Badmössa eller sadelskydd - det är frågan.

Himla trevlig kväll igår som avslutades med en lång och mycket rolig chattomgång med vårt lilla författargäng. Inte alltid lätt att förstå sig på prylarna i en goodie bag ...
Men jag lämnade festen tidigt. Mina öron klarar inte av dunka dunka-musik längre (förmodligen p.g.a. min Ménière). Jag föredrar stillsammare toner. Dessutom tycker jag om att kunna prata med folk, inte skrika. Eftersom både T och jag var i stan och skulle upp tidigt, passade vi på att unna oss en hotellnatt på Park vid Humlegården. Kära gamla Humlegård ...
Idag ska nycklarna till vår gamla lägenhet lämnas tillbaka. Skönt.

Pocketfest ikväll

Norstedts, Bonnierpocket, Pocketförlaget och Månpocket bjuder in till pocketparty på Sturekompaniet ikväll. Det måste vara tjugo år sedan jag var på Sturekompaniet, och då i samband med någon filmrelease tror jag, det vill säga att det var jobbrelaterat.

Men innan vi går iväg för att heja på Rebecka Edgren Aldén ska "Författarinnorna av runda bordet" ses och äta middag och uppdatera varandra om allt som hänt sedan sist och som vi inte delat med oss via sociala medier. För det är trots allt så att vissa saker inte lämpar sig att ropa ut över taken ...

Då och nu

På sätt och vis har det varit intressant att bo på en byggarbetsplats - jag har lärt mig väldigt mycket om själva processen. I hyreshuset till höger har folk flyttat in medan bostadsrätterna till vänster inte är klara ännu. Himlen har krympt i takt med att bostäderna blivit fler. Damen jag visade lägenheten för tyckte att den var fin men dyr samt att det var på tok för tätt mellan husen och för mycket insyn. Jag kunde inte annat än hålla med.

I morgon ska jag dit igen för att möta upp städfirman.

Februari 2015

April 2016

Anne-Li Norberg läser in Alla dessa hemligheter

Exakt den tiden de sagt att de skulle komma ringde persiennkillarna på dörren. En halvtimme senare var de gamla, trasiga och skitiga persiennerna borta (från 70-talet som det verkade) och nya, vita, monterade. Medan jag satt i lägenheten och väntade slogs jag av hur tyst där var. Inte tyst som helt ljudlöst utan tyst som stillsamt.

Att gå till bussen tog mig sju minuter och nu sitter jag med datorn i knät, på väg in till vår gamla lägenhet för att visa den för en ny hyresgäst. Förvaltaren visste inte om den skulle ha tid att komma eller inte men tydligen förväntas det att jag ska ha tid att agera visningsvärd. Nåväl, jag ska inte gnälla, gnäll stjäl energi och tillför ingenting. Jag har så mycket att vara glad för. Till exempel att Alla dessa hemligheter snart är klar som ljudbok och att Anne-Li Norberg är den som läser in den. Jag tror att hon blir helt perfekt som Louises röst. Att Louise och Anne-Li dessutom har samma frisyr ser jag som ett tecken ...

Så kan ett dagis också se ut

Detta är dagiset Fjällklockan i Norra Djurgårdsstaden. En vårtig betongkoloss med en smutsig gård. Varje gång jag skulle upp till Hjorthagens tunnelbanestation passerade jag det. Jag såg det även från sovrumsfönstret. Jag undrar om arkitekten som ritade byggnaden och kommunaltjänstemännen som beviljade bygglovet har barn. Kanske är det jättefint inne men barn behöver fina utomhusmiljöer också.
Det finns tilltalande kvarter i Norra Djurgårdsstaden. Det som vi bodde i, Västra, tillhör inte dem.
Jösses så glad jag är att inte behöva bo där längre!

Vårkänslor

Ännu en dag tillsammans med våra flyttkartonger och vi inser att vi inte kommer att få plats med alla våra saker. Himla tur att vi hyrde ett förråd dit vi kan flytta över sånt som vi måste göra oss av med innan nästa flytt. Att återvinningen ligger nära (i och för sig ligger allting nära i Norrtälje) är också det tur.
Vi slutade lite tidigare idag för att hinna njuta av söndagen. På Vätö har det varken regnat, haglat eller snöat utan solen har skinit hela helgen. Trots den kalla vinden passade vi på att greja lite utomhus. Vitsipporna har slagit ut och rosen Flammentanz som klättrar mot söderväggen längtar efter att få veckla ut sina första blad. Jag såg också att pionerna börjat sticka fram sina röda huvuden. Att följa vårens framfart som vi gör nu är lycka för mig.

