lördag 31 december 2016

Mitt 2016

Nyårsafton och i år tillbringar vi den på Vätö, i lugn och ro. Ett glas bubbel, god mat, kanske att vi tittar på teve en stund. Eller lyssnar på radion. Jag kommer förmodligen att fortsätta grovredigera Manus 4.
Kraftiga sydvästliga vindar får stugan att knaka och grenar att falla. Termometern visar på tio (!) plusgrader. Ingen is på sundet förstås, den tunna skorpan som var försvann så fort det började blåsa. Nyss flög två havsörnar förbi på låg höjd. Mäktigt.
Märkligt väder, händelserikt år.
När jag tittade i kristallkulan för exakt ett år sedan såg jag både glädje och sorg, stress, flytt och ett nytt manus födas. Så blev det också.

Mamma gick bort den 7 januari efter att ha varit sjuk i ett helt år. Jag har aldrig gråtit så mycket som under januari 2016.
Den 13 januari påbörjades äntligen bygget av vårt franska hus och den 15:e köpte vi en liten lägenhet i Norrtälje, den som vi bor i just nu i väntan på att den nya ska byggas klart.
Vi begravde mamma, och pappa flög upp från Frankrike. Det var första gången på ett par decennier som han var i Sverige.
Alla dessa hemligheter fick ett omslag (av Anna Handell förstås) och ett releasedatum.

Full fart på jobbet och intensiv redigering av Alla dessa hemligheter.
Ofattbart nog fyllde sonen 30 år.
Jag fick någon märklig sjukdom – Akrodermatit – och fick äta penicillin och kortison.
Det var allt jag hade tid att ägna mig åt, trots att månaden bjöd på 29 dagar istället för 28.

Slutredigering och korrläsning av Alla dessa hemligheter, årsstämma och konferens. Jobbade mycket. Planerade flytt till och uppfräschning av Norrtäljelägenheten. Påsken var tidig, islossningen också tack och lov.

Alla dessa hemligheter skickades till tryck och vi flyttade. Bodde på Vätö ett par veckor för att slippa sova bland flyttlådor. Njöt av våren. Började äntligen kunna djupandas igen.

Bygget av den nya lägenheten i Norrtälje påbörjades och vi flyttade in i vår transitlägenhet! Blev långpendlare på riktigt. Jag vet, det är lite snurrigt med alla våra olika boenden och byggen men så länge som vi själva har koll så …
Alla dessa hemligheter kom ut i handeln och jag struntade i att ha någon releasefest. Kändes fantastiskt ändå!
Jag blev social igen och jag upptäckte – till min egen förvåning – hur bra det kändes att inte bo i Stockholm längre.

Jag började skriva på Manus 4. Ingen rast, ingen ro …
Recensionerna för Alla dessa hemligheter började komma och förutom en var samtliga positiva. Hurra!
Det blev sommar och vi njöt av att ha så nära till stugan. Ingen söndagsångest längre och inga söndagsköer.

Äntligen semester och jag var ledig hela juli. Den första delen av ledigheten tillbringades på Vätö, den andra i Cerbère. Jag skrev på Manus 4, läste, badade och promenerade. Fick se bygget i Frankrike för första gången – jo, det fanns på riktigt – träffade arkitekten, valde klinkers, stenplattor, fönster och dörrar … En underbar månad!

Den 5:e firade T och jag tio år som lyckligt gifta. Slut på semestern och Manus 4 passerade akt I.

Bokmässa (min bästa hittills) och födelsedag (den var också fin). Fortsatte att skriva på Manus 4, mycket att göra på jobbet.

Blev sjuk, jobbade ändå, blev sjukare. Det var dumt av mig. Kom halvvägs i Manus 4. Unnade mig att vara skrivledig en vecka.

Snökaos och vinter. Blev med Netflix (lite stort faktiskt). Första advent och till skillnad från förra året då jag hoppade över allt vad advents- och julpynt hette, gick jag i år all in. Första adventsstormen fällde storbjörken nedanför stugan. Skönt att bli av med den faktiskt. Mindre skönt var att min tinnitus blev allt värre. Skrev och skrev, jobbade och jobbade.

Alla dessa hemlighter släpptes som pocket! Annars en intensiv månad med mycket jobb. Manus 4 var inne på sluttampen och strax före julafton nådde jag målet – första utkastet var klart! Jullovet ägnades åt att grovredigera inför manuslämning den 9 januari. Norstedts vill göra bok av manuset och vi skrev avtal. Hurra!
Varken min tinnitus eller hörselnedsättning blev bättre och jag ordinerades en hörapparat. Häpp!
Julen firades i Linköping tillsammans med barnen. En avslappnad och rolig jul, en av de bästa. Är så tacksam över att livet gett mig två underbara barn och att båda mår bra och trivs med tillvaron.

Utanför min egen bubbla har det inte varit lika odramatiskt men det överlåter jag åt dagspressen, teve och radio att sammanfatta.

Inga kommentarer: