onsdag 30 november 2016

Gud har för mycket tid

Hemma igen! Hotell i all ära - inget är som ens eget krypin. Ikväll ska jag läsa ut Martin Luuks roman Gud har för mycket tid, en finurlig och underfundig berättelse skriven med lätt penna. Terminens sista författarsamtal i morgon kväll blir med just begåvade Martin och jag har gått från att vara smånervös till förväntansfull.
I morgon börjar dessutom julkalendern. Jag brukar alltid kolla åtminstone det första avsnittet. Tur att SVTplay finns.

tisdag 29 november 2016

Tinnitus och fallande träd

Det stormade ju på första advent, och hela dagen iakttog vi storbjörken nedanför vår tomt på Vätö, såg hur den vajade oroväckande. Redan sommaren 2015 påtalade jag för vår samfällighet att björken var döende och inte skulle hålla för en storm. Ingen reaktion. Så i höstas påminde jag återigen samfälligheten om björken, och styrelsen beslutade att den skulle tas ner senare i vinter.
Stormen i söndagskväll hann före fick vi veta. Tack och lov föll trädet rakt över grannens naturtomt och inte över båtbryggorna eller vår stuga. Stormarna över Roslagskusten är inte att leka med.

Snart åker jag på chefskonferens i dagarna två. Det blir intressant. Men inte alltför stimmigt hoppas jag. Min tinnitus blir inte bättre och det ständiga tjutet i mitt vänstra öra är både stressande och tröttande. Dessutom hör jag allt sämre och har bokat tid för ett hörseltest. Därför uppskattar jag tystnaden på Vätö. För det märkliga är att ju sämre jag hör, desto jobbigare tycker jag det är med höga ljud, slammer, buller, skrik och gälla röster.
Tinnitus och hörselnedsättning är följder av Menières sjukdom, inte av yttre faktorer. Yrselanfallen avtar med åldern men annat påverkas istället. En kronisk sjukdom jag får dras med resten av livet.
Nu ska jag packa och inte glömma mina öronproppar. Numera åker jag ingenstans utan dem.

söndag 27 november 2016

Första advent


Vi vaknade till storm, hagelskurar och snöbyar.
Sedan elbolaget grävde ner ledningarna slipper vi som tur är ständiga elavbrott och kunde njuta av våra adventsstakar.
Det är faktiskt första gången som jag adventspyntar stugan. Under de femton åren som jag haft den har jag inte en endaste gång brytt mig om att göra den julefin eftersom vi ändå inte brukat vara där så mycket i december. Nu går jag all in. Samma sak med lägenheten - stakar, stjärnor, kransar och julblommor i varje fönster. Jag tror att det är en reaktion på förra årets totala bojkott av allt vad jul hette. Kunde inte fokusera på annat än att mamma skulle dö och att jag hade Alla dessa hemligheter att redigera. Det kanske låter barockt men att jobba var mitt sätt att förtränga det jobbiga.
I år känner jag mig lugn och glad. Jag tänker ofta på mamma - hon skulle ha älskat Manus 4. Jag är glad att jag redan sommaren 2015 berättade för henne vad det skulle handla om.

Kapitel 30 färdigskrivet. Ikväll börjar jag på kapitel 31. Jag håller takten. Men nästa vecka blir tuff. Chefskonferens tisdag och onsdag och ett författarsamtal med Martin Luuk på torsdagkväll att förbereda. Sen så.

lördag 26 november 2016

Glögg och beröm

Tiden går och jag hinner inte med så mycket annat än att jobba, läsa och skriva. Och att träffa Författarna kring runda bordet och gå på bokrelease. Klagar inte dock, trivs ypperligt med det mesta just nu.
Fick idag ett mejl från en förläggare, manlig, på ett annat förlag än mitt:
"Jag har tyckt väldigt mycket om böckerna om Niklas, Gabriel, Marie, Louise och de andra. Snyggt ihopflätade historier som var smakfullt berättade. Och de spelade skickligt på nyfikenheten över att bryta upp, att ta klivet, att våga ge sig av till något nytt i livet..."
Sådana mejl är mumma för en kämpande författare med ibland sviktande självförtroende.
Nu tänker jag dricka glögg - det är trots allt första advent imorgon.

onsdag 23 november 2016

Bilder från ett bygge

Vår granne i Cerbère skickade bilder från vårt pågående husbygge. Hurra! Som van vid svensk byggtakt där mycket är prefabricerat, kan man känna en viss frustration över att allt tar så mycket längre tid i vår franska by. Men efter att vi var där i somras och såg på plats hur hantverksmässigt vår byggare går till väga, känner vi oss fulla av tillförsikt. Det tar tid men det blir bra. Rejält. Tomten bredvid vår är nu såld - till Gaël som gjort allt markarbete åt oss vilket inte var lite. Han kanske blev inspirerad efter att ha tillbringat så många veckor med den fantastiska utsikten.
Garaget under huvudhuset. 


