Susanne Boll + Damm = Sant

Ibland händer det ... andra.
Bitter? Inte alls.
Inte ännu.
Grattis Susanne!

De obotliga optimisternas klubb

Visst, jag borde beställt originalversionen - att läsa romaner (och se filmer) på franska är en sådan njutning - men då kan inte T läsa den. Och det vill han. Väldigt gärna.
Jag återkommer med ett omdöme, men måste erkänna att förväntningarna är skyhöga. Kärlek, sorg, spänning, humor, Paris och femtiotal. Vinnare av Prix Goncourt och tokhyllad av Mats Gellerfelt.
Som sagt ...

Mingel och reklam

Simona, the one & only, tillsammans med Karin Berg som driver egen kommunikationsbyrå OCH bokbloggen En bokcirkel för alla. Karin har föreläst för Vuxenskolan. 

Det har inte Pernilla Alm - ännu. Leffe Delo däremot är ledare för en av våra skrivarcirklar. Gå den eller någon annan av våra kurser! 

 Tre bloggerskor som jag nu fick träffa live: Helena, Anneli och Nina.

 Och så kom Åsa och jag med här. Bilden knyckte jag från Helenas blogg.

Superreleasefest

Jag var på releasefesten för Simona Ahrnstedts nya romance - Betvingade - ikväll.
Det var superfint ordnat i superläckra van der Nootska palatset och jag träffade supertrevliga människor och hade superskoj trots att jag luktade svett och hade superont i fötterna efter en stressig arbetsdag i inte allt för ortopediska skor.
Heter det ortopediska skor?
Och Simona var snygg och smart och välformulerad och proffsig. En stjärna, helt enkelt.

Kvällen var för kort, det fanns massor av människor jag hade velat tala mer med. Äntligen fick jag träffa supertrevliga Åsa Hellberg (snyggtjejen till vänster alltså, hon till höger har jag ingen aning vem det är) som skrivit Sonjas sista vilja och snart kommer ut med Sonjas hemlighet. Åsa är supercool. Och har lugg.

I den supergenerösa goodie bag som Damm Förlag gav oss fanns bland annat Boken och fotkräm. Boken började jag läsa på tunnelbanan (nej, jag orkade inte följa med ut på ett glas vin som någon vänlig själ föreslog) och fotsalvan invigdes så snart jag kommit hem och sparkat av mig mördarskorna.
Nu måste jag tänka på skönhetssömnen. Godnatt.

Bokfrukostmorgon

Att börja dagen med att sitta på Vetekatten och prata böcker med det här gänget är alltid lika trevligt. I morse var det Jona Raffes "Det bästa av allt" som avhandlades. Boktjuven var också där by the way.

Jag gillade Raffes berättelse från 1958 om fyra unga kvinnor i New York. En föregångare till SATC skulle man kunna beskriva den som, även om den kvinnosyn som kvinnorna möter mer påminner om den i Mad Men.

Det tog mig en stund att komma in i romanen men sedan var jag fast. Så var det inte för alla - någon gav upp efter femtio sidor, någon annan tyckte att den var pladdrig, en tredje älskade den ...

En fråga vi alla ställde oss: varför rosa som dominerande färg på bokomslaget? Vad signalerar det?

Bilden knyckte jag från Facebook.

En gång hönsmamma ...

- Jag har fått ett brev från Skatteverket, säger sonen när han ringer från staden där han bor.
- Jaha, säger jag.
- De säger att jag inte deklarerat.
- Har du det då?
- Jag minns inte. Trodde det. Tänkte att det är lika bra att jag ringer mamma, hon vet vad jag ska göra. Vad ska jag göra?
- Deklarera.
Jag låter nästan inte alls ironisk, hör ju att sonen är lite skärrad och jag är inte ironisk när mina barn eller andra är oroliga. Annars är jag ironisk mest hela tiden.
- Men jag har inga blanketter och det går inte att deklarera via nätet längre, fortsätter sonen.
- Beställ nya blanketter då.
- Okej.
Det går två dagar.
- Nu har blanketterna kommit. Vad gör jag med dem? frågar sonen.
- Det du skulle ha gjort i maj redan. Deklarera.
- Men jag gör aldrig saker med blanketter, jag fixar allting via nätet.
- Du skriver på och skickar in.
- Inget annat?
- Nä.
Inte heller nu låter jag ironisk. Faktiskt.
- Soft, säger sonen och låter som vanligt igen.
- Jo, säger jag och låter också som vanligt igen.

