Mera bröd ...

Vi bjöd över A & M och deras små söner till en kvällsapéro och dukade fram snacks, ett nybakat surdegsbröd, kallrökt lax, get- och philadelphiaostar, lantpaté, cornichons, saltgurka, rökt skinka och vattenmelon. Och så färska jordgubbar och glass. Precis allt gick åt! 😊

Envete, fullkorn och gramhamsmjöl samt vatten och salt skapade detta bröd.

Nybakat

 

Jag bakade ett litet lantbröd på en surdegsgrund (eller starter som det heter på engelska och levain på franska) som var på väg ner efter peak. Det ska man egentligen inte göra då grunden förmodligen inte kommer att orka lyfta brödet fullt ut. Men degen jäste fint och även om brödet inte blev riktigt lika högt som annars smakade det fantastiskt gott med en fin sötma. Anledningen till den goda smaken är så klart mjölet. Det är stor skillnad på mjölet man hittar på stormarknaden och de stenmalda ekologiska sorterna jag köper direkt av mjölnaren. Det här brödet bakade jag på 80% T65 (ett grövre siktat och mineralrikt fullkornsvetemjöl) och 20% gramhamsmjöl.

I Sverige

Efter en del mäck för att komma till Montpellier (tågstrejk, försenade bussar och ombokningar), lyfte flyget i tid och resten av resan avlöpte utan problem. I Linköping möttes jag av värmebölja. Och även om den är över för denna gång och det åskar och regnar just nu, är det fortfarande varmt. Jag lär alltså inte få användning av tröjorna jag tog med mig.

Att få umgås med Isabelle och Hedda dagligen är både roligt och intensivt. Två- och treåringar har mycket energi och massor de vill visa upp och prata om! Vi har haft födelsedagskalas, läst sagor, sjungit, besökt lekparker, åkt buss, varit på stan, gått promenader, badat, fikat, ätit, lekt ... 

Tiden går som bekant fort när man har roligt och min vecka med småflickorna är snart över. Men jag har ett dygn på mig att suga ur det sista av mitt besök – samt baka ett surdegsbröd. Jag startade nämligen en surdegsgrund i måndags och den har tagit sig riktigt bra. Förhoppningsvis ska det gå att baka på den trots att den är ung.

Hedda

Isabelle

Svensk sommar och Isabelles nybyggda hus.

Brödbak och strejkvarsel

Planen var att ta tåget till Montpellier i morgon lördag, sova över hos pappa och Lisa för att på söndag förmiddag flyga med Transavia till Arlanda. Men så fick jag SMS och mejl från det franska tågbolaget SNCF där man varnade för en "mouvement social local" vilket innebär strejk och störningar. Bäst vore om jag väntade med att resa till efter helgen, skrev de. Strax därpå läste jag i tidningen att Transavias kabinpersonal strejkar också och att upp till 30% av flighterna från Montpellier och Perpignan är inställda. Är det inte det ena så är det det andra ...
Så det blir till att åka buss till Montpellier istället och sedan hålla tummarna för att min flight inte ställs in!

Förutom att tvätta och städa har jag bakat idag. Den som händelsevis trodde att jag skulle tröttna på att baka surdegsbröd trodde fel – jag bakar varje vecka och tycker fortfarande att det är lika roligt. Dagens inte särskilt estetiska men desto godare skapelse är ett formgräddat och ekologiskt lantbröd bakat på svenskt grahamsmjöl och grovmalet vetemjöl från Le Moulin du Don. Surdegsgrunden är den som jag blandade till för åtta månader sedan. Rena ungdomen med tanke på att många som bakar surdegsbröd har haft sin grund i flera år!

DNA och APS

Det är populärt med DNA-tester för att ta reda på mer om sitt ursprung har jag sett, få info om det finns härstamning från Afrika eller Asien till exempel, och sånt kan ju vara kul. I Frankrike är det dock förbjudet för privatpersoner att beställa DNA-tester. Här är det enligt lag bara läkare, forskare, polis och domstolar som får göra det. Skulle jag trotsa lagen kan det bli dryga böter, cirka 40.000 kronor! Anledningen är att Frankrike anser att testerna är integritetskränkande. Man ogillar att det inte finns någon kontroll på laboratorierna som utför dem och befarar att resultatet hamnar i kommersiella händer och används av andra än beställaren, och i fel syfte. Förbudet gäller även tester köpta on line från utländska labb. Jag nöjer mig alltså med den kunskap jag redan har om mitt ursprung – jag är en blandning av allt möjligt! 😊

Igår följde jag våra ukrainska gäster till prefekturen i Perpignan för att hjälpa dem med att återigen ansöka om ett tillfälligt uppehållstillstånd till S. J har redan fått sitt men S nekades av okänd anledning vilket varit extremt stressande för dem. Skulle de bli tvungna att packa ihop och söka sig till ett annat land? 

