De ofrivilliga

Ruben Östlund andra långfilm, De ofrivilliga, är en samling episoder, skeenden som handlar om grupptryck och moral. Det är provocerande, det är riktigt obehagligt, det är tragiskt också. Man luras ibland att skratta till men skrattet fastnar snabbt i halsen – för vad är det vi egentligen skrattar åt? Vi möter busschauffören som vägrar köra vidare förrän den som förstört en gardinstång i bussen kommer fram och erkänner. Där finns fjortonåringarnas fyllekväll (just den berättelsen i filmen borde alla tonårsföräldrar tvingas se), grabbgänget som under en blöt helg kränker varandra, lärarinnan som blir utfryst av kollegorna när hon inte är lojal med gruppen, mannen som låtsas om att allt är ok trots att han precis fått en raket i ögat. Alla borde säga ifrån, alla vet vad som är rätt och fel, men ingen gör något av rädsla för att sticka ut och för att göra bort sig. Det är riktigt läskigt, men också väldigt bra eftersom vi tvingas att fundera över vårt eget agerande i olika situationer. Det måste nog erkännas att de flesta av oss – tyvärr – är rätt så fega, vågar inte stå för det vi tycker, tiger istället för protesterar. Men att inse det är kanske att ta ett steg i rätt riktning.

Ser du stjärnan...

Första advent och såväl T som jag har suttit vid varsin dator och jobbat i stort sett hela dagen. Men nu är vi klara! Har faktiskt varit rätt så mysigt att sitta hemma, med skön musik på, en kopp te ibland och göra undan sånt man aldrig hinner med på jobbet annars. Nu är allting ivägmejlat och jag kan slappna av. Vi funderade ett tag på att dra iväg till Moderna och kolla på utställningarna alternativt gå på någon adventskonsert men vädret är ändå så trist så vi bestämde oss för att stanna inne och kura. Fast vi ska strax ut en sväng och se "De ofrivilliga" som hade premiär i helgen, vann pris på Stockholm Filmfestival och fått otroliga recensioner. Det blir vår lilla belöning för en dags hårt slit.

Läste Niklas Ekdahls ledare i dagens DN om allmänningarnas tragedi. "Eftersom det har varit gratis att skita ner en atmosfär som ingen äger har vi alla gladeligt gjort det". Och det är tyvärr så att det vi inte äger tar vi inte heller ansvar för. Niklas slår även huvudet på spiken när han visar på hur USA, som använt Sverige som avskräckande exempel på ett socialistiskt land, har en bilindustri som inte drar sig för att kräva att den ska räddas med hjälp av skattemedel. Planekonomi någon? Men varför hålla igång en produktion av bilar utan köpare kan man undra? Vore väl bättre att satsa kraft på förnyelsebar energi och elbilar istället.

Fånga dagen, inget är för evigt!

Sitter och småler framför datorn – T är på sitt soligaste humör där han står och fixar middagen och retas oavbrutet. Vi är nog rätt så fnissigt trötta båda två efter en hel eftermiddag på stan. T bestämde sig plötsligt att det var dags för honom att köpa lite nya kläder. Och då är jag inte nödbedd kan jag lova! Vi hamnade först på NK för att fylla på reserverna med en god fika. Och så en sväng till Newport för att köpa deras trevekade blockljus som passar perfekt till den glaslykta vi har. Sedan klädshopping till T (han blev så snygg!) och efter det dags för vätskekontroll nummer två. Den intogs på Tysta Mari i Östermalmshallen i form av vitt vin och inlagd strömming. När vi ändå var där passade vi på att köpa middagsmaten – två sorters salami varav en tryffelfylld, färska pastaknyten med roséblad och parmesan som vi ska äta med en hemmagjord skink- och kantarellsås, god ostbit, delikata chokladpraliner och alltsammans ska sköljas ned med en Amano Primitivo. Efter Östermalmshallen blev det en sväng in till Hans Mikaels på Humlegårdsgatan. Kom hem med vackra ljus och en ny härlig jazzskiva. Avslutade shoppingturen på Åhléns där julstjärnor inhandlades. Puh!

Dottern ringde och var lite nere efter att ha haft bilen på besiktningen. En del som måste fixas... Men den 20 december kommer både hon och sonen hem för att fira jul och det ska bli härligt att få rå om dem några dagar. Tycker så synd om T som aldrig får träffa sin egen dotter. Aldrig ett grattis när han fyller år eller till farsdag. Vi ska värna om våra närmaste – vi vet ju aldrig hur länge vi får behålla dem.

