När berättelsen är som en flygande matta

Skrivarlägret gav mig nya insikter när det gäller Manus 5 vilket gjorde det omöjligt att somna i går, trots att jag var dödstrött. Till slut klev jag upp och slog upp datorn. Sedan jobbade jag till klockan fyra. Hysteriskt,  jag vet, men det gick inte att stå emot. Blev så himla nöjd över resultatet! Jag riktigt känner att detta är en bra berättelse. Och just den känslan är viktig för jag kan inte skriva om jag hyser minsta tvivel över bärkraften i min historia, det blir tvärstopp. Just nu känns den som en flygande matta. Bäst att njuta av stunden ...

Jag minns en stund, i Furusund ...

Hemma igen efter ett fantastiskt skrivarläger i Furusund. Så roligt det har varit och så många sköna människor jag lärt känna. Ett stort tack till Mian Lodalen och Sara Lövestam som ledde lägret, och även till kocken (och författaren) Petra Sandberg Holstensson och arrangören (och blivande skrivpedagogen) Ingrid Hedman. Det blev inte mycket skrivet för min del men desto mer tänkt. Jag har fått massor av inspiration och nya idéer att överföra till Manus 5. Och som jag skrattat! Men inte badat, till skillnad från de flesta andra. Jag badar helt enkelt inte i femtongradigt vatten, hur mycket solen än strålar från en molnfri himmel.

Utsikten från frukostverandan

Jag erkänner – jag är en badkruka.

Astrid Lindgrens sommarhus.

Grusvägar, blommande syrener och sagolikt väder.

Håller man till i skärgården är en båttur obligatorisk.

Blidö.

Försommarkväll ute i farleden.

Christiansborg i Furusund. 10 rum och 18 bäddar.

I en Bokspegel nära dig

Hurra, Gröna fingrar sökes fick en helsida i Bonniers bokklubbs medlemstidning.

Inget är som svensk försommar

Liljekonvaljsbuketten som står på köksbordet sprider väldoft i hela lägenheten. Ljuva försommar ...
Jag bjöd T på födelsedagsmiddag på Åtellet ikväll och efteråt tog vi en långpromenad för att smälta den fantastiska maten (toast skagen, öregrundsaborre, sparris och chokladganache). Inte mycket kan konkurrera med den svenska försommaren. Grönskan, dofterna, koltrastens sång ... Det blir nog en av de sakerna jag kommer att sakna allra mest om vi flyttar till Frankrike.

Blommande rododendron i Societetsparken.

Tröttmössa

Så underbart det är att kunna ta det lugnt efter en sömnlös natt! Att inte behöva åka till ett jobb, sitta i möten och prestera när det enda kroppen och knoppen vill är att vila. Alltså är det vad jag gör idag – jobbar i min egen takt. Noll stress. Möjligen kan förmiddagens massage ha bidragit till tröttheten. Kombinerat med Norstedts härliga feelgoodafton igår med efterföljande middag. Jag kom hem sent men glad i sinnet.

Detta var nog mitt sista arrangemang denna termin. Juni ska ägnas åt att skriva och läsa. För att komma i skrivform ordentligt har jag anmält mig till en fyradagarskurs som leds av Sara Lövestam och Mian Lodalen. Vi håller till i Furusund – hemmaplan för min del. Jag bor i eget rum och skrivpassen kombineras med socialt umgänge och sköna turer i Roslagen.
I begynnelsen av min författarkarriär knarkade jag skrivarkurser, utsvulten som jag var på att dels lära mig mer, dels umgås med likasinnade. Numera har jag både förlag och kollegor, men nya intryck är alltid välkommet.

Vädret ska fortsätta vara sanslöst vackert. Tydligen beror den ständigt blå himlen på jetströmmarna.

Feelgoodafton på Norstedts tillsammans med Caroline Säfstrand och Jenny Fagerlund och med sköna Pekka Heino som konferencier.

Expat?