Låtsasextrovert

Det är mycket snack om att vara introvert eller extrovert nu för tiden. Jag är bägge men mest det ena.
Efter en konferensdag med chefskollegor, har jag dragit mig tillbaka för att läsa Alice Munros novellsamling Nära hem. Om några timmar är det dags att möta kollegorna igen. De tycker att jag är en extrovert typ. Jag borde ha blivit skådis.

Inte tänka

Ett förlag hörde av sig för att berätta att de inte kunde öppna pdf-filen jag mejlat över. Kunde jag tänka mig att skicka mitt manus som word-fil istället?
Jodå, det kunde jag. Följebrevet fick de som bonus.
Nu ska jag fortsätta att inte tänka på att Solviken är ute och rör på sig.

Filmstadens dag

Det är Filmstadens dag där vi bor. Randiga stånd, musik, mat och människor som trotsar spöregnet.

Jag nöjer mig med att ställa mig på balkongen en stund. Insuper atmosfären och gläds åt de mycket gröna gräsmattorna.

Sedan går jag tillbaka in till min lilla, torra inomhusvärld.

Om kreativitet

"Intuitionen är en gudomlig gåva och det rationella tänkandet en god tjänare men vi har skapat ett samhälle som hyllar tjänaren och glömmer gåvan." Einstein

Nästan hela dagen har jag suttit på en soldränkt altan och läst om kreativitet. Jag har bland annat lärt mig att smärtan är en naturlig del av en kreativ process. Tillsammans med många andra känslor.

Känner mig upplyft, inspirerad och klokare. Intellektet har fått näring, själen likaså. Kroppen har i sin tur tackat för maten och nu är det dags att plocka fram ett av manusen jag ska testläsa. I grannstugan pågår en herrmiddag och jag har en känsla av att jag kan glömma det där med att lägga mig tidigt.

Fånga stunden

Det är fredag, arbetsveckan har varit bra, jag har skrattat mycket, hade ett inspirerande lunchmöte, två romanmanus (inte mina egna) väntar på att jag ska testläsa dem, klänningen sitter lösare än på länge och maken fixar middagen och bjuder på ett glas rosé.

Det gäller att fånga stunden, att kapsla in känslan.
För det är inte alltid livet leker.

Nej, det ska gudarna veta.

Hur tänker ett förlag?

Visst vore det spännande att vara en fluga på förlagets redaktionsvägg? Hur går snacket, hur resoneras det när högen med spontanmanus som förlagen aldrig bett om bara växer och växer? Och framför allt - vad vill förlagen ha?

Så här berättade Carina Deschamps (Carina arbetar som litterär representant) när vi diskuterade saken häromdagen:

"Vad förlagen ser till i första hand är storyn – har vi hört den förut? Tycker vi om den?
Vidare ser förlagen till aspekter som: Är detta säljbart, finns det köpare?
Förlagen ser även till författaren – finns där substans att satsa på även framåt eller handlar det om en enda bok (förlagen lägger ju ner tid och pengar även på ett författarskap)? Kan skribenten alls skriva?
Ett knep som många etablerade författare använder är att för sig själva skriva en egen säljtext, såsom texten ser ut i nätbutikerna, i förlagens kataloger osv.  Om man inte själv kan presentera sitt manus som en bok, hur kan man då förvänta sig att ett förlag ska kunna det?

Skriv inga lektörsutlåtanden när du sänder manus till ett förlag – förlagen vill och ska tycka själva, eftersom det är de som ingår avtal och investerar i ett manus."

Av en författare som jag lunchade med idag fick jag höra vad åtminstone ett av de stora förlagen längtar efter: en härlig berättelse om mogen kärlek skriven av ... en man.

Jag ska genast boka in mig för ett könsbyte.

Detta med kalorier

"Hur mycket måste man träna då för att förbränna en bulle", frågade mig någon.
Vi tar en mazarin istället eftersom bullar kan vara olika stora och av olika slag. En mazarin är en mazarin. Och en mazarin innehåller 436 kalorier.
Det tar mig 8 km på 80 minuter att förbränna den mazarinen. Äter jag två måste jag powerwalka i 2 tim och 40 min. Äter jag tre ... Ja, ni fattar.
Därför äter jag inga mazariner. Heller.
Om det är skoj att inte äta sötsaker? Inte särskilt. Men effektivt.

Mitt manus är ingen bebis

Så, vad händer i mitt liv just nu?

Jo, jag fortsätter att arbeta heltid på Studieförbundet Vuxenskolan. Terminen har startat, det är fullt ös, problem och katastrofer varje dag men jag gillar det!