Längtan efter att få sätta bo

Hus och hem är viktiga ingredienser i mina berättelser. Det är ingen slump, jag är övertygad om vi människor har en grundmurad längtan efter att få sätta bo. Att hitta vår plats på jorden och slå oss till ro. Vi vill inte ha kaos och obalans, vi strävar efter harmoni, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Det är inte konstigt att flykting- och migrationsströmmarna är större än någonsin. Vem vill stanna kvar i ett kaotiskt och otryggt hemland när man vet att det finns platser som är det motsatta?

Märkliga tankar en solig lördagskväll, men förmogligen är det att ha ägnat dagen åt att försöka bringa ordning i vårt nya hem som väckt dem. Vi har jobbat hårt och fokuserat, T och jag. Återigen sätter vi bo. Ett litet ett, tillfälligt dessutom, men ändå vårt. Tills det är klart bor vi på Vätö.
Att ha två hem är en ynnest när många inte har något hem alls.

Klar med flytten

Det sista av vårt bohag anlände till Norrtälje idag, det som flyttfirman glömde kvar i hissen på vår gamla adress. En blyg ung man med förvirrad och stressad uppsyn kom med det. Jag frågade honom om han hade tänkt bära upp allting själv (ingen hiss) och det hade han. Givetvis hjälpte jag till, trots att vi de facto betalat rätt så mycket pengar för att slippa bära och kånka. Men jag klarar inte av att stå bredvid och se på när andra sliter, jag bara måste hugga i jag också.

Fredagkväll. Sonen ringde nyss för att småprata och jag hörde att han log när jag berättade om våra äventyr. Det kan vara så att inget vi gör förvånar honom längre.

I morgon ska T och jag börja packa upp det som vi ägnat så många timmar åt att packa ner.

Annikadagen

Att jag har namnsdag idag hade jag ingen aning om förrän någon på jobbet grattade. Firas namnsdagar fortfarande?
Vi är tillbaka på Vätö efter vår första dag som långpendlare. Vi överlevde och kommer att göra det fortsättningsvis också. Det kvarglömda bohaget är upphämtat och körs ut i morgon.
Artisten Prince dog idag, 57 år gammal. Ännu en ikon borta ...
Ute småregnar det vilket inte kniporna i sundet bryr sig om. Inte vi heller. Inte med en brasa i kaminen och hett te i muggarna.

Roslagsbo på riktigt.

Flytten är genomförd. Nästan allt kom med och det som inte gjorde det (flyttfirman råkade glömma att tömma hissen en sista gång) ska köras ut ”senare”. När ”senare” är, är inte riktigt klarlagt men jag hetsar inte upp mig, ansvaret att lösa problemet är inte mitt. Det är faktiskt väldigt skönt att släppa kontrollen ibland. Jag borde göra det oftare. Go with the flow. Vem vet – jag kanske genomgår värsta personlighetsförändringen nu när jag efter 30 år i Stockholm stads omedelbara närhet flyttat till landsorten? Det känns som att jag står lite vid sidan av mig själv och nyfiket väntar på någon slags reaktion.

Jag skriver sittande vid stugans köksbord. Att genast flytta in i lägenheten var det aldrig tal om. För hur söt den än är (hantverkarna hade städat upp efter sig och allt som vi hade beställt och önskat var fixat och klart), har både T och jag fått nog av flyttkartonger. Flyttar in gör vi därför först när vi packat upp allting. Till dess bor vi på Vätö och njuter av våren och stillheten. Kvällssolen strålar in i stugan, himlen är knallblå och det går gäss på sundet. När T börjat med middagen ska jag tända en brasa och försöka att inte somna framför den.

Tidigt i morgon bitti tar vi bussen in till Stockholm men inte för att bo utan för att jobba.

Nytt liv, nya rutiner.

Precis som för karaktärerna i mina romaner …

Bara en sista lista sen slutar jag.

Jag borde inte lova sånt som är svårt att hålla.
Att sluta knarka topplistor, till exempel.
Men så snubblade jag in på Adlibris - jag svär att det inte var planerat - och råkade göra en sökning: Tio-i-topp för ännu icke utgiven modern samtida skönlitteratur (över 5.000 titlar) ...