Igår morse var jag på ett möte i Stockholm med Sparsam Skatt för att få information om utlandsflytt. Vad gäller? Att skriva sig i Cerbère är det minst komplicerade men hur påverkar det oss i övrigt?

Mycket av det som sades på mötet kände jag till sedan tidigare – jag är rätt påläst i ämnet – men det var ändå matnyttigt. Säljer vi lägenheten och lägger ner min enskilda firma kan vi ansöka om att bli beskattade i Frankrike istället för i Sverige vilket är gynnsamt om inkomsterna är låga. Jag kan starta en fransk motsvarighet till enskild firma. Frankrike har en positiv inställning till småföretagare och erbjuder lösningar som kräver minimalt med administration. Men det gäller att räkna på konsekvenserna. Det finns även annat att tänka på, arv till exempel. Lagstiftningen mellan länderna skiljer sig åt och i Frankrike måste man vara mer om sig och kring sig än i Sverige. Även detta har jag läst en hel del om.

Att flytta utomlands kräver en massa planering och pappersarbete. Och funderingar, inte minst. Det är trots allt ett stort steg, ett steg som vi trodde skulle dröja några år innan vi tog. Men med omorganisationen på T:s jobb öppnade sig plötsligt nya möjligheter och där står vi nu: Blir 2019 vårt första år som expats (utlandssvenskar)? Eller delvis expats – Frankrike är inte utland för mig utan mitt andra hemland. Eller ska vi vänta till 2020? Bara tanken på ytterligare en bostadsförsäljning och flytt får mig att hyperventilera och gnissla tänder samtidigt som jag lockas av äventyret. Hela mitt liv har präglats av stora och små uppbrott, är det något jag inte räds för är det förändringar.

Så går alltså diskussionen hemmavid just nu.

Nybroviken

Testar ny metod

Jag skriver för fullt. Vardag, helg, dag eller natt spelar ingen roll, jag skriver timmar i sträck. Den här gången tar jag mig an berättelsen på ett lite annorlunda sätt. Jag detaljplanerar varje kapitel och varje scen genom att skriva omfattande synopser. Just kapitel och scenanvisningar har jag jobbat med tidigare men de har varit kortfattade, ett par meningar bara. Vi får väl se hur länge jag klarar av att detaljplanera på det viset innan jag tröttnar, men en fjärde del av manuset åtminstone vilket motsvarar första akten.

Det jag gillar med denna metod är att jag sjunker in i historien på ett helt annat sätt än med korta stolpar. Scenerna spelas upp för mitt inre, jag hör dialogerna och känner av sinnesstämningarna. Jag märker också av logiska luckor tidigare och blajar inte iväg lika lätt. Allt sånt har jag i och för sig brukat rätta till vid redigeringen men det är roligt att testa andra tillvägagångssätt, att variera sig lite.

T säger att jag kommit in i min tysta fas nu, ett säkert tecken på att skrivandet tagit fart ordentligt. Men jag skriver inte bara, jag snickrar ihop nya Spotifylistor också. För som alltid älskar jag att lyssna på musik samtidigt som jag skriver.

Pingstafton

En gång i tiden var det något särskilt med pingsten; hänryckningens tid, långhelg och bröllop. Men i samma ögonblick som annandag pingst slutade vara en röd dag till förmån för nationaldagen, försvann också magin med pingsten. Hade det inte varit för att Therese på En liten smula påminde oss om det när hon serverade sin fantastiska cheesecake (Therese var den som bakade våra bröllopstårtor) hade vi faktiskt inte ens tänkt på att det är pingstafton idag.

Vi åkte alltså till Sundsta säteri idag där En liten smula numera huserar.
Dagen avslutades med en bio – Guernseys litteratur- och potatisskalspaj sällskap. Läste boken när den kom ut för tio år sedan och tyckte om den. Vi gör vad vi kan för att hålla liv i såväl Norrtäljes biograf som dess bokhandel. Norrtälje skulle bli en fattigare stad om de försvann.

