Stillsamt Valborgsmässofirande

Snart är april slut och meningen är att sköna maj ska ta vid. I morgon alltså. Well, jag kan meddela att det är svinkallt och grått ute. Men gatorna sopas för fullt och det råder febril aktivitet på stan. Har man bott i Norrtälje ett tag lär man sig snart att skilja på vilka som är Norrtäljebor, sommargäster och besökare från grannorterna. En härlig mix av människor. Mångfald är så mycket roligare än det motsatta. Jag minns hur dåligt jag trivdes i Norra Djurgårdsstaden bland annat just för att där saknades mångfalden.

Dagens långpromenad är avklarad, den enorma strykhögen borta, sängkläderna tvättade, räkningarna betalade och jag har även hunnit jobbat ett par timmar med mitt manus.
Ska nu ägna resten av eftermiddagen åt att läsa innan vi promenerar bort till Ett glas för att äta en tidig middag. Det blir ett stillsamt Valborgsmässofirande, precis som vi gillar det.

Inredningsdrömmar

Fantasin går på hög varv just nu. Det handlar förstås om att jag skriver på en ny bok men jag fantiserar även om huset i Cerbère. Om färgsättningen. Om möblerna och textilierna. Hur vill vi ha det? Vad har vi råd med? Trender går bort – vi måste tänkta långsiktigt, vår budget är begränsad. Kommer vi att tröttna på ett vardagsrum i grått och blått? Eller på grå köksluckor? På ett sovrum som drar åt turkost och ett puderfärgat gästrum/arbetsrum? Angenäma spörsmål.

Hallelujamoment

När en person vars omdöme man sätter högt, en person som dessutom är knuten till landets största förlag skriver att ens bok kanske är den bästa feelgoodroman hon läst, är det inte förutan att man dånar litegrann.

Första spadtaget

Så var jag igång igen – Manus 5 är härmed officiellt påbörjat! Det tog inte många rader innan jag påmindes om hur roligt jag tycker det är att skriva. Omedelbums försvann jag in i min låtsasvärld. Den här fasen, när allt är nytt och möjligt, kan jämföras med en förälskelse. Tack och lov är T luttrad, han vet att han de närmaste månaderna kommer att tvingas konkurrera om min uppmärksamhet.

Författarsamtal med Anna Fredriksson

Det var för två år sedan som jag började leda Studieförbundet Vuxenskolan Stockholms författarsamtal, och till gårdagens hade jag bjudit in Anna Fredriksson. Ett spännande samtal som inte bara handlade om hennes nya roman Mellan himmel och hav, den första delen i en kommande trilogi om pensionatet Pomona, utan även om hennes karriär som manusförfattare till teveserier och film. Anna har skrivit sex romaner sedan debuten med Sommarhuset 2011 och jag har tyckt om dem alla. Men jag gillar Mellan himmel och hav, en berättelse om tre kvinnor och tre generationer på Österlen, extra mycket. Läs den!

Detta var mitt sextonde författarsamtal. Jag har lagt ner många timmar av min fritid på att förbereda dem, suttit uppe på nätterna ibland för att hinna läsa klart böckerna författarna skrivit samt läsa in mig på deras liv. Men så roligt och givande det har varit! Vilka trevliga, generösa, begåvade författare jag mött. Så mycket jag lärt mig. Och vilken härlig publik vi haft! Nu blir det inga fler författarsamtal på Vuxenskolan i Stockholm men skulle något bibliotek, eller annat studieförbund för den delen, vilja anlita en samtalsledare är det bara att höra av sig. Jag har viss rutin vid det laget.

Tack till Anna Fredriksson för igår!
Och tack till Solja Krapu-Kallio, Göran Everdahl, Aino Trosell, Anna Laestadius Larsson, Christoffer Carlsson, Eva Swedenmark, Hans Gunnarsson, Sara Lövestam, Åsa Hellberg, Mikael Bergstrand, Tove Folkesson, Martin Luuk, Simona Ahrnstedt, Inger Edelfeldt och Carola Hansson för att ni alla är fantastiska författare. Jag är så glad att jag fick äran att samtala med er en stund.