Efter en stunds dividerande med handläggarna, visade det sig att avslaget berodde på ett missförstånd baserat på språkförbistringar. För även om både J och S talar engelska flytande hjälper det föga när handläggarna inte gör det. Och eftersom det finns oärliga personer som utger sig för att vara ukrainska flyktingar fast de inte är det, fäller handläggarna hellre än friar om det råder minsta tveksamhet.

Det tog sin lilla tid och ett antal dokument innan vi redde ut det hela, men nu har S fått sitt APS (autorisation temporaire de séjour) och efteråt firade vi med varsin iskaffe.

Jag önskar att jag hade kunnat skriva "Slutet gott, allting gott", men kriget är tyvärr långt ifrån slut.

Sverigeresan närmar sig

Inte mycket har hänt sedan sist. Livet går sin gilla gång med andra ord. Solen skiner och vi har haft det blåsigt ett par dagar. Sommarvärmen är här men vi har sluppit värmeböljorna. AC:n är bara igång på nätterna men systemet är inställt på 24 grader för att undvika alltför stora temperaturskillnader mellan inne och ute. Vi skulle kunna ha öppna fönster och uppdragna jalusier istället men vi vill inte ha in myggen. Dessutom gillar jag att dra ner jalusierna så att det är riktigt mörkt i sovrummet när jag ska sova. 

Om en dryg vecka drar jag iväg till Linköping. Jag flyger från Montpellier den här gången och passar på att sova över hos pappa och Lisa. Först tåg till pappa alltså, sedan flyg till Arlanda och sist tåg till Linköping. En lång resa men det gör mig inget, har ju bara mig själv att ta hand om. Vet ännu inte hur vädret blir men jag räknar med betydligt kyligare temperaturer än våra. Det blir till att ta packa med tröjor och strumpor i resväskan!

Det ska bli härligt att få träffa småflickorna igen. Hedda har precis fyllt två när jag kommer och Isabelle fyller tre när jag är där. Roligt för dem att vara så nära i ålder och dessutom bo i samma stad. Och praktiskt för mig. 😊

Bilden är tagen under en promenad vid den gamla metallfyren Du Môle i grannstaden Port-Vendres. Jag har alltid varit svag för fyrar och det sedan barnsben. Enligt vad jag fått mig berättat hörde Le phare (fyren på franska) till de första orden jag lärde mig att säga. Bland det bästa jag visste var när farfar och jag åkte på kvällen för att se Mamellesfyren i Dakar lysa. Fyren är Dakars äldsta och Afrikas starkaste tillsammans med den vid Godahoppsudden.

Skål för fyra år av franskt liv!

I dag har det gått fyra år sedan vi lastade bilen full och styrde kosan söderut för att börja ett nytt, franskt, liv.

Sedan dess har jag lärt mig hur man deklarerar, vilka myndigheter som ansvarar för vad, hur sjukvården och försäkringskassan fungerar, att överklaga hos den franska skattemyndigheten och få rätt, vad de olika butikskedjorna heter och vad de säljer, hur landet styrs och vad termerna i bilens svenska servicebok heter på franska.

Franska kändisar är jag fortfarande dålig på men så är jag inte särskilt intresserad av dem heller. 

Jag har röstat i tre olika val, läst mängder av böcker på franska, sett alla avsnitt av franska The Voice och Let's Dance men misslyckat med att följa någon av de många såpaserierna eftersom jag tycker de suger.

Vi har fått nya vänner, grannarna ringer och frågar om allt är bra när de inte sett oss på ett tag. De hjälper oss att sjösätta båten och ta upp den, vaktar huset när vi reser bort och delar generöst med sig av byskvaller. Borgmästaren vinkar glatt när han kör förbi och jag har blivit bjuden på fika av hans mamma.

Jag deltar i vissa av byns aktiviteter men trivs trots allt bäst hemma i vårt lilla hus på kullen. T:s psoriasisartrit är så mycket bättre än när han bodde i Sverige och även om han aldrig kommer att bli fri från sjukdomen gör solen, havet, den friska luften och de dagliga hundpromenaderna att han slipper tröttheten och den värsta värken.

Den enda nackdelen med att bo här är avståndet till familjen och vännerna i Sverige.

Med andra ord trivs vi med vår franska tillvaro och ingen av oss känner behov av att förändra något. Inte just nu i alla fall. Ty om framtiden vet vi inget och livet kan ställas på ända vilket ögonblick som helst ...

Eller för att parafrasera Jakob den Rättfärdige: Vi vet inget om morgondagen. Vad är vårt liv? Vi är en dimma som syns en liten stund och sedan försvinner.

Skål!