Med huvudet i en flyttlåda tänker jag så bra

Jag önskar att jag kunde skriva att jag hade ägnat dagen åt något begåvat, spirituellt och spännande men det har jag inte. Istället har jag tillsammans med T packat, rensat och slängt. Jag märker själv hur tjatiga mina statusuppdateringar blivit.
I morgon har jag ett fullspäckat schema att se fram emot, inklusive ett styrelsemöte på kvällen. Också det tjatigt. Faktum är att mitt liv just nu är så ospännande att det till slut blir spännande ... Men tro inte att författarhjärnan slutat arbeta bara för att mitt huvud befinner sig i en flyttlåda. Nej, nej. I det tysta växer manus 4 och jag blir allt mer förtjust i min nya berättelse.
Tre dagar kvar till flytt och jag har absolut ingen aning om i vilket skick hantverkarna lämnat lägenheten vi ska flytta till. Skräpig eller städad - det är frågan.

Sista helgen

En sväng till Myrorna med fina kläder som jag inte längre använder, en sväng till den utmärkta återvinningscentralen på Lidingö och sedan fortsatt packning. Vi kan det här vid det laget och jobbar lugnt och metodiskt. Men nu får det räcka för idag det vore ju förskräckligt om vi inte hade något att göra i morgon också ...

Min utsikt.

Författarsamtal och litteraturmässa

Dagens utvärdering av de författarsamtal Vuxenskolan haft denna termin ledde till ett beslut: vi kör en ny omgång i höst! Tre samtal, tre författare, tre månader. Och det blir återigen moi som leder samtalen. Så roligt detta ska bli!
I helgen är det dags för Stockholms första litteraturmässa på Kulturhuset. Tanken är att den ska bli årligt återkommande. Tyvärr hinner jag inte besöka den - vi ska flyttpacka det sista och köra några vändor till återvinningscentralen. Men jag hoppas att många andra hittar till Kulturhuset även om jag tycker att årstiden inte är den optimala för en litteraturmässa.

En liten släng av längtan

Myrorna kom och tog med sig soffan, matbordet och de sex stolarna samt sängen i gästrummet. Vårt hem är inget hem längre, snarare ett möbel- och kartonglager. Men vi är vana ...
Jag drabbades nyss av en släng Cerbère-längtan. Enligt grannen där nere är inte vädret det bästa. Det sägs att vi svenskar är extrema när det gäller att prata väder men Cerbère-borna är lika vädernördiga de. Kanske för att den ombytliga vinden och Pyrenéerna ställer till det för meteorologerna.

Cerbère

Väntar på Myrorna

Hoppas, hoppas att Myrorna vill ha åtminstone några av våra möbler, de som är för stora för att rymmas i vår lilla Norrtäljelägenhet. Ikea-möbler vill de inte ha, det vet jag sedan tidigare (det är bl.a. därför Ikeaprylar är så billiga - de har inget liv efter detta).
Målaren messade att han är klar med det han skulle göra. Vi hinner inte åka upp för att inspektera men jag är övertygad om att vi kommer att vara nöjda.
Livet just nu är mycket väntan. På en flytt, på en bok, på ett hus, på sommaren ...
Och snart ska mammas underbara kolonistuga säljas. Jag drömde om henne och lotten i natt och det gjorde ont.

Mammas kolonistuga.

Signerat och klart

Det tog sin lila stund (eftersom jag trippelkollar allting) men nu är allt klart, signerat och inskickat till Skatteverket: den vanliga deklarationen, den för näringsidkare samt momsredovisningen. Delar av vinsten överförd till periodiserings- och expansionsfonder och såväl skatten som momsen inbetalda till skattekontot (jag gör det genast så att jag slipper tänka på att reservera pengarna). Puh!

Visst, det tar några kvällar att vara sin egen redovisningsekonom men jag lär mig saker som jag kanske får användning av i en framtida roman. Livet blir så mycket roligare om man kallar tråkiga sysslor för "research", inte sant?

Förresten - den där lyxstrejken som Byggnads ägnar sig åt - inte märker vi av den i Norra Djurgårdsstaden inte. Idag är det exakt en vecka kvar till flytt ...

Ingen fest den här gången

Katarinavägen i morse. 