Första scenen i första kapitlet

Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen: så roligt det är att prata om Gröna fingrar sökes! I morse gjorde min förläggare Gunilla och jag det än en gång, när Storytel bjöd in sina lyssnare till frukost. Samtalet livesändes och går att titta på här. Lite osynk på sina ställen men annars fungerade tekniken som den skulle. Lyssna också på Linn Maria Wågberg som skrivit Himlen måste sakna en ängel!

Frukostsamtal kl 8 i Stockholm innebär revelj i ottan om man bor i Norrtälje så nu, när eftermiddagen gått över till kväll, är jag sömnig som bara den. Men jag måste hålla mig vaken om inte min dygnsrytm ska rubbas. Därför aktiverar jag mig. Tvättar alla mina sjalar till exempel.

Men jag har även börjat planera för Manus 5:s första scen, själva startskottet för berättelsen. Jag har skrivit om vikten av att få till en tillfredsställande första scen tidigare och det gäller fortfarande. Inte bara att den ska fånga och hålla kvar läsaren, den är även viktig för mig som författare, hjälper mig att fokusera på berättelsens tema.

Jag har skrivit ett antal olika varianter på inledningsscen, fast bara i huvudet. Nu tror jag att jag vet precis hur jag vill ha det, inte bara med första scenen utan med hela första kapitlet. Allt tankearbete verkar ha gett frukt.

På fredag, efter att jag lämnat stugnycklarna till de nya ägarna, sätter jag igång. Då är både stugan och båten sålda, försäkringar och elavtal uppsagda och jag kan ÄNTLIGEN koncentrera mig på Manus 5.

Slut men klar

Jag började kl 9 och blev klar strax före kl 18. Tog en lunchpaus på 15 minuter. Jag är slut. Men framför allt så är jag KLAR! Och givetvis regnar det ikväll, på stugans nyputsade fönster ...

Utrensning och städning – dag 3

Min och T:s dag:

Åka till förrådet och lasta av kartonger med saker som så småningom ska vidare till Cerbère. Åka till Gammelgården och skriva ut ett köpeavtal – båten är härmed såld. Åka till Vätö för att rensa ut det sista och börja flyttstäda. Herregud vad vi har skurat! Inte för att vi varit några lortgrisar direkt utan för att jag är en petmoster och vill lämna det rent och fint efter mig. Alltså plockade jag ner fläkten så att jag kom åt alla skrymslen och vrår. Det tog ett par timmar bara det. Spisen, kylen, alla skåp och garderober, alla hyllor och luckor ... Vi brukar leja bort flyttstädningen men denna gång prioriterade vi att lägga pengarna på en container istället.

I morgon tar jag badrum, fönster, karmar och golv. T måste jobba. Men sedan är det klart och jag kan ägna mig åt annat. En Storytelfrukost på onsdag och att leda ett författarsamtal med Anna Fredriksson på torsdag. Bland annat.

Fjärde flytten på fyra år

Denna söndag blev i stort sett en karbonkopia av gårdagen. Med den skillnaden att bror med familj kom till Vätö och att vi hann vara sociala innan de lastade minibussen full och åkte hemåt igen. Sedan kom några grannar och plockade med sig en del de också. Stugan är nu tömd och i morgon är det dags att börja flyttstäda. Jag har avsatt två dagar till det. Fyra flyttar på fyra år – jag kan det här vid det laget.

Slit och släp

Återigen en dag då vi jobbat i ett och jag är helt slut. Ont i kroppen, hungrig, trött. Men vädret var underbart!

Vi slänger och vi skänker. I förmiddags kom några vänner med en liten lastbil och tog med sig både stort och smått. I morgon är det min brors tur att plocka ut det han vill ha.

Vi kryper under huset och rensar bort gammalt virke och diverse bråte, vi tömmer jordkällare och förråd. Containern vi hyrt fylls på. Vilken tur att jag inte snålade – vi kommer att behöva våra 20 kubikmeter.

