Vår!

Jag har bestämt att våren är här nu. För fjärilslavendeln i bergen blommar, mandelträden likaså. Även vintergrönan som växer vilt där det är fuktigt blommar. Alltså är det vår!

Endiver och påskliljor

Dagens väder: svalare och skurar.
Dagens lunch: lax- och avokadosallad med honung- och dilldressing. Hemmagjord dressing så klart. 

Dagens middag: min barndoms absoluta haträtt – gratinerade endiver med skinka och bechamelsås. Som barn tyckte jag verkligen att det var en vidrig uppfinning och stockvägrade att äta det vad man än hotade eller lockade mig med. Men smaken förändras och jag tyckte att det var riktigt gott. Kanske för att jag valde de mjälaste endiver jag kunde hitta.

Dagen blomma: påskliljor. De kostar en spottstyver just nu och gör mig glad.

21 grader i Perpignan

För första gången i livet ska jag göra en koloskopi. Inte för att det är något fel på mig (vad jag vet) utan för att den franska sjukvården tycker att man ska göra det vart femte år om man är i min ålder och har en nära anhörig som drabbats av tarmcancer. Mamma dog ju i tjocktarmscancer. Därför åkte jag till Perpignan för ett förberedande möte med läkaren som ska göra undersökningen, och nästa vecka ska jag ha ett förberedande möte med narkosläkaren. Jag kommer alltså att sövas ner. Det har jag inte blivit sedan jag operade bort blindtarmen 1974. Åhå ja ja.

I Perpignan var det 21 grader varmt och ljuvligt. Men det är för sorgligt att så mycket tvingas hålla stängt. Det har inte kommit några besked om en ny konfinering ännu men jag tror att det är dit vi är på väg. Åhå ja ja.

Kvällens middag blev färsk vitling som jag ugnsstekte under ett skal av lök, vitlök, persilja, ströbröd, citron, vittvin, salt och peppar. Till fisken lagade jag en puré av jordärtskockor och palsternacka. Riktigt smarrigt. Jag fortsätter att laga mat alltså. Åhå ja ja.

Köket är klart!

Idag har jag bland annat:
- Fått iväg en tjock lunta med diverse inkomst- och skatteuppgifter till den franka försäkringskassan.

- Varit till stadshuset och fått ett levnadsintyg påskrivet.

- Njutit av att vårt kök äntligen är färdigt efter att vi upptäckte en fuktskada för elva månader sedan. Mosaiken satte en hantverkare upp – skönt att jag slapp ge mig på den utmaningen.

- Lagat mat: buttnut-och sötpotatissoppa samt gratinerade kronärtskocksbottnar till lunch, Kefta med couscous till middag

- Tagit en långpromenad.

En bra dag. I morgon sätter jag igång med redigeringen!

Köket är inte stort men utrustat med det nödvändigaste och passar oss utmärkt.
Bäst är köksön som fungerar som arbetsbänk, förvaring och matplats.

Kyl/frys och skafferi.

Soppa gjort på butternutpumpa, sötpotatis, lök, parmesan, crème fraiche och citron.

Från dagens promenad.

Manusrespons och sommartyger

I två veckor har mitt manus (Måneby 3) legat hos förlaget för en första genomläsning. Som blev två eftersom fru förläggare blev så engagerad i berättelsen att hon glömde att anteckna medan hon läste. Hon sa en massa fina saker om den och om mitt språk och sätt att skriva. Vilken lättnad! Jag är alltid lite nervös inför förlagets första genomläsning – tänk om de inte gillar?

Den här gången tog vi ett onlinemöte istället för att kommunicera via mejl, vilket var mycket roligare. Inte som att ses IRL förstås men nästan.

Jag har till mitten av februari på mig att jobba igenom manuset. Jag ska skriva till ett par scener, flytta ett par andra, fördjupa några och eventuellt växla perspektiv på någon. Det blir skoj!

Ett paket kom med posten igår – en duk och nytt solstolstyg från väveriet Les Toiles du Soleil i Montpellier. Franskt hantverk i finaste bomull och med solbeständiga färger. Mönstret heter Chalutier (trålare) vilket passar ju fint hos oss.

Även om vintern är kort här, längtar jag ändå efter att det ska bli vår och sommar. Inte långt kvar nu ...

Sista måltiden?

En sallad på kidneybönor, röd paprika, purojolök och tomater till lunch samt ugnstektlax på en bädd av vittvinstuvad purjolök (inget mjöl!) till middag. Kylskåpet är härmed tömd på det mesta och svinnet har varit minimal, typ en halv portion pasta.

Maten jag lagat har varit vanlig fransk vardagsmat, sånt som min farmor och min mamma brukade laga. Inga svåra rätter men eftersom jag inte använt halvfabrikat och lagat allt från grunden har det tagit lite tid. Men så roligt det varit! Kommer jag verkligen att kunna låta bli att laga mat nästa vecka? Det återstår att se.