Häxan i våningen under

Nu är det officiellt – jag är en bitch.
Igår stod varken jag eller T ut längre utan tänkte att nu djävlar måste vi agera. Vi blev nämligen så in i helsike trötta på grannen ovanför eller snarare hennes ungar som tydligen får bete sig hur som helst. Bor man i radhus eller villa är det okej. Bor man i lägenhet är det annorlunda, då måste man ta hänsyn till att det finns grannar väldigt nära. Så när ungarna för hundrade gången hoppade omkring där uppe så att fönsterbrädorna hos oss skallrade gick jag upp och ringde på dörren. Och bad dem allesammans dra åt helskotta…
Nej, det gjorde jag förstås inte, utan jag behövde egentligen aldrig säga så mycket för grannen såg väldigt skyldig ut när hon öppnade dörren och frågade direkt – innan jag hann öppna munnen – om de lät mycket nere hos oss. Jag tror att jag såg otroligt arg ut att hon insåg att här var det inte läge att mopsa upp sig! Så hon bad om ursäkt och efter det upphörde alla duns uppifrån. Ungar måste få låta, det säger vi ingenting om – vi har ju haft småbarn själva – men det är föräldrarnas ansvar att styra upp dem när det börjar bli lite väl mycket. Det verkar vår granne ha svårt med och mesiga föräldrar är bland det värsta både T och jag vet. Men ikväll var det lugnare än på mycket länge så peppar, peppar, kanske att budskapet gick hem trots allt.
Skönt, nu slapp vi lägga bajs i hennes brevlåda.
Skojar bara…

Vi har tittat på Idol och T har nästan fått allergiska utslag av Carola. Jag förstår honom, inte heller jag står ut med henne. ”Jag orkar inte med människan!” skriker han förtvivlat så fort hon syns i bild. Desto gladare blir han av lille Johan. T är nämligen lite svag för Johan förstår ni. Och en annan vi inte orkar med är stackars Alice. Visst, hon kan sjunga men hon är ju så otroligt präktig och trååååkig. Dessutom klipper hon av varje slutton, håller inte ut dem en enda gång.
Undrar hur mycket pengar vi lagt ner på att rösta på diverse kandidater. Jag röstar förstås alltid på Kevin, medan T är lite mer otrogen. Ikväll var det Robin som fick hans röst (förresten, var det någon som märkte hur konstigt förtjust Carola blev i Robin?). Jag vet, vi är jätte pinsamma, och gamla, och pinsamma igen, men det är sant – vi röstar på Idol! Och när vi ändå är inne på bekännelser och avslöjanden – jag lyssnar på Tracks också…

Vill ha

Har nu tänkt färdigt...
Den perfekta julklappen för alla kvinnor tror jag. Ett konstverk av Gregory Pyra. Alla hans smycken finns i endast ett exemplar. Priset? Varför bry sig om så världsliga ting?!

Vill inte ha

Min T undrar vad jag önskar mig i julklapp och då är inte "fred på jorden" ett tillfredsställande svar. Så vad vill jag ha? Måste nog fundera på detta – tycker att jag redan har allt en kvinna kan önska sig. I'm blessed helt enkelt...
Fast en sak är säker – inte värt att han gör som en jobbarkompis till honom som köpte en dammsugare till sin sambo i julklapp! Undrar hur bra deras förhållande är.

Pengarna eller livet?

Jag roade mig med att googla på ordet "finanskrisen" för att se hur många träffar jag skulle få upp. Det blev 664.000. Bara det senaste dygnet har det dykt upp 35.200 sidor. Och då talar vi endast svenska sidor (inga nordiska alltså). Herregud – vad skulle folk har skrivit om om vi inte haft en finanskris?

Men det skrämmande är att om jag gör samma sökning på ordet "klimatförändringar" får jag upp 358.000 sidor, varav 2.880 det senaste dygnet. Vilket hot är störst egentligen?

Jag träffade Oren Lyons, professor och indianhövding från Onondagastammen, för inte så länge sedan. En mycket, mycket klok gammal man som oförtröttligt reser världen runt för att kommunicera ut samma grundbudskap:

“Först när det sista trädet huggits ner, den sista floden förgiftats, den sista fisken fångats, kommer den vita mannen förstå att man inte kan äta pengar”.

Jag tycker det kan vara nyttigt att påminnas om att det inte är finanskrisen som hotar vår överlevnad... Och är man inte övertygad om det föreslår jag att man tittar på Al Gores dokumentärfilm En obekväm sanning.

Frågar man Oren vad som kommer att hända om vi inte gör någonting åt klimatförändringarna så svarar han lakoniskt att det finns naturlagar som reglerar allting och de kommer att reglera oss också, vare sig vi vill eller inte.

Som sagt, ibland är det bra att få lite perspektiv på saker och ting.

Den vackra blomman ovan är en kamelia, fotad i Paris påsken 07.

Att vara snäll

På bussen idag hamnade jag bredvid en ung kvinna som talade högt i sin mobil. Kan inte låta bli att irriteras när folk gör det eftersom mina öron inte går att stänga av. Så där satt jag och stördes först av den höga rösten men sedan allt mer av innehållet i samtalet. Jag bar på tunga väskor, det var fullt med folk och jag kom inte undan:
- A men varför kan han bara inte fatta att jag inte vill va med han? Alltså är han dum eller? Fattar han inte vinken när jag typ hela tiden skyller på annat när han vill ses? Kan man typ vara tydligare, eller?
Där hämtade hon andan, lyssnade en stund och fortsatte sedan:
- Alltså, jag tycker faktiskt inte att jag ska behöva säga till han att jag inte är intresserad, det borde han fatta ändå. Men han ba typ är ba så jävla snäll hela tiden. Måste han var så djävla snäll? Det blir ju asjobbigt för mig då!

Vid det laget var det dags för mig att kliva av bussen, tack och lov. De sista stegen till jobbet funderade jag på detta med att vara snäll. Pippi Långstrump hon sa att "Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll". Och reklamen för Alvedon tycker att "Är man stor och stark måste man vara snäll". Jag tror att bara inombords starka personer orkar vara snälla. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag är gift med en så stark och underbart snäll man! Och synd om alla som inte har vett att uppskatta de snälla människor som finns i deras närhet. Vi ska vara rädda om de snälla, även om en del tydligen tycker att det är asjobbigt.