Releasefest eller inte, releasefest eller inte ...
Jag har funderat på detta ett tag. Visst är det roligt med party men eftersom jag gillar att bjuda stort när jag väl bjuder, har jag nu kommit fram till att jag varken hinner eller orkar ordna med en fest. Det innebär dock inte att jag hoppar över firandet av Alla dessa hemligheter. Inte alls. Men det får ske i det tysta.

Jag tog Katarinavägen till jobbet i morse. En sagolikt vacker morgon, en morgon som gjorde mig lycklig. Det är något visst med att behöva ta på sig solglasögonen innan klockan ens blivit åtta.

Ikväll är jag gräsänka och jag ska passa på att deklarera och fixa momsredovisningen. Tack vare bokföringsprogrammet jag skaffat går sånt som en dans numera. Förra året förde jag bok och räknade ut allt manuellt. Ett himla jobb som jag är glad att slippa. Ja jösses - vem hade trott att jag skulle bli egenföretagare ... En annan sida av författarskapet.

Längtar efter tystnad

Byggstrejk i morgon - kanske att vi äntligen får en tyst morgon i Norra Djurgårdsstaden? Och kanske att jag på torsdag när jag ska jobba hemifrån slipper oväsendet från en miljard olika maskiner som tävlar om att låta mest och värst? Egoistiskt tänkt, jag vet, men jag är så ofantligt trött på alla byggljuden som ekar mellan husen och tränger sig in i lägenheten.

Apropå trött ... Klockan är inte ens åtta men jag längtar redan efter att få gå och lägga mig och försvinna in i Elena Ferrantes berättelse om flickorna Elena och Lila. Boken som släpptes för ett par veckor sedan har redan fått otroligt mycket uppmärksamhet och den ligger högt på topplistorna. Välförtjänt. Jag har bara läst ett par kapitel men är helt fast.

The Danish Girl

Vi var duktiga igår, T och jag, och har man varit duktig är man värd en belöning. Därför det blev en promenad ner till stan för att ta oss en matbit och gå på en sen bio. Valet föll på The Danish Girl, berättelsen om konstnären Einar Wegener som är lyckligt gift med Gerda men drömmer om att leva fullt ut som Lili Elbe. Einar är alltså en kvinna fångad i en mans kropp. Det borde ha varit berörande och jag brukar ha lätt för att gråta. Men här kände jag absolut ingenting. Nada. Många gånger var jag till och med uttråkad. Ändå snyftades det en hel del i salongen ... Jag har funderat på varför jag inte tyckte om filmen och kom fram till att förutom ett dåligt manus är felets Eddie Redmayne som spelar Einar. Han är helt enkelt urkass i rollen. Endimensionell och platt och jag bryr mig inte ett dugg om hur det går för honom. Och det går inget vidare, kan jag avslöja. Längtan efter att få vara sitt sanna jag gestaltas här enkom med en längtan efter vackra kläder och smink, att få vifta oavbrutet med ögonfransarna, fnissa och se underdånig ut. Inte en gång bränner det till, inte en gång får man komma innanför Einars/Lilis skal. För mig blir det inte övertygande. Mitt betyg till denna pekoral måste tyvärr bli en 2:a.

Vi flyttpackar - igen.

Så var det dags.
T tycker att packningen går snabbare den här gången - jag antar att det beror på att vi börjar bli rutinerade. Jag räknade ut att när vi flyttar nästa gång - 2017 - har vi flyttat fem gånger de senaste tretton åren. 2004 lämnade jag ett 24 år långt förhållande, ett hus och en underbar trädgård för att bosätta mig tillsammans med barnen i en femrummare i vackra Filmstaden. Jag träffade T och han flyttade in till oss. Sex år senare hade barnen flugit sin kos och vi flyttade då till en trea i samma område. Jag älskade att bo i Filmstaden. Ändå sålde vi lägenheten efter fyra år och flyttade till hyresrätten där vi bor nu, en trea i Norra Djurgårdsstaden. Detta för att få loss pengar och bygga i Frankrike. Det är som i mina romaner - du måste offra något för att vinna något.
Ett drygt år senare flyttar vi alltså igen - till en bostadsrätt i Norrtälje den hår gången. Billigare, charmigare och närmare vårt kära Vätö. Där ska vi bo tills vår "riktiga" lägenhet, den som ligger tvärs över gatan, är färdigbyggd, vilket den blir 2017.
Sen då? Planen är i att bo i Norrtälje tills det är dags att flytta till Frankrike men planer kan revideras ...