Tussilagon blommar, blå- och vitsipporna likaså. Småfåglarna kvittrar, himlens autostrada fylls av tranor, örnar, svanar, gäss och korpar. Sundet är isfritt. Det är vår.

När förutsättningarna plötsligt ändras

Ibland – rätt så ofta faktiskt – överträffar verkligheten dikten. Nu ska ni få höra det senaste ...

Jag sa ju upp mig för att kunna skriva på heltid. Följdfrågan jag fått allt sedan dess har varit om vi nu skulle flytta till Frankrike. Så klart inte har jag svarat. Storhuset är ju inte färdigbyggt ännu. Dessutom har T faktiskt ett jobb att sköta och inte fler semesterveckor att plocka ut än de sedvanliga. Vi får helt enkelt lov att anpassa oss.
Trodde vi.

En omorganisation på T:s jobb innebär att 42 tjänster, varav hans, flyttas till ... Polen.
Nej, vi ska inte flytta till Polen. Däremot innebär förändringen att T erbjuds att sluta. Ett generöst erbjudande som ger oss friheten att tillbringa väldigt mycket tid i ... Cerbère!
Det är faktiskt helt otroligt hur det kan slumpa sig.

Jag har nu bett madame Bellavista, projektledaren för vårt franska husbygge, att snabba upp processen. Drömmen vore om Storhuset blev inflyttningsklart till årsskiftet.

Så – vad händer härnäst förutom att jag har ett manus att skriva? Jo, båtplatsen är uppsagd och båten ute till försäljning och i början av juli är det vi som packar bilen och åker ner till vår lilla franska by. Oklart när vi kommer tillbaka men till ett inbokat biblioteksbesök och bokmässan åtminstone. Sedan åker vi antagligen ner till Cerbère igen för att övervaka bygget och njuta av den sydfranska hösten. Vad som händer efter det har vi ingen aning om, vi tar det som det kommer.

Detta nya fick vi reda på i förra veckan och jag är fortfarande helt omtumlad.

Längtan efter frihet

Igår bjöd min favoritkontroller Carin mig på en helkväll i hennes sällskap. Först middag och sedan en fantastisk konsert på Berwaldhallen: Chelsea Hotel: Popmusikens legendariska fristad.
Carin är precis hemkommen från en tre månader lång resa i Asien tillsammans med sambo och liten dotter, och helkvällen var för att fira att vi båda gått vidare i våra yrkesliv.
Det som är spännande med Carin och hennes familj är att de prioriterar upplevelser och frihet framför det sedvanliga ekorrhjulet och villa, Volvo, vovve. En inställning som görs möjlig tack vare att både hon och sambon periodvis kan jobba på distans.

Carin och jag tillhör en privilegierad skara, vi inser det. För de allra allra flesta är friheten att jobba nästan varifrån man vill, en omöjlig dröm. Det som däremot är fullt möjligt för många arbetsgivare är att bevilja en anställd som vill testa ett nytt yrke eller se sig om i världen tjänstledigt några månader. Se det som en investering i humankapitalet. Lite besvärligt blir det förstås för arbetsgivaren att omgruppera trupperna men min erfarenhet är att det alltid lönar sig på sikt. Ingen mår bra av att fjättras fast.

Nya vänner

Middag på Harrys i Norrtälje tillsammans med några av dem som, precis som jag, hyr kontorsplats på Gammelgården i Norrtälje. En del hyr på heltid, andra på deltid och så vi som är där en dag i veckan. Det roliga när man inte är arbetskamrater utan bara har lokalen och entreprenörsandan gemensamt, är att vi inte diskuterar jobb med varandra. Inte heller gnälls det. Ikväll har jag istället pratat musik, fiske och båtar, hundar, företagande, körsång och Frankrike. Och så böcker och författarskap förstås, ett ämne som alltid engagerar.

Deklarationen – ett säkert vårtecken!