Barr

Jag fortsätter på temat Jag mötte Lassie samtidigt som jag gärna vill göra lite reklam för kompisen Patrik Anderssons skiva Skogsbo is the place med gruppen Barr. Patrik är alltså inte längre basist/gitarrist hos Moneybrother utan kör nu sitt eget race. Lugn, avspänd musik, inspelad i en studio i Finnspång – förstås. Några av låtarna finns att lyssna på MySpace. Grattis till såväl skivsläppet som fina recensioner! Måste be om att få ett signerat ex att imponera på barnen med. Okej, jag vet att sonen och dottern aldrig låter sig imponeras av någonting jag gör, men skam den som ger sig!

Augustpriset

PO Enquist vann Augustpriset för sin senaste bok, den skönlitterära Ett annat liv. Tror aldrig att jag läst honom faktisk och det är säkert synd. Får nog lov att göra någonting åt saken. Däremot hade jag honom till bords vid en middag för en massa år sedan i samband med att hans roman Magnetisörens femte vinter blivit långfilm. Han var trevlig men fåordig och jag tror inte att han trivdes speciellt bra i sällskap av en massa filmbolagsfolk. Jag mötte Lassie någon?

Burn after reading

Vi är precis hemkomna från bröderna Cohens Burn After Reading. Vi passade på eftersom den just nu visas på ”vår” bio, alldeles runt hörnet. Herregud, vilken kavalkad av helt osannolika intriger och förvecklingar! Säger som den trötte CIA-chefen i slutet av filmen: ”Okej, vad har vi lärt oss av detta? Att vi inte ska göra om det. Vad det nu var vi gjorde…”.
John Malkovich spelar en avskedad och konstant ursinnig CIA analytiker, Brad Pitt och Frances McDormand är två superkorkade gymanställda, George Clooney är sexmissbrukare och Tilda Swinton är som vanligt iskall. Att försöka återge manuset är meningslöst! Handlingen är inte heller så viktig utan man roas av den rappa dialogen och skådespelarinsatserna. Inte bröderna Cohens bästa film men klart sevärd. Om man nu gillar deras stil vill säga, den är inte till för alla. Min favorit är fortfarande O Brother, Where Art Thou?

Svensk idyll

Ännu en småputtrig SVT-produktion har gjort att T och jag bänkar oss framför tv:n på måndagkvällarna, SVT Dramas egen sändningstid. Denna gång heter serien Livet i Fagervik. I Fagervik har man inget kinky sex och inga biljakter. Explosioner lyser med sin frånvaro, mord likaså. Och det är så skönt! Kvinnorna i Fagervik är starka och självständiga, männen lite valhänta och klantiga. Precis som i verkligheten med andra ord...
Serien bärs upp av ett bra manus, proffsiga skådespelare och idylliska omgivningar (inspelat i Mariefred).
Andra avenyn – kräkmedlet nummer 1 – släng dig i väggen!
Harald Hamrell, Kjell Sundvall och Mikael Syrén turas om att regissera, Henrik Johansson och Maria Sid spelar huvudrollerna. Kollade tittarsiffrorna och en bra bit över 800.000 personer följer serien varje vecka. Klart godkänt!
Men nu undrar jag; Är T och jag bevisligen gravt medelålders eftersom vi gillar Livet i Fagervik eller är det bara tecken på god tv-smak?!

Snöblindhet

Snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken.
Utsikt från burspråket i mitt kontorsrum. Bäst att föreviga snöfallet - det ska bli riktigt varmt igen i slutet av veckan...

Det sägs att kärleken är blind och så är det kanske. Men det finns väl ändå gränser för hur skumögd den kan vara? Eller är det så att en tjock plånbok gör att man blundar lite extra? Fast jag är kanske bara otroligt fördomsfull. Det skulle säkert Lisa tycka om hon hörde mig. Lisa är en söt, blonderad 28-åring som i helgen gifte sig med den 32 år äldre Charles. De har varit tillsammans sedan i februari. Jag känner inte Charles, han är säkert jätte trevlig, men han är framför allt jätte, jätte rik. Miljardär. Jag tror det kompenserar. Eftersom vi i grund och botten inte utvecklats speciellt mycket sedan vi lämnade grottan, lär kvinnor fortfarande söka trygghet och män vill fortfarande föröka sig så mycket det går. Jag hoppas därför att Lisa nu blir trygg och ger Charles många barn. Och jag hoppas att Charles får ett långt liv. Må de leva lyckliga i alla sina dar...
Jag är förundrad, jag har nämligen sett nästan exakt detta hända på mycket nära håll. Han var ingen miljardär men han kunde erbjuda henne trygghet. Ja, de är fortfarande tillsammans efter 20 år och nej, hon är inte speciellt lycklig. Han är nu 71 år och trött. Hon beskriver sig själv som en gammal kvinna. Hon är yngre än jag och hon är min styvmor.