Jag jobbar vidare mot mitt mål att väga jämt när jag fyller jämt. Utan att träna, annat än vardagsträning. Vet ni hur sjukt mycket man måste träna för att förbränna en enda ynka kanelbulle? Så jag låter bli att äta kanelbullen istället.

Mitt manus är ivägskickat till Kabusa. Och till andra ställen. Jag frågade helt enkelt om det fanns fler som skulle kunna tänka sig att läsa det och se - det fanns det. Ganska många faktiskt. Såväl stora som mindre.
Om det känns tomt och konstigt och ångestfyllt när min "bebis" lämnat boet? Inte alls. Jag har aldrig betraktat mitt manus som någon bebis utan som ett jobb som jag var tvungen att göra och som nu är gjort. Ett roligt jobb förvisso, kanske världens roligaste, men mitt manus är inte JAG. Om ingen gillar det är det inte MIG de ogillar. Bara mitt jobb. Och ett jobb kan alltid göras om och göras bättre, till skillnad från bebisar.

Klar

Nu kan jag inte göra så mycket mer.
Eller så här. Idag kom jag på ytterligare en möjlig förveckling i min berättelse, två karaktärer som blir till en, men jag sparar den idén så länge.
I morgon går manuset iväg till Göteborg.
Efter det ska jag helt glömma bort att jag skrivit Solviken och koncentrera mig på att läsa färdigt The Writer's Journey istället, skriva klart en novell, läsa ett manus som någon annan skrivit och därefter fortsätta skissa på min nya berättelse.
Om någon skulle undra, menar jag.
Ni kan väl hålla tummarna lite?

Dramaturgi 4

Eftersom mina frågor kring dramaturgi aldrig sinar och eftersom jag inte riktigt vet vem jag ska ställa dem till, var det lika bra att skaffa sig dramaturgibibeln "alla" talar om. The Writer's Journey av Christopher Vogler. Vogler har jobbat en herrans massa år i Hollywood vilket bådar gott. Att han redan i förordet påpekar vikten av att behålla sin kulturella särart samt inte blint följa givna modeller, utan istället våga sätta sin egen prägel och hitta på egna varianter, låter ännu bättre.
Jag ska skriva mitt namn i fetstil på försättsbladet och aldrig, aldrig låna ut boken. 
My precious ...

Dramaturgi 3

Jag har inte riktigt kunnat släppa detta med dramaturgi, framför allt eftersom jag inte får standardmodellen att stämma ihop med mitt eget manus. Jag har ju inte skrivit enligt formulär 1A, jag har inte nöjt mig med EN hjältes resa ... Har jag då gjort helt fel som inte följt normen?

I går kväll tog jag fram Elisabeth Georges bok Skriv på! ur min enorma och ständigt växande hög med diverse böcker om den svåra konsten att författa. Också E G skriver om sjustegsmodellen för berättelser (lockbetet, den första höjdpunkten, mittpunkten, den andra höjdpunkten, berättande klimax, dramatisk klimax, upplösning), om hjältens resa och om uppbyggnad i tre akter.
Men, viktigast av allt, skriver E G även om variationerna. Att det är viktigt att komma ihåg att det inte finns bestämda regler, ingen sanning. Eller så här:

"Om jag skulle kunna ge dig en enda sanning att minnas och luta dig emot i stunder av tvivel, skulle det vara denna: det finns inga regler, det finns bara väl underbyggda val. Men du kan inte göra välunderbyggda val om du inte har en fast grund at stå på."

Och så nämner hon tre variationer - det finns säkert fler ändå:
- Den dubbla handlingen, som vänder upp och ner på alltsammans (Den franske löjtnantens kvinna)
- Timglashandlingen som följer två uppsättningar personer vars betydelse är lika stor i romanen och där de två handlingarna löper åtskilda under en del av romanen för att så småningom smälta samman och skilja sig igen.
- Pikareskhandlingen som framställer en rad episoder i huvudpersonernas liv, episoder utan något som helst inbördes orsakssamband.

Nu känns allting bra igen.
Dessutom minns jag plötsligt vad Kabusa skrev till mig - att de gillade upplägget.
Då så.

En dag i kreativitetens tecken

Jag hade tänkt förlägga dagens upptakt/kick off på Grand Hotel men ångrade mig i sista stund ... Inget bubbel blev det heller.
Sa hon ironiskt.

Nej, vi nöjde oss med att sitta en hel dag i våra egna lokaler och i slutet av eftermiddagen låta tjugotalet deltagare dela på en box med Chardonnay.