Visst skulle jag kunna lämna bort min lilla firmas bokföring till ett proffs men än så länge har jag inte fler verifikationer än att jag hinner vara min egen ekonom. Kruxet är att regelbundet föra in allting i bokföringsprogrammet, inte vänta till sista stund. Det finns ju så mycket roligare saker att ägna sig åt, skriva till exempel ... Nu är jag i varje fall klar med årsbokslutet, deklarationen och momsredovisningen, samt överföringarna till expansionsfond och periodiseringsfond. Som tur är räknas det mesta ut per automatik nu för tiden – tack för det Skatteverket!

Belönade mig själv med en stund i solen med Anna Fredrikssons nya roman Mellan himmel och hav. Jag ska hålla ett författarsamtal med Anna nästa vecka på Studieförbundet Vuxenskolan, vilket ska bli jätteroligt. Vemodigt också eftersom SV förmodligen ska sluta med författarsamtalen.

Äntligen sol och värme!

Tuttifruttimåndag

En tuttifruttimåndag med jobb, bokcirkel och hushållsbestyr. En promenad fick jag också in. Viktigast var att jag äntligen började jobba med Manus 5! Inte med att skriva på själva berättelsen, utan med att få till de första karaktärsbeskrivningarna. Vilka är personerna jag skriver om den här gången? Vad driver dem, var bor de, hur ser deras familjesituation ut, vad längtar de efter, vad drömmer de om, vad är de rädda för? Jag måste känna mina karaktärer för att veta hur de kommer att reagera när jag utsätter dem för olika problem och utmaningar.

Det är ett tålamodsprövande men också roligt arbete. När den delen av processen är klar går jag över till att utveckla synopsis, dramakurvorna och tidslinjen. Jag vill helt enkelt veta vart jag är på väg och vilka mina reskamrater är innan jag börjar skriva på riktigt. Hur själva resan sedan blir har jag ingen aning om, allt går inte att förutse eller planera för. Det finns en spänning i det som jag gillar. Precis som i verkliga livet.

"Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd."

Karin Boye

Utrensning

Vi jobbade i ett idag, från kl 11 till kl 15.30, med att tömma skåp, lådor och förråd. Tyvärr hann vi inte till återvinningen innan de stängde så nu är bilen full av gamla målarfärgsburkar och annat jox. Inte visste jag att det fanns bäst-före-datum på målarfärg men det gör det. På kryddor också. Herregud vad jag har tömt och slängt kryddburkar idag! Och hällt ut likör- och spritslattar som varit flera år gamla. För att inte tala om utgångna mediciner. Jag begriper inte att en liten stuga kan rymma så mycket.

Jag har beställt en container tills på fredag. Dyrare men enklare än att hyra en skåpbil för att köra iväg allt sånt som ska slängas till just återvinningen. Då ska även gammalt virke som ligger under huset väck, trettio år gamla trädgårdsmöbler och annat som vi sparat utifall att men som aldrig kommit till användning. Men det som fyller flest soppåsar är textilier. Sängkläder, mattor, filar, överkast och en och annan gardin. Först nu märker jag hur välanvända och slitna de är. Sjutton år är trots allt ganska lång tid.

Snart dags för nästa hus

Samtidigt som vi tar adjö av ett paradis – Vätö – planerar vi för nästa – Cerbère. Det större huset ser ju klart ut utifrån men skenet bedrar ... Eftersom inte vädret spelar någon roll när det handlar om inomhusjobb borde inte färdigställandet dra ut på tiden alltför mycket. Å andra sidan vet man ju aldrig med hantverkare. I vilket fall är målet att få storhuset klart senast till påsken 2019.

Bottenplan med kök och vardagsrum i en öppen planlösning. Köket vetter mot innergården och poolen, vardagsrummet mot den stora terrassen. Toalett under trappan.
Övre plan med två sovrum, en gemensam balkong/terrass och ett badrum.

Bottenplan. Nivåskillnad mellan köksdelen och vardagsrummet.

Sovrummen på övre plan delar på en balkong/terrass med vidunderlig utsikt.

Nämen – flyttkartonger igen!