Två timmar i bergen och kaningryta

Även om coronaläget i Frankrike inte är lika illa som i våras, ökar antalet nya fall och inlagda igen. Det ryktas om en tredje konfinering/nedstängning men hur sträng blir den i så fall? Beslut om den fortsatta strategin kommer att tas inom två veckor, sägs det.

Naturen struntar i sånt. Svalorna är tillbaka, ärttönerna lyser gula, mimosan blommar på sina ställen och även mandelträden har börjat slå ut nu. I bergen blommar rosmarinen och fjärilslavendeln är full i knopp. Det känns som vår banne mig ...

Dagens lunch blev rester men till middag lagade jag en kaningryta för första gången i mitt liv. Farmor gjorde det ofta och även om min gryta inte smakade som hennes blev den väldigt god ändå. Jag köpte en färdigstyckad kanin och lätt den puttra i en sås gjord på schalottenlök, crème fraiche, dijonsenap, vitt vin, dragon, balsamvinäger, salt och peppar. På slutet hällde jag i färska champignoner också. Och så långkornigt ris till.

Fjärde matlagningsdagen och anticrepusculära strålar

Himlen bjöd på ett fantastiskt ljusfenomen ikväll som jag aldrig sett tidigare: anticrepusculära strålar. Det är alltså inte solnedgången man ser därborta i öst – solen är nämligen bakom mig.

Dagens lunch blev en lax-, spenat- och fetaostpaj. Till middag åt vi ungstekt kycklingfilé som fått marinera tre timmar i pressad citron, olivolja, vitlök och örtkryddor. Till det färska tagliatelle och en tomatsås gjord från grunden och som stått och puttrat på spisen i en timme.

Dag 3 av min matlagningsvecka

På måndag ska fru förläggare och jag ha ett onlinemöte för att gå igenom manuset och direkt efteråt kliver jag in i redigeringsdimman, lagom tills min matlagningsvecka är slut. Bra tajming!

Idag lagade jag en ris-och tonfisksallad med senapsvinägrett till lunch, och stora örtkryddade köttbullar, ugnsrostade rotfrukter med timjan och en kall yoghurtsås med äpple i till middag. Riktigt lyckat om jag får säga det själv! 

Köttbullarna ser brända ut på bilden vilket de inte var i verkligheten.

Mat och installationsceremonin

ÄNTLIGEN är Trump den Förskräcklige ute ur Vita Huset! Att den mannen fått härja fritt i fyra långa år är inget mindre än en skandal. Måtte han aldrig någonsin komma tillbaka och måtte Republikanerna ha förstånd och mod nog att inte släppa in honom eller hans familj i värmen igen.

Dexter tyckte att jag var tråkig som satt framför datorn för att titta på hela installationsceremonin istället för att leka med honom, men detta var ett ögonblick jag inte ville missa. USA har inte bara fått en ny president utan också sin första kvinnliga och svarta vice-president. Det är ingen lätt uppgift som väntar dem så jag håller tummar och tår för att de ska lyckas med sitt uppdrag. Heja Joe Biden och Kamala Harris!

Min matlagningsvecka fortsätter. Det blev en bönsallad till lunch: svarta bönor, tomater, purjolök och fetaost, olivolja, balsamvinäger, peppar och salt. Middagen bestod av färsk torskfilé som jag stekte upp i smör samt en blomkålsgratäng med vitlöks- och örtkryddad färskost. Både enkelt och gott. Nyttigt dessutom.

Lagar mat

Vanligtvis är det T som både veckohandlar och lagar mat. Men idag fick jag ett ryck och planerade hela veckans lunch- och middagsmeny i ett svep. Det gäller att passa på innan jag återigen försvinner in i manusdimman.

Ikväll lagade jag en potatis- och zucchinigratäng som blev riktigt bra, och stekte upp fläskkotlett och ananas att ha till. Vi får se vad jag hittar på i morgon. Det blir inget märkvärdigt utan vanlig mat med ingredienser från hela kostcirkeln och färska råvaror. Fortsättning följer ...

Dagens bild: havet.

Hårda vindar och hundmagknip

Vi har haft det blåsigt ett tag, en hård och kall nordanvind som går genom märg och ben – om man inte är rätt klädd vill säga. I början kunde jag inte sova när Tramontane blåste nattetid. Jag lyssnade när den ven runt knuten, hörde hur den ruskade om jalusierna och tog tag i allt som var löst. Numera sovar jag, van som jag blivit vid vårt väder. 

Fast nu har det mojnat och temperaturen stiger. Snart är januari över och i februari kommer våren! Det tycker jag är precis lagom mycket vinter.

Igår hade Dexter ont i magen. Det mullrade och bubblade om den men han varken kräktes eller hade diarré. Han bara vankade runt runt med svansen mellan benen, slickade sig om munnen ideligen, såg olycklig ut och ville vara så nära oss som möjligt. Han måste ha ätit någonting konstigt när T och han var ute och gick. Eftersom han inte hade feber avvaktade jag med att ta honom till veterinären. Istället gjorde jag som när barnen var små och hade magknip. Strök och masserade honom över magen. Till slut somnade han men jag fortsatte samtidigt som jag tittade på en film. Två timmar senare vaknade han upp och var sitt vanliga pigga jag igen. Magen var tyst, han var hungrig och jag kunde andas ut.