Men shit vilken bra dag det blev! Och vilka duktiga medarbetare jag har.
En lyx unnade vi oss dock och det var att lyssna på Bengt Renanders mycket konkreta och inspirerande föredrag om kreativitet. Inte den sorts kreativitet som handlar om att teckna eller sjunga eller skriva, utan den kreativitet som finns inom oss alla och som är till för problemlösning. För oavsett vad vi önskar, består livet av problem. Och det är helt i sin ordning. Det är vår rädsla för problemen som ställer till det för oss. Grovt förenklat.

Nu är jag helt slut, dränerad. Det kostar på att försöka fylla andra med lust och energi.
Därför går jag och lägger mig nu, trots att inte klockan är nio ens.
Natti, natti.

Dramaturgi 2

Eftersom jag snöat in mig på dramaturgi just nu, och eftersom jag jobbat inom filmbranschen i många år, delar jag här med mig av en länk som egentligen handlar om film men som passar lika bra för skrivna berättelser.

Dramaturgi

Varför uppfinna hjulet igen? Redan de gamla grekerna hade förstått det där med dramaturgi. Omvandlat till en underhållningsroman skulle det kunna bli såsom Boktjuven har räknat ut. Även Janina och Amanda skriver om detta.
Jag var tvungen att testa Boktjuvens räkneexempel.
Suck ...
För att få till balansen i mitt eget manus måste jag antingen stryka eller lägga till. Efter att ha läst flera utmärkta franska romaner, samtliga under eller strax över 300 sidor, lutar jag åt det första.
Det blir helgens arbete det, att slutredigera. För nästa vecka smäller det - då ska manuseländet postas till Göteborg.

Efter att novellen tagit slut

Detta med att testa sin text på mamma ... Snacka om egoboost!
Jag läste ganska mycket ur mitt manus för min när jag var uppe i Hälsingland. Mamsen satt som ett ljus på kolonistugans veranda och lyssnade. Skrattade på de rätta ställen och kom med små kommentarer. Ibland upptäckte jag att hon hade somnat med hakan mot bröstet. Jag gissar att det betyder att just de scenerna inte var lika lajbans som jag inbillat mig.

Igår ringde jag mamsen för att testa novellen jag skrivit. Hon höll sig vaken hela tiden faktiskt. Tror jag.
Nyss ringde jag upp igen för att testa en annan novell som jag börjat skissat på. Hade fastnat lite och ville ha tips på hur berättelsen skulle kunna utvecklas. Men jag behövde inget hjälp för medan jag läste högt såg jag framför mig resten av historien, och min tillfälliga skrivkramp lossnade.

Fast mammor kan också vara lite jobbiga. Som när de ringer och frågar hur det går för karaktärerna i novellen.
"Men det vet du ju, jag läste ju upp hela för dig", svarar man då.
"Ja, ja. Jag menar hur det går EFTER att novellen tagit slut."
"Herregud, inte vet jag", säger man och liksom hör på mamsens andning hur missnöjd hon är med svaret.
"Det måste du väl ändå veta, det är ju du som skrivit den!"
Och visst har mamma rätt, jag vet PRECIS vad som händer efter att novellen tagit slut. Kanske att jag skriver en bok om det en vacker dag.

Mitt sommarlov

Mitt sommarlov är slut.
Inte en enda dag återstår av det.
Även om jag varit anträffar under hela min semester, läst mejl, attesterat fakturor, svarat i telefon och fattat beslut jag önskar att jag sluppit fatta, har jag befunnit  mig någon annanstans än vid skrivbordet på Eriksbergsgatan. Jag har istället periodvis varit på Vätö, i Frankrike och uppe i Hälsingland. Jag har umgåtts med människor som får mig att må bra och pysslat med det jag envisas med att kalla för trädgård men som mest liknar en vildvuxen naturtomt. Jag har solat, badat, ätit gott men nyttigt, rört på mig och - faktiskt - gått ner i vikt. Inget som syns men som känns.
Och så har jag läst mycket samt redigerat och skrivit en hel del.
Jag är stolt över mitt manus och ser fram emot att snart få skicka in det till Kabusa. Övriga förlag får vänta ett tag till, de har ändå alldeles för mycket att göra just nu för att orka ta sig en titt på det.

Mitt bidrag till Hemmets Veckotidnings novelltävling postas i morgon. Jag skrev det i ett rus igår kväll och natt, redigerade det idag. Två testläsare har fått tycka till och oavsett om HVT gillar den eller inte, vet jag att det jag skrivit är bra. Jo, det är osvenskt att säga så men så är jag bara svensk till hälften också.