Det är faktiskt smått otroligt att vi återigen är i färd med att packa ner ett hem. När jag räknade efter insåg jag att det är sjätte gången på fjorton år som jag tömmer en bostad. Fast den här gången blir det inte särskilt många flyttkartonger. Ett par stycken ska köras ner till dottern i Linköping, och fem stycken till förrådet i väntan på vidare transport till Cerbère när det stora huset är klart. Resten av sakerna och möblerna skänker/slänger vi bort.
Det var min dag det.

Månadens författare i M-magasin

Månadens författare i M-magasin. Min stolhet vet (nästan) inga gränser. Inte så mycket för att jag syns som för att Gröna fingrar sökes lyfts fram. Min fina bok som läsarna tycks uppskatta. Så himla glad jag är över det! Att den läses och berör.

Idag är det Vätö och flyttkartonger som gäller, i morgon likaså. Solen ska skina hela dagen så en fika utomhus ska vi väl också hinna med.

Avtackning

Bara för att jag i många år jobbat som chef och ledare, är aktiv på sociala medier och tycker det är roligt att prata om mitt författarskap inför en publik, innebär det inte att jag är en person som gillar att vara i centrum.

Faktum är att jag inte gillar det alls.

Jag föredrar att vara iakttagaren, den som står lite vid sidan av och håller koll.

Hur det går ihop med att jag samtidigt tycker det är skoj att stå på en scen kan man fundera över, men enligt min egen analys handlar det senare om att framföra ett budskap, att berätta en berättelse. Det handlar om kommunikation, inte om att jag behöver bli bekräftad.

Därav att jag bestämt tackade nej till en storvulen tillställning när frågan om hur jag ville bli avtackad kom. En trevlig lunch med mina f.d. medarbetare och styrelsen räckte gott. Det intima passar mig bättre.

Och så blev det också när jag igår tillbringade en mycket trevlig eftermiddag på min gamla arbetsplats. Tack kära ni för att ni hade ordnat det så fint. Tack för maten, för chokladprovningen, för de fina presenterna och för det improviserade författarsamtalet. Och tack för alla fina ord!

Tulpaner och tistlar. Så passande! :D

Det händer saker

Igår besökte jag biblioteket i Orminge för att berätta om mig och mina böcker. Så roligt det var! Jag gillar verkligen storytelling som kommunikationsmetod.
Och ikväll var det dags att öva med kören igen. Två konserter är inplanerade i vår och tyvärr missar jag båda eftersom jag måste dels tömma stugan, dels ska gå skrivarkurs med Sara Lövestam och Mian Lodalen, det senare bara för mitt eget höga nöjes skull! Men den stora konserten är i höst och den hoppas jag verkligen kunna vara med på. Fast vem vet – vi kanske inte ens är i Sverige då. Just nu händer det så mycket i våra liv att allt är möjligt. Mer om det en annan gång ...

Gustavsbergs bibliotek

Runda huset, Gustavsbergs fantastiska bibliotek
och kulturhus

Tack Gustavsbergs bibliotek för det härliga författarsamtalet igår kväll! Och tack till bibliotekarien Karin C som ledde det. Det var riktigt trevligt med ombytta roller, det vill säga vara den som svarade istället för frågade. Efteråt kom en av åhörarna och berättade att hon varit min mammas barndomskamrat, född i samma hälsingska by som hon. Då kom tårarna.

Ikväll besöker jag Orminges bibliotek.

Har jag sagt att jag älskar bibliotek?

Ljudboken – hot eller möjlighet?

DN har en intressant artikelserie om konsekvenserna av ljudbokens frammarsch. Även om serien är nyanserad, slås jag av att hur lätt det är att hamna i den tröttsamma diskussionen om fin- och fullitteratur. Jag har alltid trott på mångfald. Först när vi har mycket att välja på kan vi utvecklas. Testa nytt. Smaken är ju föränderlig. Men som alltid vid paradigmskiften – vilket hela den digitala utvecklingen inom litteraturen är – uppstår oro.