Piteå Stadsbibliotek boktipsar på teckenspråk

Piteå Stadsbibliotek tipsar om Gröna fingrar sökes – på teckenspråk! Jag älskar att biblioteket jobbar inkluderande, oavsett vilken bok de tipsar om.

Försommar

 

Ibland blommar allt samtidigt – hägg, syren och äppelblom. Måste dokumenteras för vem vet var vi befinner oss så dags nästa år? Det kanske dröjer innan vi återigen får uppleva en svensk försommar. Tanken svindlar ...

Träff med mitt författargäng

Har man (=jag) i flera dagar såsat omkring i ett eget limbo, osminkad, okammad och oklädd för att huvudsakligen umgås med personer som bara existerar i ens fantasi, kan det vara nyttigt att fixa till sig, komma ut och umgås med riktiga människor en kväll. Det gjorde jag igår när det var dags för mitt författargäng att ses igen över en bit mat och lite vin. Jag älskar våra träffar. Samtalen som blir. Ärligheten och förtroendet. En välbehövlig energiboost och ett avbrott i en något enahanda tillvaro.

Idag är det fredag och solen skiner igen efter gårdagens gråväder och chockartade temperaturfall. Klockan är nio, jag är påklädd, sängen bäddad och frukosten avdukad. Dagen kan börja.

Pular omkring

Jag fick frågan nyss om jag landat i mitt nya liv, om jag trivdes med det. Och visst trivs jag men samtidigt känns det mer som att jag har semester. Förmodligen bidrar det fantastiska vädret till det, och att det faktiskt bara är 2,5 vecka sedan jag checkade ut från jobbet för gott – var ju standby under hela april. Men jag är inte rastlös såsom jag trodde jag skulle bli, utan tvärtom kolugn. Trött däremot. Precis som man ofta är i början av en lång ledighet. Jag har ingen större lust att aktivera mig, vill mest pula omkring. Skriva och läsa. Rensa hjärnan. Så då gör jag det.

Precis som igår började jag dagen med en långpromenad, dryga 7 km i rask takt. När jag gick förbi fiket vid ån, Atmajala, och såg att det höll på att öppna, köpte jag ett par kulor Gute glass (så himla gott!) och satte mig i solen. Språkade en stund med caféägaren. Om yogaresor och att längta efter ett annat slags liv än det vanliga, inrutade. Och om att våga bryta upp.

Promenad och bokcirkel

Morgonpromenad på 1,5 timme (svettigt men ljuvligt!), handla lunch på Ica och sedan hem för att fortsätta jobba med Manus 5. Fast egentligen skulle jag helst vilja lägga mig och sova en stund. I eftermiddag är det träff med bokcirkeln för att diskutera Den tyska flickan av Armando Lucas Correa. Jag har läst och sett många berättelser om Andra världskriget och Förintelsen och jag blir nästan alltid berörd, så även denna gång. Däremot kände jag inte till att nazisterna i början tillät judarna att utvandra. Inte heller att både USA och Kanada vägrade ta emot de drygt 900 judiska flyktingar som kom med lyxkryssaren SS St Louis, efter att Kuba nekat dem att stiga i land. De skickades tillbaka till Europa ...

Kärleksudden och Norrtäljeviken. Så vackert att det måste dokumenteras.

Häggen blommar, hurra!

Research, sol och fransk film

Har ägnat mig åt research hela dagen, suttit på Gammelgården där jag hyr in mig en dag i veckan, och skrivit ut och läst diverse bakgrundsmaterial.

Lunchade därefter med T som satt hemma och jobbade innan jag gick iväg till pappershandeln för att köpa understrukningspennor. Satte mig på en bänk vid ån, läste igenom delar av materialet från förmiddagen och blev utskälld av fru Gräsand som blev sur när jag inte hade något gott att bjuda på.

