka dig igen för ditt stöd idag. Jag har haft en väldigt rolig vecka på jobbet. Trivs!"
Kommer hem och där möter mig min älskade T i hallen med ett glas bubbel i handen.
Jag säger bara - fredag den 13:e rules.
Skål!

Jag skrev ett mejl nyss

Kära redaktörskompis,

1) Du slaktar väl inte mitt manus, snälla?
2) Behövs fler sexscener?

Med vänlig hälsning,

Annika Estassy Lovén
Författarwannabe

Min header - en rebus.

"Vad handlar din berättelse om", kanske någon undrar.
Svaret finns i min header. 163 ord som avslöjar såväl handlingen som genre. Bara att sätta ihop dem i rätt ordning ...

En egen skrivargrupp är lyx

För tillfället skriver jag inget. Inte redigerar jag heller. Det enda jag gör är väntar. Väntar på feedback.

Jag avskyr att vänta, tålamod har aldrig varit min starkaste sida. Inte verkar jag lära mig att bli bättre på det heller, väntandet.

Därför ger jag respons på andras texter istället. Vi är nämligen åtta skrivande kvinnor som lärde känna varandra på Facebook och som sedan i höstas träffas varannan vecka på Amy's fik vid Fridhemsplan. Ibland kommer alla, andra gånger saknas några. Men träffas gör vi och däremellan håller vi kontakten via vår hemliga Facebookgrupp och vårt forum där vi lägger upp våra texter, tips, kommentarer från våra lektörer m m. Där är högt i tak, frispråkigt och ärligt.

En egen skrivargrupp är lyx, helt enkelt. Och hjälper mig att stå ut med väntandet.



På bilden saknas Lotta, initiativtagare till att skrivgruppen bildades.

Alltid du & Sonjas sista vilja

Två romaner jag verkligen ser fram emot. Författarna har säkert rensat bort alla onödiga utropstecken, om de ens haft några från början.

Dessa rackare till utropstecken

Ikväll har jag tagit bort 14 stycken utropstecken från mitt manus. 21 stycken kvar och får så förbli tills redaktörskompisen sagt sitt.
Undrar just när det blir, hon har ju haft hela påsken på sig att läsa ju! Kära M, du sitter väl inte och slaktar min berättelse, va? Please ...

Annandag påsk

Jaha, och var tog den påsken vägen? Och var kom min plötsliga förkylning ifrån?
Inte bra med så mycket frisk luft och fem lediga dagar på raken ...

Tibast och blåsippor - då är det vår.

Dessa små grammatiska rackare

Svenska är inte mitt modersmål och det finns vissa saker som är svåra att lära sig för en stackars invandrare, trots att hon inte ens var tonåring när hon kom till Sverige. Prepositioner till exempel. Jag tyckte att jag hade bra koll på de små rackarna men efter att ha läst igenom mitt manus för ... femte (?) gången upptäcker jag att jag slirar ibland. Jag känner att det är fel men kan inte riktigt sätta fingret på orsaken. Samma sak med "en" eller "ett" - jag glömmer ofta att böja efterföljande adjektiv korrekt. Så finns det annat som bara jag gör, gång på gång. Som att stava "sjöng" med U istället för Ö. "Sjung". Eller "dräggla" istället för "dregla". Logiskt, inte sant?
Som tur är, är T lika bra på svensk grammatik som jag är på att reta honom för hans franska uttal. Det är därför vi trivs så bra tillsammans.

Påskdagen

En stilla natt med flera minusgrader och trolskt månsken lämnade efter sig en tunn skorpa nyis på sundet. Egentligen borde jag räfsa bort fjolårsgräset och klippa ner sly. Egentligen.

Påskafton

Nordan blåser friskt och det går gäss på sundet. I skogen är det lä. Att säga att där är varmt vore dock att överdriva en smula. Vantarna glömde jag i Solna. Vantsäsongen är över i butikerna, nu vill expediterna att man ska köpa bikini och baddräkter istället.Hittade dock ett par på barnavdelningen. Storlek 11 år. Svarta med glitter och rosetter. 30 kr. Passar perfekt på flashiga Vätö ...