Hurra för pålitliga hantverkare

Alexander från Målarspecialisten i Norrtälje, mms:ade en lägesrapport. Det mesta är gjort - återstår badrumstaket, garderobs- och innerdörrar. Duktiga och pålitliga hantverkare är värda sin vikt i guld!

Nya lampfästen i alla tak, omtapetserat i vardagsrummet, ny diskbänksarmatur, omlackade köksluckor.

Nya golv, ommålat och tapetserat i köket. Färgerna är starkare än på bilderna. Femtiotal, enkelt och fräscht.

Författarsamtalen - en succé i det lilla

Terminens sista författarsamtal blev också den en trevlig och spännande begivenhet. Förlaget (Albert Bonniers) var på plats och sålde böcker, fantastiska Carola Hansson signerade och publiken var engagerad. Så himla roligt det har varit att leda dessa samtal! Alla väldigt olika men lika givande. Det goda samtalet ... Att få så mycket positiv respons från såväl åhörarna som författarna ger mersmak förstås. Någon tyckte till och med att jag borde göra det till mitt yrke, en komplimang som gjorde mig alldeles rosig om kinderna. Tack alla ni som bidrog till att göra detta lilla experiment till en succé!

Flyttförberedelser

I helgen börjar vi flyttpacka. All logistik är nu på plats:
- flyttfirman bokad
- städfirman bokad
- el- och bredbandsabonnemang uppsagt
- klart med hemförsäkringarna
- klart med adressändring
- källaren tömd och innehållet flyttat till Norrtälje
- balkonglådorna tömda
- tvätt-/diskmaskin och torktumlare har fått nya ägare
- dito för hissgardiner och persienner
- Myrorna bokade för upphämtning av de möbler som inte följer med till Norrtälje
- Flyttbesiktningen avklarad (inga anmärkningar)

Dessutom är renoveringen av vår nya lägenhet på gång: ommålning av väggar, tak och fönster, lackering av köksluckorna, nytt golv, installation av disk- och tvättmaskiner, beställning av rördragningen och nya eluttag, beställning av nya persienner.

Tack och lov att det mesta kan lösas via mejl och nätbeställningar nu för tiden, sånt som kan fixas tidiga morgnar och sena kvällar, utan långa telefonköer eller butiksbesök! Och hurra för Alexander som vår målare heter. Inte bara att han gör det han ska, han fungerar även som rådgivare och är dessutom den som samordnar de övriga hantverkarna.

13 dagar kvar till flytt - vi skulle kunna håller kurser i konsten att flytta ...

Författarsamtal och romanfunderingar

Men var tar tiden vägen? Redan onsdagkväll och halva jobbveckan avklarad. I morgon eftermiddag ska jag samtala med Carola Hansson om hennes bok Masja. Det ska bli riktigt trevligt att dels träffa Carola igen, dels diskutera bokens innehåll, en roman om Tolstojs favoritdotter.
Författar gör jag inte för tillfället. Efter vinterns intensiva redigering och korrekturläsning känns det skönt med en paus. Men det betyder inte att jag inte tänker på vad jag ska skriva härnäst, tvärtom. Jag har två berättelser att välja mellan - antingen den gamla jag började skissa på i somras redan eller den nya som dök upp i vintras. Just nu lutar det åt den gamla...

Intervjuad av Ljudbokspodden

Jag är inte så förtjust i att se och höra mig själv men det är ändå roligt när någon vill göra en intervju med mig. Exempelvis Ljudbokspodden.
Övning kanske ger färdighet?

Blåsippstider

Blåsippan ute i backarna står.

T tyckte att jag var för risig för en Vätöhelg, men är det något jag vill när jag inte mår bra så är det att vara i stugan. Vi åkte och jag fick precis så lugna och avkopplande dagar som jag hoppats på. Vackra omgivningar, böcker, samtal, brasa, musik och tända ljus: bästa medicinen.

Jag läste ut Carola Hanssons Masja (ju mer jag tänker på boken, desto mer tycker jag om den) och vet hur jag ska lägga upp vårt författarsamtal på torsdag.

T ägnade sig åt Kate Atkinsons Mänsklig krocket och har blivit lika förtjust i hennes språk och berättarstil som jag.

Nu är jag hemma igen, inte helt kurant men feberfri. Tänka sig - nästa gång vi åker hem från Vätö blir det inte till Stockholm utan till Norrtälje.

Bara sjutton dagar kvar till flytt ...