Det blivande gästhuset.
Paradisiskt väder enligt vår granne.

måndag 21 november 2016

Eureka - jag har funnit det!

När jag skriver kan uppslag till scener ploppa upp vid det märkligaste tillfällen. En favorit är när jag borstar tänderna. En annan när jag promenerar. Ikväll var det när T och jag var på Ica för att handla middagsmat. Inte så att jag inte vet vad scenen ska fylla för funktion (för det vet jag) utan - i just det här fallet - hur den ska inledas.
Jag älskar de ögonblicken!

söndag 20 november 2016

Novemberfärger

November har alltid varit en grå månad för mig. Men i år ser jag plötsligt färger överallt. Kan det bero på att vi är ute på Vätö mycket mer än tidigare höstar? Eller så har vi bara haft tur med vädret.
Återigen en skön helg. Jag skriver och T fångar möss. Eller snarare lägger han ut fällor och får väldigt bra utdelning. Nej, vi har dem inte inne i stugan även om vi hört dem springa på vinden, utan i jordkällaren. De gör i och för sig ingen skada just där men vi vill fortsätta att ha det musfritt inomhus och då måste musbeståndet hållas efter. Man kan agna fällorna med nästan vilket bete som helst. Våra möss är väldigt förtjusta i marmelad ...
Ikväll är skymningen blå. Nästa söndag är det första advent.

lördag 19 november 2016

Playhouse teater

Tala är Silver
Jag skriver intensivt just nu, dvs så fort jag får en stund över. Men ibland måste man göra annat - jag måste det i varje fall. Så ikväll gick vi på teater, T och jag, och nyttjade presentkortet vi fick i present i julas. Till Playhouse Teater på Drottninggatan i Stockholm. Vilken liten pärla det var! Smakfullt inrett, jättegod mat (en middag ingick i presenten), otvungen stämning och mycket trevlig personal.
Pjäsen vi såg - Tala är silver - var kul och spelades av en gäng superduktiga skådespelare. Det kändes inte alls "spelat" som det ofta kan göra på teater, kanske pga av det mer intima formatet. På samma adress låg en gång anrika Reginateatern. I september 2015 öppnade istället Playhouse Teater portarna, efter 9 månaders ombyggnation och renoveringar: ny scen, salong, kök och teaterbistro i skön förening.

"En föreställning på Playhouse är alltid en ny pjäs, en berättelse som inte tidigare visats i Sverige: aktuell, engagerande och inspirerande. Ibland är pjäsen så färsk att den inte haft premiär i hemlandet. Pjäserna och dramatikerna är prisbelönta och spelas på New Yorks mest renommerade teatrar, exempelvis Playwrights Horizons, Manhattan Theater Club och Roundabout Theater Company.
I New York är det storleken på teatersalongen som avgör huruvida en teater får kalla sig Broadwayteater - inte läget. En Broadwayteater måste rymma minst 500 personer, en Off-Broadwayteater mellan 100 och 499 personer, medan mindre salonger är att betrakta som Off-off-Broadway. Följaktligen kan Playhouse Teater kalla sig för en Off-Broadwayteater på Drottninggatan i Stockholm!"

tisdag 15 november 2016

Snigelfart

Jag skriver OCH jag kollar på House of Cards. Inte samtidigt dock. Först det ena och sedan det andra. Det går alldeles utmärkt. Åtminstone har det gjort det i två kvällar nu. Vilket jag längtar mest efter? Att skriva. Jag är faktiskt extremt taggad vilket inte är detsamma som att det går undan. Tankeprocessen är fortfarande lika långsam. Rena snigelfarten. Men även sniglar når sitt mål till slut.
Lunchade med Eva Rydinger på Rival idag. Älskar att luncha med författarkollegor.