Den första snön

Från ena dagen till den andra blev det vinter. Det är lika förvånande varje år! T och jag myste in oss på Vätö – brasa i kaminen, Diana Krall, Dean Martin, Tony Benett och Bo Caspers i CD-spelaren och sedan Kalle Oldby i P4, varsin bok, en fantastisk god getost vi köpt på Ostboden i Norrtälje, tillsammans med deras fikon/valnöt kaka och ett par sorter italiensk salami. Till det en flaska Alamos Malbec. Fast flaskan vi inte öpppnade, en Musella Valpolicella Superiore från 2005, hade nog passat ännu bättre.

Där satt vi och njöt av varandra och allt det härliga medan snömolnen så småningom drog vidare och en glittrig sjärnhimmel uppenbarade sig. Så många stjärnor, stjärnfall och satelliter syns förstås aldrig i stan eftersom det inte blir tillräckligt mörkt. På landet blir man nästan yr av natthimlens storhet. Saknar dock de otroliga norrsken man ser i Hälsingland, inte bara vanliga vita utan även sprakande röda och gröna.

Idag blev det en promenad och sedan fika med Jörgen och Tobbis som också tillbringat natten på Vätö. Vinden tilltog allt mer under dagen och barometern hade som vanligt rätt – ovädret närmade sig. Gårdagens isflagor på sundet var definitivt borta idag och vattnet var mycket mer dramatisk – blygrått och med vita gäss. Ett gäng storskrakar guppade dock obeskymrat omkring och en ensam nerriggad segelbåt passerade förbi. Endast vindens vinande och brasans knäppande hördes.

Nu är vi tillbaka i stan. T har hunnit såväl ta ett eucalyptusdoftande varmt bad som laga en mumsig kyckling- och kantarellgryta. Det är en rofylld söndagskväll.
Nästa helg är det första advent och då ska det drickas glögg! Blossa 08 och Lucia Choklad väntar sedan ett par veckor i vinhyllan...

Sommarens sista ros – en snöpudrad New Dawn från vår altan i stan.

Julfrestelser

Varje gång jag går till jobbet så passerar jag butiken Sia. Två gånger om dagen. Minst. Förstår ni hur nästan omöjligt det är att inte falla för frestelsen att gå in och helt enkelt shoppa ihjäl sig? Jag är en dålig människa, jag har ingen karaktär. Jag vet att jag nästa vecka kommer att smita in och jag vet att jag kommer att ljuga när jag kommer hem och påstå att innehållet i de fina papperskassarna var på rea. Jag vet också att jag kommer att må så himla bra när pyntet är på plats! "Enda sättet att övervinna en frestelse är att falla för den." Oscar Wilde

Han var en mycket klok man Oscar!

Diverse funderingar

Läser i tidningen att Foppatofflan floppar. Äntligen! Hur denna vedervärdiga skapelse överhuvudtaget kunde bli en hit är en av mänsklighetens stora gåtor. Varför, varför väljer folk att gå omkring i skor som ser ut som Musse Piggs? Okej, de lär vara sköna. Men det finns så otroligt många andra sköna – och snygga – alternativ. Och färgerna! Obegripligt... Men samtidigt väldigt intressant att de annars så försiktiga svenskarna av egen fri vilja klampar omkring i neonfärgade plastdojor.

New York Times påstår att Hillary Clinton är påtänkt som USA:s nästa utrikesminister. Efter att ha läst biografin om henne så hoppas jag att det blir så. Ingen hel lätt dam att tampas med, men hon känns äkta och engagerad samt har omvärldens respekt. Bara hon lär sig att lyssna på sina rådgivare och inte endast beslutar efter eget huvud.

Beträffande kvinnor med makt har det franska socialistpartiet valt en kvinna som ledare, Martine Aubry. Aldrig hört talas om – jag hoppades på Ségolène Royal. Blir spännande att följa, trots att jag inte röstar på hennes parti. Ja visst, som fransk medborgare får jag rösta! Är svensk också så jag röstar även här. Undrar hur många medborgarskap man får ha? Blir man mer demokratisk ju fler omröstningar man får deltaga i?

Jag erkänner – vi tittar på Idol och vi tycker för det mesta att det är kul. Mina barn tittar aldrig... Våra favoriter? Kevin för min del (och har så varit från dag 1) eftersom han är den enda som redan är en äkta artist. Snacka om naturbegåvning! Och T hade Anna p.g.a. hennes särart. Men nu har hon åkt ut. Hur många kommer att minnas Idol om hundra år?

Diverse julkonserter med diverse schlagerartister får ställas in på löpande band eftersom företagen sparar och skippar den typ av nöjen för sina anställda. Tack säger jag! Ge personalen folkbildning istället – en bra bok, en biobiljett, en skön cd, en cool dvd, konsert, teater, konst – vad som helst som får oss att reflektera en stund. Det sista vi behöver är fler aktiviteter à la Ålandsfärjor, nej, usch och fy.
Säger hon som tittar på Idol! Det är svårt att leva som man lär...

Stil

Säger bara en sak – lyssna på Stil i P1 med Susanne Ljung som programledare... Dagens program handlade bl.a. om Prada (som gör min nya favorit parfym om någon minns) som kallats för "den tänkande kvinnans modedesigner". Fast jag gillar Max Mara väldigt mycket också. Stil handlar om smink, mode, relationer och inredning och vänder sig till såväl modeintresserade som de som tycker att mode och livsstil är trams. Eftersom det är P1 som producerar borgar det för kvalité. Om ni tycker att Susanne Ljung verkar bekant så tänk bara Vecko Revyn, Damernas Värld, Jacob Dahlin, Metropol...