Tillbaka till Gammelgården efter någon timme för att skriva ut lite till innan arbetsdagen avslutade vid fyra tiden på balkongen med mer läsning.

Ingen teve ikväll men väl en biofilm, franska Huset vid havet (La villa). En fin och stillsam film som fick oss att längta ännu mer till vår lilla franska by. Vädret? Jodå, synd och klaga ...

Himmel och hav

Det vackra vädret bara fortsätter och det är knappt att jag vågar tro att det är sant. Släkten nere i södra Frankrike muttrar över det "dåliga" vädret (allt är ju relativt) medan solen i Norrtälje strålar från en molnfri himmel.

Jag jobbar med mitt manus på morgonen och tillbringar därefter dagarna utomhus. Tankar energi och njuter. Funderar väldigt mycket på min nya berättelse, på temat och problematiken. Den här gången försöker jag mig på att angripa historien från ett annat håll än det jag brukar. Svårt men också roligt! T får som vanligt vara mitt bollplank vilket innebär att han lyssnar, utan att komma med några synpunkter. Jag vill inte veta vad han tycker utan behöver bara höra mig själv tala högt om Manus 5. Det hjälper mig att få perspektiv på berättelsen.

Och dina färger var blå ...

Fiskelycka i Norrtäljeviken

Solkysst

Underbart väder! Långpromenad, en kopp kaffe i Norrtälje, balkongfix följt av balkonghäng. Det är första gången som vi har en balkong som vetter åt sydväst, samma väderstreck som stugans altan. En balkong med kvällssol och solnedgång alltså.

Om sju veckor är det dags att lämna den för att åka till en sydfransk terrass med soluppgång och havsutsikt, men till dess tänker jag njuta av det vackra svenska försommarvädret – så länge det nu varar.

Fastighetsfolket gillar Gröna fingrar sökes

Det finns en medlemstidning för fastighetsanställda, Fastighetsfolket. Den tillhör LO Mediehus och den ger Gröna fingrar sökes ett positivt omnämnande. Tack så mycket!

Underbar ryggmassage

Jag var på ryggmassage hos Hälsokraft i Norrtälje idag. I en timmes tid knådade, tryckte och masserade Anna rygg, axlar och rumpa och jösses som det kändes. Jag var inte medveten om hur spänd jag varit. Förmodligen är det därför som jag sovit dåligt de senaste veckorna, inte mer än ett par timmar vissa nätter. Oklart varför egentligen, jag har inget att oroa mig för. Däremot är det ganska mycket som händer i mitt liv. Plus Manus 5 förstås som tar en hel del tankekraft i anspråk. Och så de förbaskade vallningarna som inte vill ge med sig.
Efter massagen blev det utomhuslunch med T på Café Atmajala nere vid Norrtälje ån innan jag satte mig vid köksbordet igen och fortsatte jobba med manuset.
På frågan om jag saknar mitt gamla jobb är svaret ett rungande nej.

Kristi himmelsfärd

Har man inte någon egen altan längre att sitta och äta sillunch på, åker man till svärmors radhus istället och dukar upp på hennes uteplats. Sill, lax, västerbottenpaj, gräddfil, gräslök, stenbitsrom, potatis, tomat och avokadosallad, ägg, rädisor, rågknäcke och glass. Sedan lutar man sig bakåt och slumrar till en stund innan man tar fram gräsklipparen och gör fint i trädgården. Och så en kvällspromenad bort till sjön när man kommit hem till Norrtälje igen. En fin dag men jag saknar Vätö, så klart. Saknar. Inte ångrar att jag sålde det. Två helt olika känslor.

Feelgood på frammarsch!

Enligt bokbloggar.se. Hurra!

Sköna maj – äntligen.