söndag 13 november 2016

Blivit med Netflix

In i det längsta har jag dragit mig för att skaffa Netflix, varit orolig för att det ska förstöra min skrivdisciplin. Men till slut blev jag så himla less på det usla tv-utbudet och de ständiga reklamavbrotten att jag skaffade ett abonnemang. Vi testar en månad och ser vad vi tycker. Eftersom dagens skrivkvot är uppfylld med råge, ska jag alldeles strax belöna mig själv med första avsnittet av House of Cards. Därför att Kevin Spacey spelar huvudrollen och därför att den ska vara smart och dialogdriven.

lördag 12 november 2016

Vinter i november

Egentligen tycker jag inte om vintern. Kyla, snö och mörker är inte min melodi, jag hör hemma där solen skiner nästan för jämnan och jag slipper mössa, vantar och dunkappa. Men en solig, snöig dag som denna lördag njuter även jag. Av den friska luften, av långpromenaden och av brasan i kaminen när vi går in i stugan igen.
I morgon ska jag skriva klart den andra akten av berättelsen om Agnes och Leyla och sedan ta tag i den tredje och sista delen. Jag är fortfarande lika förälskad i såväl karaktärerna som i historien och platsen där den utspelar sig.
Vi pratade nyår idag, T och jag. Julen firar vi med barnen men eftersom jag kommer att jobba med manuset in i det sista bestämde vi oss för ett lugnt nyårsfirande på Vätö. Bubbel kan man ju dricka var som helst.

fredag 11 november 2016

Leonard Cohen har gått ur tiden

"Ring the bells that still can ring
Forget your perfect offering
There is a crack in everything
That's how the light gets in.”

Anthem - Leonard Cohen 

onsdag 9 november 2016

Kalla vindar

Så kom då snön - i form av en ordentlig snökanon över bl a Stockholm och Roslagen. Lagom tills jag skulle åka in till jobbet hade SL ställt in samtliga bussar. Väglaget var för halt och köerna oändliga. T som var klar före mig i morse hann med en buss men fastnade sedan i köerna. 3 timmar tog det honom att komma fram till jobbet. Och väl där gick det inte att ta sig hem igen. Så han får sova hos svärmor i Sollentuna i natt. Själv jobbade jag hemifrån men missar NK bokhandels franska afton som jag var inbjuden till. Otroligt tråkigt.
Jag gick ut en sväng idag för att vädra huvudet. Så vitt och så vackert, inte alls slaskigt som det blir i stan. Snön var förstås det allmänna samtalsämne. På fiken satt pendlare som inte kommit iväg till sina jobb och suckade. Men inte över vädret så mycket som över det amerikanska presidentvalet. Som vanns av Trump den förfärlige.
Det blåser kalla vindar över stora delar av världen just nu. Jag tröstar mig med några vinterbilder från dagens promenad.





måndag 7 november 2016

Rolig kväll på Hedengrens bokhandel

Det kändes synnerligen ärofyllt att bli inbjuden till Hedengrens bokhandel för att tillsammans med författaren Britta Röstlund (Vid foten av Montmartre) och min förläggare Gunilla Sondell prata om våra böcker, Frankrike samt fransk kultur och litteratur jämfört med svensk. Älskar den typen av samtal. Älskar nästan alla typer av samtal när jag tänker efter.
Därefter en tête à tête och ett glas vin tillsammans med Gunilla för att planera utgivningen av min nästa bok - Manus 4.
På onsdag ses vi igen, då på NKs bokhandel, tillsammans med bokförlaget Sekwa och Lotta Lewenhaupt. Vive la France!

söndag 6 november 2016

Slut på skrivlovet

Olivträdet har fått komma in. Inte i värmen eftersom rummet där den ska tillbringa vintern hålls knappt uppvärmt. Men trädet gillar det, precis som de afrikanska liljorna som jag också tar in - ljus och svalt ska det vara.
Mitt skrivlov är över för denna gång och jag haft underbara dagar tillsammans med mitt manus. Nästa vecka är det full fart igen: Författarsamtal på Hedengrens på måndag och fransk afton på NK:s bokhandel på onsdag och så Inger Edelfeldt som jag träffar på torsdag. Det blir till att skriva på bussen om jag ska hinna uppfylla min dagliga kvot.