I artikelserien får ett flertal olika representanter för denna bransch, som numera är min på heltid (har ni hört det förut?), uttala sig. Det mesta som sägs är klokt. Men så studsar jag till. Menar Aase Berg verkligen det hon säger eller vill hon provocera bara? Jag hoppas på det senare.

"Aase Berg:
– Eftersom litteraturen styr mer och mer mot slapp konsumtion av barnlitteratur för vuxna, alltså deckare och romantik, så förvånar det mig inte att även själva formen infantiliseras. Det är vuxna som längtar tillbaka till de mysiga och harmlösa godnattsagorna. Men jag tror inte ett ögonblick att alla läsare vill bli idioter, så de förlag som ger ut intelligent litteratur kommer att vinna i längden."

Första dagen på resten av mitt nya liv

Tanken var att jag skulle inleda denna nya etapp i mitt liv med att sitta på Gammelgården, där jag hyrt in mig en dag i veckan. Magsjukan satte dock stopp för det hela.
Istället jobbade jag hemifrån med att fortsätta gå igenom min gamla jobbdator. Nu är filer och dokument ordentligt sorterade och lätta för min efterträdare att hitta. Återstår mejlboxen. Senare i veckan ska jag städa skrivbordet och skåpen, bli avtackad och luncha med Eja på En bok för alla. Samt göra två biblioteksbesök och hålla ett föredrag. Och så lite manuspill på det. Man kan säga att jag mjukstartar mitt nya liv.

Inte lite magsjuk ...

... utan ordentligt magsjuk.
T känner sig inte heller helt kry så vi måste ha blivit smittade samtidigt. Förmodligen på Barcelonas flygplats.
Suck.

Vardag igen men ändå inte.

Det blev en lång resdag hem från Cerbère igår, dels därför att vi började tidigare än vi hade behövt (men rutten till flygplatsen i Barcelona var ny och vi gillar att ha marginaler), dels därför att planet var försenat. Sedan irrade vi runt en stund bland Arlandas olika parkeringar och letade efter bilen. Hade vi kastat ett öga på parkeringsbiljetten hade vi givetvis genast sett exakt var vi ställt den men vi förlitade oss på minnet istället. En förrädisk sak att göra, man minns sällan så bra som man tror – åtminstone gör inte jag det.

Väl hemma igen upptäckte vi att "någon" (med 99,9 procents säkerhet undertecknad) lämnat hemmet utan att låsa ytterdörren. Detta att jag glömmer att låsa har aldrig hänt mig tidigare och då menar jag verkligen aldrig. Det säger en del om hur stressad och trött jag var när vi åkte. Jag började förstås genast oroa mig över att jag även glömt att låsa huset i Cerbère men T försäkrade mig att han såg när jag stoppade in nyckeln i dörren och vred om. Dessutom kan vi be grannarna att dubbelkolla – de har fått en egen nyckelknippe.

Nåväl. Nu sitter jag i min vanliga fåtölj igen, aptrött efter en i stort sett sömnlös natt. Magen är orolig (flygplatsmat är verkligen inte min grej) och lugnar den inte ner sig snart måste jag nog revidera dagens planer på att åka till Vätö och börja flyttpacka. Vilket stressar mig ännu mer och gör magen än oroligare. Men så påminner jag mig själv om att jag inte längre har något jobb att åka till! Jag kan faktisk unna mig att vara lite magsjuk och köra till stugan senare i veckan. Jag behöver inte tänka att jag bara har två och en halv helg på mig att fixa med allting. Numera äger jag min tid. Vilken underbar frihetskänsla!

Cerbère i mitt hjärta

Underbart är kort ... Påsklovet är slut, sköna dagar då vi inte gjort mycket annat än promenerat, läst och tankat energi. Berg, himmel och hav, växlande vindar och mestadels soligt.
Och så kom pappa och hälsade på.

Påsklov

Ja, jag lever och nej, jag har inte slutat blogga. Däremot har jag påsklov några dagar till. Sköna lata franska dagar ... 

Fikonträden har slagit ut och allt är underbart.