Stockholm, Stockholm...

Vi bor i en av världens vackraste städer! När jag på morgonen går av vid Kungsträdgården, passerar båtarna när jag promenerar upp mot Birger Jarlsgatan och vidare förbi Stureplan så känner jag hur glad jag är att jag jobbar i stan. Samma sak när det är dags att gå hem och jag tar en annan väg, den via Biblioteksgatan, genom Norrmalmstorg (ifall jag blir sugen på färska blommor) och längst med Kungsträdgården. Just nu är det julskyltning, glitter, julstämning och allmänt härligt. Men paradoxalt nog så vill jag inte bo i stan. Att kunna ha tillgång till innerstadens alla fördelar samtidigt som vi slipper problem med trängsel och parkeringsplater är det optimala. Skulle vi flytta fick det bli i närheten av Östermalms torg. Efter att ha jobbat 12 år vid Humlegården och 6 år nära Karlaplan känns Östermalm som mitt andra hem. Även T gillar området eftersom han har en massa roliga ungdomsminnen därifrån. Dessutom är Östermalmshallen bara bäst! Fast det tar inte så lång tid att nå innerstan för oss. Vi har t.o.m. promenerat från Råsunda till Kungsholmen, längst med kanalen. Och vi älskar att bo där vi gör.

Igår var jag på after work på Royal Vikings skybar och njöt av utsikten. Fullpackat med folk och skön stämning. Vilken tur jag har som lever just nu, just här och med just T! Även om barnen för tillfället pluggar i Linköping så vill de tillbaka. Jag förstår dem.

Blommor till Sus

Stackars Sus som råkat få en fraktur i axeln och armen med en massa värk och besvär som följd. Läkaren vill sjukskriva henne en månad men känner jag henne rätt så kommer hon inte att stå ut med det. Budade över blommor till henne idag som en liten tröst. Krya på dig!

Otroligt! Jag hann med det jag skulle göra idag, bl.a. att läsa och besvara mina 57 olästa mail. Hade nämligen bara ett möte denna fredag... Kunde även unna mig lyxen att i lugn och ro ta en fredagsfika med mina medarbetare. Nästa vecka blir det värre - löneförhandlingar med facket, skriva utkast till verksamhetsplan 09, budgetarbete, invigning, föredrag, diverse möten samt sista sammankomsten med min coach. Eftersom nästa helg kommer att ägnas åt manusgranskning av vårens program så tänker jag njuta riktigt mycket av denna! Jag är i och för sig bra på att njuta så fort tillfället ges...

Min ledarskapsutbildning lider som sagt mot sitt slut och bland mycket annat har vi kommit fram till följande: jag har en stark självkänsla och bra självförtroende. Lite prestationsångest kanske – vill gärna vara bäst i klassen. Har en entreprenöriell ledarstil – det är själva processen som driver mig. När allt är på plats blir jag rastlös, behöver nya utmaningar. Det gör att jag som ledare aldrig kommer att vara nöjd med att sitta med armarna i kors. Så sant, så sant... Men nu skulle jag vilja gå en mer avancerad utbildning, någonting tuffare som innebär prestationsbedömningar. Det borde vara en utmaning som heter duga!

Favorit dofter

Jag har länge haft samma parfymer, Kenzo på sommaren, Calvin Clein och Armani på vintern. Men nu har jag gjort en helomvändning och blivit tvärförälskad i Pradas "Infusion d'Iris". Jag har även upptäckt att parfymbeskrivningar kan vara rena rama orgier. Kolla bara hur min älskling presenteras:

Parfymen inleder med toppnoter av iris och apelsinblomma för att sedan övergå i hjärtnoter av mandarin och rökelse. Avslutningsvis avrundas Prada Infusion D'Iris i basnoter av neroli och cederträ.

Suck... Och den håller vad den lovar! T:s absoluta favorit...

Serien Clean upptäckte jag nyligen. Lätta och fräscha dofter. Gillar dock inte när de går för mycket åt citrushållet utan föredrar sötare bastoner, mysk t.ex. Har två av dem:

Den har en upplyftande krispig toppnot med citron, mandarin och apelsin. Mellannoten, som är lätt blommig med inslag av apelsinblomma, lilja och jasmin, övergår i en basnot som domineras av mysk. (Shower Fresh)

Doften blandar härliga doftnoter från italiensk bergamott, provencalsk citron med lavendel, jasmin, vit ros och muguet. Kombinerat med den sensuella aromen från neroli och mysk. (Ultimate)

En kollega berättade att hon slängde bort alla sina parfymer eftersom hon ändå aldrig använde dem. För mig är detta otänkbart – jag har parfym på mig varje dag, även om jag så bara såsar omkring hemma i mjukiskläder. Känner mig inte färdigklädd utan det. Ska inte vara mycket – det värsta som finns är kvinnor som verkligen drunknar i sina parfymer – utan några droppar på lämpliga ställen. Har lyckats överföra min passion till dottern – hennes högsta önskan i jul är en speciell doft av Nina Ricci. Och gissa vad? Den kommer hon att få förstås! Vet inte hur den doftar men bara flaskans design gör att man blir knäsvag.