lördag 5 november 2016

En ljusslinga i mörkret

Det blir mörkt tidigt om dagarna sedan vi förra helgen ställde om klockorna till vintertid. På Vätö finns ingen gatubelysning utan här får vi hålla till godo med mån- och stjärnljus - såvida det inte är molnigt förstås. Därför känns det perfekt med en ljusslinga runt hela altanräcket. Så perfekt att jag tror att vi ska fylla på med istappar längs med stuprännan också. T ser skeptisk ut, vi har ju klarat oss utan pynt alla tidigare vintrar. Jo, men skillnaden nu när vi bor så nära är att vi kommer att vara här vintertid mycket oftare än tidigare. Dessutom är det fint med slingor och istappar. Well, jag får väl bearbeta honom lite.
Skrivandet har gått skitbra - helgens hela kvot är redan uppfylld. Men jag fortsätter - älskar min berättelse och människorna jag befolkat den med.
Hur ska det gå för Agnes och Leyla? Jag vet på ett ungefär men helt säker är jag inte ...

fredag 4 november 2016

Allhelgonaafton ...

... och jag promenerade upp till minneslunden och ställde dit ett ljus. Kallt och ingen sol men vackert med alla tända ljus.
Sedan vi flyttade till Norrtälje har vi några minuters promenadavstånd till det mesta. Kyrkogården, stadskärnan, sjukhuset, bussterminalen, Ica Flygfyren och alla butikerna där. Till och med upp till Blomsterlandet, Mio och de andra kedjorna norr om stan går det att ta sig till fots på en kvart. Bilen står för det mesta. Förutom när vi åker till Vätö.
Dagens manuskvot avklarad. Dags att gå ut igen - denna gång för att möta T som varit på jobbet hela dagen. I morgon åker vi till stugan för att vira in den, eller altanräcket åtminstone, i en 34 meter lång ljusslinga. Det blir fint!

torsdag 3 november 2016

Kort summering

Det har gått bra att skriva den här veckan - hurra för det! Med den här takten (som inte är anmärkningsvärt hög men å andra sidan brukar jag inte behöva skriva om särskilt mycket när jag redigerar) borde jag vara klar med manusets andra akt (som är den längsta och jobbigaste att skriva) om drygt två veckor. Det känns faktiskt smått surrealistiskt att jag snart skrivit 3/4 av en helt ny berättelse. Och till skillnad från tidigare gånger har jag inte en gång tvivlat över dess bärkraft eller över min förmåga att teckna ner den. Jag hoppas att min känsla går att lita på.

Vi närmar oss slutet av 2016. Ett märkligt år. Jag har nog aldrig gråtit så mycket, varit så bottenlös ledsen. Men jag har även skrattat massor och varit genuint lycklig. Och är fortfarande glad.

Den 8 november är det presidentval i USA och jag bävar för resultatet. In i det längsta hoppas jag att något slags kollektivt förnuft ska få amerikanarna att vakna men just nu lutar det snarare åt ett kollektivt dårskap. Trump som ledare för världens största militärmakt? Jag orkar inte ens tänka tanken färdigt.

onsdag 2 november 2016

Snöglopp ute men varmt inombords

Snöglopp och ruggigt utomhus idag men här hemma har vi det härligt, mitt manus och jag. Klockan är halvsju på morgonen och T har åkt till jobbet. Sängen är bäddad, köksbordet avtorkat och disk- och tvättmaskinerna jobbar. Just nu har jag morgonrocken på men jag ska strax byta om till mina hemmakläder. Jag blir så slö av att gå omkring i morgonrock, och slö är inget jag kan vara när jag skriver.
Slö kan man inte heller vara när man berättar om sitt liv och författarskap för en massa alerta pensionärer. Tack, Örjan, för att du bjöd in mig till Viking Line. Vilket skönt gäng ni är och så roligt och upplyftande det var att få prata med er. Nästa gång gör jag nog som Björn Hellberg och stannar ombord hela dagen. Och Johnny från PRO Märsta - tack för de fina bilderna!
Jag älskar att prata om livet, litteratur och skrivande med mina läsare. Blir lika varm inombords varje gång.
P.S. Om ni undrar över strippen bakom mig så tillhör Snobben mina favoritserier.
Foto: Johnny Lindevall
Foto: Johnny Lindevall

tisdag 1 november 2016

På dagens schema: Eget författarsamtal

Tre busslaster med pensionärer och så jag. Så himla roligt det ska bli! Men jag hoppar av båten innan den lägger ut.