Långfredag

Skärtorsdag

Pimpade vinglas

En medarbetare fyller jämt snart. Jag gick ut på lunchen för att hitta en tupp till henne. Hon samlar nämligen på dem.
Det borde ha varit en lätt uppgift, trodde att det kryllade av snygga tuppar såhär i påsktider. Det gjorde det inte. Däremot ramlade jag över pimpade vinglas och hjärtat tog ett skutt. Nu ska jag bara förbereda ett tal också.

Är vi på väg att bli ett obildat folk?

Läste på SvD:s ledarsida i morse en ledare av Daniel Persson som gjorde mig riktigt glad. Och samtidigt bekymrad. Glad för att ämnet togs upp, bekymrad av förklarliga skäl.

"Den som växer upp i ett hem där bildning ses som något misstänkt, eller ännu värre som något slags snobberi, kommer med stor sannolikhet inte att utveckla den intellektuella nyfikenhet som kännetecknar stora människor."
"Ingenting uppstår ur intet och i ett land där kunskap i allmänhet ses som mer av en belastning än som något eftersträvansvärt kommer få genuint bra skolor att se dagens ljus."

I mars förra året beslutade regeringen att tillsätta en litteraturutredning. För ett par veckor sedan var jag och lyssnade på en presentation av utredningen so far. Jag blev mörkrädd när jag såg den statistik som presenterades:
Skillnaden mellan hur mycket män och kvinnor läser ökar, till männens nackdel, samma sak mellan låg- och högutbildade. Femtonåringars förmåga att förstå skriven text har sjunkit dramatiskt sedan 2000. Osv osv.

Allt hänger ihop. Sjunkande läsning = sjunkande bildning = sjunkande intresse för skolan.

Eller som Daniel Persson skriver:
"Ingenting uppstår ur intet och i ett land där kunskap i allmänhet ses som mer av en belastning än som något eftersträvansvärt kommer få genuint bra skolor att se dagens ljus."

Litteraturutredningen efterlyser samverkan med folkbildningen. Helt rätt. Låt oss tillsammans utarbeta en läsfrämjande strategi.

Om att lyssna för mycket på vad andra tycker ...

Egentligen är det så enkelt.

Jag berättade för min coach hur förvirrande jag tyckte det var med allt tyckande. Gör si, gör så ... Vem i hela världen ska man lyssna på?
Hon svarade:
"Du måste bestämma vad du vill och hur du tycker att det ska se ut. Man kan skriva sönder en text om man redigerar för mycket och bara lyssnar på andra."

Så sant. Lyssna gärna på andra men glöm inte vem som säger vad, och varför.
Och om det som sägs inte känns bra alls, inte ens efter att du sovit på saken i några nätter - överväg då allvarligt om du inte ska skita i det.

Ett bra år

Sonen, 26 år, ringer för att tipsa mig om en film han precis sett.
"Se den mamma, du kommer att älska den", säger han. "Den handlar om en affärsman som får ärva en vingård i Provence.Det är en sån där film man blir glad av. De äter goda middagar och snackar. Romantisk är den också."
Min son. Som ärvt mina gener och också gillar feelgood.
Filmen, A good year med Russell Crowe, är beställd - kommer om tre dagar.

Snöat in mig på feelgood

Jag tänker mycket på feelgood just nu.
Läste in mig på genren innan jag satte igång med mitt eget projekt, kanske lite för mycket faktiskt. För sanningen är att för mycket feelgood får mig till slut att längta efter berättelser med mer tuggmotstånd. Lagom är bäst, som alltid.

Idag var vi på bio T och jag och såg Hotell Marigold. En affisch som skriker feelgood, fantastiska skådisar och en lagom dos exotism - oemotståndligt, eller hur? Och visst var gestaltningen underbar, med crème de la crème av brittiska skådespelare, miljöerna förföriska och vemodet precis lagom vemodigt. Handlingen var söt och förutsägbar, precis som det ska vara. Men samtidigt satt jag där och önskade mig lite mer tuggmotstånd. Större gester, tyngre konflikter. Men hade det i så fall inneburit att feelgood-känslan försvunnit på kuppen?

Fler scener ändå?

En av mina testläsare tycker att hon saknar ett par förtydligande scener i min berättelse och undrar om de möjligen försvann i redigeringsmassakern. Öööh ... Nej, jag skrev dem aldrig. Tänk, jag kanske får anledning att göra det nu, dvs tillföra ord istället för att stryka.
Yes!