Utegångsförbud

Utegångsförbud råder sedan flera veckor tillbaka i Frankrike nattetid. Från kl 20 till kl 06 får man inte vara utanför hemmet, såvida man inte har godkänd anledning till det. Att rasta hunden är, turligt nog, en sådan anledning.

På lördag blir det tuffare  – utegångsförbudet utökas i hela landet till att under minst två veckor gälla från kl 18 till kl 06. Med andra ord måste alla butiker stänga tidigare än vanligt och människor som inte hinner hem från jobbet till dess måste fylla i ett sånt där förhatligt intyg. Annars kan det bli böter. Regeringen sa även att det inte går att utesluta en tredje konfinering. Allt beror på smittspridningen.

Jag tröstar mig med en bild som jag tog i går. Jag hoppas att det aldrig mer blir som i våras då vi under två månader var förbjudna att såväl promenera i bergen som vistas vid havet.

Vinter i Perpigan

Vi åkte till Perpignan för att köpa skor till T och nya växter till hemmet. Och promenera, så klart. Vintern hos oss är avlövad men ändå grön. Vackert tillsammans med snötäckta Le Canigou som fond.

Belöningen ...

... efter att inte ha varit utomhus dagtid på tio dagar är en promenad i bergen. Precis så här vackert var det. 

Klar för den här gången

Råmanuset till Måneby 3 är färdigskrivet, grovredigerat och ivägskickat till förlaget. Hurra för mig!

Eftersom jag brukar skriva upp efter varje arbetsdag hur långt i processen jag kommit, vet jag att det tagit mig 111 dagar fördelade på 19 veckor att få  ner berättelsen om Maja och Solveig. För mig som skriver långsamt är det väldigt snabbt. Jag har även testat ett annat arbetssätt än tidigare och låtit berättelsen växa fram av sig själv. Det har varit roligt, spännande och stundtals ångestfyllt, och har krävt mycket mer redigering i efterhand än vanligt. Jag vet inte om det märks på resultatet, jag är liksom för hemmablind för att kunna avgöra det.

Under tiden som jag väntar på feedback från min förläggare ska jag passa på att städa bort julen, läsa böcker som andra skrivit, återgå till mina långa eftermiddagspromenader, fålla gardiner och försöka mig på att kakla upp ett stänkskydd i köket.

Vi får se hur mycket jag hinner med innan det är dags att återigen sätta tänderna i manuset. Än är det långt kvar till tryck ...

Aldrig mer

Bloggtystnaden beror på att jag jobbar som en gnu med manuset till Måneby 3. Hela dagar och halva nätter känns det som. Jag tar en promenad om dagen, kvällsrundan med Dexter vid tiotiden på kvällen, i övrigt är det rumpan på stolen som gäller. Ikväll ska manuset iväg till fru förläggare och i morgon är jag fri igen! Men först ska de 50 sista sidorna i manuset redigeras vilket i mitt fall innebär att jag skriver om var och annan mening, möblerar om bland styckena och gör faktakontroll. Det tar mig ungefär en timme att redigera fyra manussidor ...
Om det jag skrivit är bra? Har faktiskt ingen som helst aning. Jag har jobbat så koncentrerat med manuset att jag blivit totalt hemmablind. Men en sak vet jag och det är att jag ALDRIG kommer att skriva så intensivt igen. Det passar mig inte alls. Jag behöver tid till eftertanke mellan skrivpassen, och mina axlar och armar (särskilt den högra) behöver vila.

Förresten – nu är samtliga mina berättelser sålda till Italien! 

Ett nytt år

Vi köpte ostron för första gången igår, odlade i saltvattensjöarna vid Bouzigues söder om Montpellier. Vi har aldrig öppnat ostron själva tidigare men med hjälp av ostronkniv och Youtube klarade T av uppgiften galant.

Själv ägnade jag mig åt att laga potatisgratäng och ungstekt citron- och rosmarinkyckling. Några räkor med sydfransk aioli till slank också ner och så en tropisk moussetårta som avslutning.

Den lilla flaskan champagne vi köpte var uppdrucken långt före tolvslaget vilket var lika bra – alkohol sent på kvällen, även i små mängder, leder alltid till att jag sover dåligt.

Det blev alltså ett gott och lugnt nyårsfirande för vår del. Inte en enda smällare eller raket, och folktomt i byn när Dexter och jag tog årets första kissrunda mitt i natten. Det verkar som om byborna respekterat utegångsförbudet, och fransk media rapporterar i dag om en lugn natt i övriga landet också.

Jag skickar en bön till gudarna att 2021 fortsätter som det börjat – fridfullt. Högst tveksamt om bönen hörsammas men man kan ju alltid hoppas.