Vin & kärlek

Tillbaka från Inspiration 08 i Umeå! Hade inte så stor lust att åka upp men är väldigt nöjd med att jag gjorde det. Förutom flera givande seminarium var det kul att träffa en massa människor. Det är just genom att mötas som jag får nya idéer och som jag plötsligt kan komma på lösningen på ett problem som jag funderat länge på. Men det tar på krafterna att ha ett fullspäckat schema och dessutom inte gå och lägga sig förrän flera timmar efter midnatt med värkande fötter efter dansandet...

I dag är det premiär för årets Beaujolais Nouveau. Enligt traditionen ska den drickas den tredje torsdagen i november vilket t.o.m. står inskrivet i fransk lag. Huruvida vinet smakar bra eller inte kan diskuteras men viktigast är festligheterna runt omkring premiären. Förra året var jag i Göteborg den dagen och hamnade sent på kvällen på en äkta fransk restaurang som hade dukat upp en massa charkuterier, ostar och oliver. Stället var fullpackad med fransmän som sjung, spelade och festade som bara fransmän kan göra. Då, för första gången, tyckte jag att det var riktigt gott att dricka Beaujolais Nouveau!

Nu är jag som sagt hemma och det är underbart. När T fångar mig i flykten, håller om mig hårt och viskar små ljuvligheter i min nackgrop, blundar jag, vilar i stunden och vill aldrig åka bort igen. "Viss kärlek är som vinteräpplen, mognar sent och håller länge." Okänd

Hektiskt

Hektisk dag med en massa möten: kl. 9, kl. 11, kl. 13, kl. 15.30 och så en träff kl. 17 med Susanne och tre kvinnor som vill komma med i vår läseklubb. Vi samlades på ett fik på Odengatan, ett stenkast från buss 515 som går direkt hem till oss. Återigen – tack och lov för att vi bor så nära stan! De nya tjejerna verkade entusiastiska så nästa gång vi alla ses, i december hemma hos oss, blir vi åtta stycken. Kul!

I morgon bitti flyger jag till Umeå å tjänstens vägnar och kommer hem på onsdag kväll. Packar med mig ett par böcker, bl.a. den jag läser just nu, Afrikanen av J.M.G Le Clézio, nobelpristagaren. Han skriver enkelt och vackert, är född i Nice (som jag) och haft delar av sin bardom i Afrika (som jag). Kanske därför jag gillar honom? Läste Öken på 80-talet redan och blev så glad när han vann Nobelpriset.

Jaha, och vad ska jag packa med mig till Umeå då? Bäst att kolla med SMHI...

Woody Allen

Kritikerna hyllar Woody Allens senaste film, Vicky Cristina Barcelona, men jag undrar; är den verkligen SÅ bra? Tycker ingen att den är lite väl klyschig? Och vad vill Woody Allen egentligen berätta? Men visst, ser man den som en trevlig bagatell så blir man underhållen för en stund. Och gillar man Barcelona (vilket jag gör) så blir det rena rama turistporren.

Här följer några Woody citat att förgylla söndagskvällen med:
"I Kalifornien kastar man inte bort soporna - man gör TV-serier av dem."
"Jag vill inte uppnå odödlighet genom mina verk. Jag vill göra det genom att aldrig dö."
"Tänk om allt är en illusion och ingenting existerar? Då har jag definitivt betalat för mycket för min matta."
"Hur kan jag tro på Gud när jag senast förra veckan fastnade med tungan i en elektrisk skrivmaskin?"
"Det är inte det att jag är rädd för att dö, jag vill bara inte vara där när det händer."
"Är sex snuskigt? Bara om det görs rätt."
"Jag var jude från början, men nu har jag konverterat till narcissismen."
"Evigheten varar länge. Särskilt mot slutet."

Höstfest på söder

Ett stort tack till de två värdinnorna, Liselotte och Elisabeth för årets höstfest! När Stefan gjorde entré för femte gången på raken för att försöka sjunga "Tösen från Koskuskulle", som han faktiskt glömt texten på, visste jubeln inga gränser! 35 st glada var vi som längtat efter att få festa bort novemberrusket. T och hans bordsdam Maria pratade viner, resor och relationer medan jag plågade min bordsherre Håkan med frågor typ: "tror du att grottmänniskor hade lika stort behov av psykologer eller är det evolutionen som skapat terapeuter?". Jag erkänner - han såg något förvånad ut men svarade snällt. Okej, vi snackade resor och böcker också... :-D

Idag var av förklarliga skäl en lugn dag. Lång frukost med söndagens tidning, lite pyssel och sedan en tidig bio i kvarteret – James Bond. Så skönt att bo på gångavstånd till det mesta men samtidigt nära såväl grönområden som city. För 3 år sedan fick T och jag för oss att vi skulle titta på villor i Enskede men det tog bara ett par visningar innan vi upptäckte att detta inte alls var vad vi ville egentligen. Villa och förortsliv hade sin charm när barnen växte upp men det skulle kännas som en landsförvisning att hamna där igen. 18 år i eget hus räcker gott för min del, och såväl T som jag har andra intressen än att hålla på att fixa med en kåk. Nej, att sköta om landet är fullt tillräckligt för vår del!

Höstens första snö föll i eftermiddag. Den smälte givetvis genast bort men den påminde oss om att 1:a advent bara är två veckor bort!