Så, vad händer nu? Förutom en fullspäckad hösttermin, menar jag. Min möteskalender är förresten skrämmande full redan.
Jag brukar säga att man ska alltid se till att ha någonting att se fram emot, små etapper i livet som fyller en med glädje och energi.
Allra närmast i tiden väntar ett releaseparty. Det handskrivna kuvertet låg i brevlådan när jag kom hem idag. Det är Simona Ahrnstedt och Damm förlag som bjuder in till fest för att fira Simonas nya Romance Betvingade. Heja Simona, du är en förebild för många av oss som kämpar med att förverkliga författardrömmarna!

Lite senare fyller jag jämnt. Otroligt jämnt. Den dagen ska jag fira genom att vara ledig, och då menar jag l e d i g. Jag kommer inte att svara på några jobbsamtal, inte heller läsa några jobbmejl.  Det blir mitt lilla sätt att fira på, tillsammans med en god middag på en krog nära oss.

Dagen efter sätter jag mig på tåget och åker iväg till bokmässan i Göteborg där Vuxenskolan har en egen monter. En kombination av business och pleasure kan man säga.

So far so good. Jag ska nog se till att det blir fler saker att se fram emot innan vi växlar över till 2013. Tänk till exempel om T och jag skulle rymma till ett varmare land i jul och nyår ... Kan vi det? Vågar vi det?

Novelltävlingdags!

Jag köpte Hemmets Veckotidning idag för allra första gången i mitt liv, och jag läste den från pärm till pärm. Det kändes som att slungas tillbaka i tiden. Plötsligt var jag 13 år igen och befann mig på mammas fastrars utedass där de olika familjetidningarna hade sin slutförvaring.
Jag köpte tidningen eftersom den har utlyst en novelltävling. Deadline är på onsdag redan och man kan vinna 10.000 kronor.
Fönstren på stugan skulle bli glada om en målare tog sig an dem. För 10.000 kr skulle han säkert kunna måla om vindskivorna också.
Hej då.

En semesterfredag i augusti

Vi tog båten ut till Lidö och åt lunch. En sommartradition vi har. Åkte sedan  hem igen för att lukta på lavendeln. Jag tror att vi gör om det i morgon igen.

Genvägar är inte alltid bra vägar.

Nej sommaren är inte slut. Det spelar ingen roll att det lynniga vädret får oss att klä på och av oss stup i kvarten - augusti är och förblir en sommarmånad.
För övrigt har jag kommit igång med skrivandet igen. Kompletterande stycken, scener och kapitel rullar ut sig, en röd matta av nya ord. Jag läser högt för T allteftersom jag skriver. Ibland gillar han skarpt, ibland gillar han ... mindre. Jag blir sur när han ogillar, kastar onda ögat på honom men tvingas till slut inse att han har rätt - jag kan inte ta genvägar, välja enkla lösningar. Inte om jag vill att berättelsen ska bli bra. Och det vill jag ju.

Ännu mera vatten

Detta med åar - det är något visst med det. Idag lekte vi turister i Norrtälje. En stund. Tills T ville hem till stugans altan igen och se ut över sundet.
Hur det går med redigerandet? Ahum, inte alls just nu.

Det kom lite regn igår kväll

Häftigt regn och korta romaner

Regnet öser, och då menar jag ÖSER, ner ikväll. Tur att det finns datorer och smarta telefoner att roa sig med. Och så böcker, förstås.

Såg att Sekwa kommer ut med en översättning av David Foenkinos lilla pärla "La Délicatesse". Läs den! Har inte sett filmen (Nathalie) ännu. Vet inte om jag vill det nu när jag läst boken.

Jag köpte flera böcker när vi var i Montpellier, samtliga under 300 sidor långa. Det fick mig att upptäcka hur skönt det kan vara med korta, intensiva, romaner som tillåter en sammanhängande läsupplevelse. En bra sak att komma ihåg när man själv skriver och redigerar.

Oordning och förfall

Vi undrar ibland hur länge vår jordkällare ska orka stå emot tidens tand. Den borde rivas och byggas upp igen. Istället döljer vi förfallet med rosor, klematis och kaprifol.Och lite ny färg ibland.
Och inte heller i år orkade jag rycka bort gräset som växer där det inte ska. Nu är det för sent, de torra stråna är alldeles för majestätiska för att jag ska klara av att ta bort dem.
Det är tur att jag inte är lika mesig när det gäller redigeringen av mitt manus ...

Konstraster

 

 

En sväng upp till mamsen i Hälsingland följdes av en lördag hemma i stan och kommer i morgon att fortsätta med roslagsdagar efter att sonen och hans vänner lämnat tillbaka stugan till oss.
En sista semestervecka innan allvaret börjar på ... allvar.