Vi fick en härlig helg i Linköping med våra ungdomar. Vi kallar dem så även om alla hunnit fylla trettio vid det laget. Maj som varit småkinkig visade sig från sin skönaste sida och staden från sin gladaste.
Även Norrtälje är på bra humör just nu. Vi tog en kvällspromenad igår, njöt av den varma brisen och diskuterade framtiden. Kanske blir det som vi tänkt oss, kanske inte. Just nu undersöker vi olika alternativ. Med andra ord gör vi precis som vi brukar och det finns en tjusning i att inte veta exakt hur livet kommer att gestalta sig den närmaste tiden. Det innebär inte att vi släpper kontrollen. Jag gör åtminstone inte det.

Igår gick hela dagen åt administration och research. Idag sitter jag på Gammelgården och ska ägna mig åt Manus 5 är det tänkt. Det funkar om det är tyst omkring mig. Jag har redan lärt mig vilka av mina kamrater som gillar att prata högt i telefon ...

Sjön Lommaren, en kväll i maj.

Dagarna går ...

... i en faslig fart och jag begriper inte vart de tar vägen. För det är inte så att jag, nu när jag inte längre är anställd, unnar mig långa sovmorgnar. Inte alls. Jag är en morgonpigg typ och kliver upp vid sextiden, tidigare ändå om T ska in till stan och jobba och jag vill äta frukost tillsammans med honom. Vilket jag vill eftersom han är ett sånt trevligt frukostsällskap.

Så – vad gör jag hela dagarna? Skriver. Administrerar. Åker in till Stockholm pga av diverse ärenden. Läser. Researchar.
Jobbar, med andra ord. Men arbetstakten är inte lika hysterisk som i mitt gamla liv. Jag hinner både andas och tänka.

Blommorna på balkongen är stendöda och har så varit länge och jag borde städa bort dem men jag har inte haft tid.
I morgon åker vi ner till Linköping över helgen för att umgås med mina älskade ungar. Sen är den helgen över.
Men nästa vecka har jag inte en enda Stockholmsdag inplanerad, inga måsten förutom att skriva. Då ska allt det döda på balkongen rensas bort.

Liten tvåa med potential

En mycket trevlig konsekvens av att jag blev författare på äldre dar (kommer faktiskt inte på en enda otrevlig) är att jag i samma veva fick en bunt nya vänner och kollegor. Människor som förstår en när man kämpar med orden och ängslas inför ett boksläpp. Det något märkliga är att vi inte alltid minns hur vi lärde känna varandra och så är det med Camilla Davidsson som igår hade releasemingel för sin femte roman. Fem romaner på fyra år – imponerande! När jag tänker efter tror jag att vi fick först kontakt via Facebook och sedan träffade varandra IRL på bokmässan 2014. Men säker är jag inte.
Hur som helst. Igår firade vi alltså att Camilla kommer ut med en ny roman – Liten tvåa med potential – på ett nytt förlag – Printz. Grattis till båda och tack för ett trevligt mingel!

Om två månader åker vi

Vädermässigt började dagen i moll och slutade i dur. Jag märker att jag ofta nämner vädret men det är inte så konstigt. Efter en lång vinter är min längtan efter sol och värme närapå oändlig. T:s är lika stor den. Mörker och kyla är förödande för hans hälsa. Artriten blir värre, lederna svullnar och han går med ständig värk. Ändå klagar han aldrig. Människor med kroniska sjukdomar gör sällan det. Det är vi friska som gnäller.

Tack vare att T snart inte är bunden till något jobb längre, kan vi tillbringa hela sommaren i Cerbère. Vi kommer hem i början av september, oklart när, hur och för hur länge men det visar sig. Vi bilar i alla fall ner. Nattfärjan mellan Trelleborg och Travemünde är bokad och den andra övernattningen blir någonstans i Frankrike. Var beror på trafiken och humöret. Vi har ingen brådska, ingen tid att passa, inga andra än oss själva att ta hänsyn till. Det är så lyxigt att jag knappt vågar tro att det verkligen blir av. Exakt två månader kvar tills vi åker och mycket kan hända.