Fika

Mor och son i Sigtuna
En gråmulen lördag – vad passar då bättre än att ta en liten åktur till Sigtuna och fika på mysiga Tant Brun? Köpte ett par sköna ulltofflor åt mig själv. Äntligen ska jag slippa frysa om fötterna!
Major problem (som Bridget Jones skulle sagt); vad ska jag ha på mig ikväll? Visst måste detta vara den kvinnligaste av alla frågor?

Sturebadet

Jag säger bara - vilken fredag jag har haft! Började med en spamassage som var helt underbar. Massören oljade in och knådade varsamt och berömde min figur och mina ytliga muskler som skulle bli super snygga om jag bara tränade lite. Eller hur? Hur stor chans är det att se MIG träna?! Men ska jag vara ärlig så har jag länge varit nyfiken på power yoga. Ska kanske bli mitt nyårslöfte? Efter det tog vi det lugnt, först i ångbastun och sedan runt bassängen, med dryck och frukt innan det var dags för ett NIA pass. Så himla kul! Kan inte beskrivas - måste upplevas. Var dygnblöt av svett efteråt så vi slängde oss in i duschen innan vi gick vidare till lunchen. Mums! Sedan varvade vi ner med ett pass Qi Qong innan vi hamnade i bassängen där vi simmade några längder. Sedan vidare in i aromabastun. Medan de övriga gick på sina behandlingar passade jag på att slappa. Och plöstligt var klockan halv sex och det var dags att skiljas åt. På vägen hem köpte jag ett fång med blommor vid Norrmalmstorg och hemma väntade min älskade T med en lammstek i ugnen, tända ljus och gott vin. Suck, jag älskar mitt liv...

I morgon blir det fika med söta svärmor och sedan HÖSTFEST hos Liselott och Stefan. Party!

Bilder som skänker ro

Tidig höst på Vätö. Åkrarna, det spegelblanka sundet, svampskogen och morgondimman. Vackert och vemodigt samtidigt. Naturen är helt enkelt fantastisk. Och jag tänkte rätt.

Dagens lunch...

... kommer att intas på Backstugan i Gamla Filmstaden. Efter det blir det ekonomimöte hemma hos oss. Jag tror nämligen att en mer personlig miljö när man ska tala om "torra" saker som ekonomi främjar kreativiteten. Vi är dessutom bara 4 st som ska ha mötet. Rätt tänkt eller inte får väl eftermiddagen utvisa!

Boktipset

Träffade min läseklubb igår – vi var hemma hos Inger denna gång, fem kvinnor (Carina, Marianne och Susanne ingår också) som trivs allt mer med varandra. Som alltid bjöds det på soppa och så en god efterrätt till det. Boken vi skulle läst till denna träff var Veronika bestämmer sig för att dö av Paulo Coelho. Tredje boken jag läser av honom och nu vet jag bestämt att jag inte gillar honom som författare. Kan förstå hans livsfilosofi men däremot tycker jag att han är en riktigt usuel skribent. Inte bara att språket är torftigt utan även hans sätt att bygga upp historien är bristfällig. Han är helt enkelt jättetråkig och han stimulerar mig inte tillräckligt mycket. Och då är det kört. Att kunna njuta av språket och av en romans uppbyggnad är för viktigt för mig för att jag ska kunna se förbi det. Det var nog bara en i gruppen som gillade boken. Men det är det som är så roligt med en läseklubb - att diskutera, jämföra varandras intryck osv. Samtidigt så hinner vi avhandla en massa annat också - politik, relationer, arbeten...
På måndag ska troligen Susanne och jag träffa två ev. nya medlemmar i klubben för att känna dem på pulsen. Och nästa träff blir hemma hos oss.
Vi listade upp en massa böcker som vi är sugna på. Skumtimmen ska vi läsa till decemberträffen, en debutant som fått finfina recensioner. Det har de övriga böckerna med - vi väljer bort allt annat. Känner mig även nyfiken på Otrohetsdieten som beskrivs som "en underhållande och skarp samtidsroman som driver med vår tids bantningshets, men också en insiktsfull skildring av ett vuxet förhållande där behovet av förändring är akut". Passar nog när man är på resande fot och inte orkar med för tung litteratur. Bara den inte är för floskig!
Annars har jag redan beställt Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande samt Tusen år har jag funnits här.
Så till frågan – hur hinna med att läsa allt detta? Jo, då har jag den stora fördelen att jag åker in till jobbet kommunalt. Det blir faktiskt mycket läst då. Fast det bästa tipset ändå är helt enkelt att skippa en hel del onödig tv-tid och passa på att läsa en stund i stället. För handen på hjärtat – nog är det många tv-program man kan välja bort?

Lyx!

"Om jag någon gång ser en leende joggare ska jag överväga saken." Joan Rivers

"Motion är bara strunt. Är du frisk så behöver du den inte och är du sjuk så bör du undvika den." Henry Ford

Kunde bara inte låta bli...  Men på fredag blir det skön kroppsvård i form av en hel dag med Mimmi, Inger och Helena på Sturebadet. Vi tar ledigt från våra jobb och ska ägna oss åt att pyssla om oss själva istället. Lyx! För min del står NIA och Qi Gong på schemat, lerinpackning, bad, bastu och allt annat som står till buds. Och givetvis gemensam lunch med ett glas vin och en massa prat om sånt som vi kvinnor tycker är livsviktigt...

Inte bli avundsjuk nu T – nästa gång är det din tur igen. Då kör vi favorit i repris med en duomassage som får dig att stöna högt!

På Älgö är julen redan där

 

Söndag, och T och jag är lite trötta efter en jätte rolig lördagkväll på Älgö. Vi kom dit kl. 17 och välkomnades av ett hus i full mundering – ljusslingor hängde precis överallt och huset såg ut som ett rymdskepp som precis landat på toppen av kullen. Det dimmiga vädret förstärkte känslan av Närkontakt av tredje graden...

Danny är en riktig juloman och tomten är redan på väg upp till skorstenen till grannarnas stora förtjusning. Var bara tvungen att ta en bild på honom! Tomten har även fått en egen stoppskylt och som synes så krävs det en hel del kontakter och kopplingar för att få det hela att lysa. Ett päron till farsa någon? :-D
Sedan sade det bara swisch och så var klockan halv två på natten! Vi åt och vi drack och vi pratade och vi skrattade massor och vi sjöng och vi spisade plattor. Japp, spisade gedigna LP-skivor från 70- och 80-talet och körde gissningslekar. T släppte loss ordentligt när han hittade den ena favoriten efter den andra. Har en underbar liten video på honom när han går igång på Rod Stewart men tyvärr vill inte bloggen ta emot den. Till slut stöp vi i säng och i morse dukades det upp till stor frukost.
Tack Sus och Danny – nästa gång är det vår tur!

 

Paradis

"Paradis" heter tapeten av Joseph Frank. En klassiker som vi blev omedelbart förälskade i och som nu bildar fondvägg i gästrummet. Lite knepigt med mönsterpass-
ningen men resultatet blev perfekt – tur att jag tapetserat så mycket i mina dar. Det gamla bordet från Uppsala Näs har efter en ordentlig genomskrubbning och inoljning fått nytt liv. Heminredning är fantastisk roligt men jag har blivit benhård – en sak in innebär en sak ut!

Blinkning...

"Mitt förhållande till det vackra franska språket är ungefär som förhållandet till min hustru. Jag känner dem, jag älskar dem, men jag behärskar dem inte." Karl Blessing...
... eller kanske T?

Fredag är bäst

Fredag... På något vis är just fredag veckans bästa dag. Jag kommer hellre hem något tidigare för att sedan jobba en stund på lördagen eller söndagen istället, än sitter kvar på kontoret tills jag är helt klar. Att få öppna en flaska vin – vald med omsorg – äta en god middag till tända ljus (gör vi i och för sig varje kväll!), prata, prata, prata (vilket vi också alltid gör – T blir jätte orolig om jag är tyst för länge!), lyssna på bra musik, sjunka ner i TV soffan en stund... Allt detta blir så mycket mer bara för att det är fredag. Och ikväll blir det extra trevligt eftersom sonen precis kommit upp från Linköping.
I morgon blir det lite allmän pyssel (däck som ska bytas, kläder som ska tvättas, hem som ska städas) innan vi så småningom ger oss av till Sus och Danny på Älgö där vi sedan sover över. Ska bli så himla kul att ses igen alla fyra! Gissar att det inte dröjer länge innan gitarren plockas fram... Fast Sus kanske är lite försiktigare denna gång efter att jag lade ut senaste uppträdandet på You Tube! ;-)

Klart med Nyår

Julen firar vi hemma men Nyårsfesten blir i Hälsingland – det är nu bokat och klart! T och jag rymmer och bjuder Mamsen på Nyårssuppé med dans och levande musik på anrika Järvsöbaden. Ska verkligen bli otroligt skojigt att få göra någonting lite annorlunda och samtidigt jätte skönt att få lyxa till sig under ett par dygn.

Tidigt i går morse stod vi framför tv:n och gladdes åt Obamas seger i det amerikanska presidentvalet. Hoppas hoppas att han ska orka leva upp till de enorma förväntningarna! Läser just nu Carl Bernsteins biografi "Hillary Clinton – en kvinna med makt" och förundras över komplexiten i att vara kvinna och politiker i USA. Vilket levnadsöde!

T däremot sitter varje kväll djupt försjunken i Joyce Carol Oates "Dödgrävarens dotter" som han fick av mig som en liten överraskning. Vet att han verkligen gillar henne och det verkar även kritikerna göra – boken fick lysande recensioner.

Första frosten på Vätö

Det blev en kall men härlig helg på Vätö! Lördagens fantastiska solnedgång följdes av en stjärnklar natt med flera minusgrader och en lika vacker solnedgång nästa dag innan vi styrde kosan hemåt igen. Nog har alla årstider sin charm! Tur att vi plockat så mycket svamp som vi gjort denna höst – blir ett gott minne att blanda ner i diverse grytor, soppor och såser. Ikväll vankas det en kycklingsoppa med bl.a. potatis, saffran och fänkål. Till det blir det varsitt litet glas Pinot Gris. En perfekt avslutning på en perfekt helg!

Det ännu varma sundet ångar.

Solen har börjat tina upp fastlandet men hos oss är allting fortfarande frostigt.

Svårt för fåglarna att ta sig ett dopp!

Himlen  brinner.