Valborg

Nu har björkarna slagit ut. Och kastanjen. Och häggen. Nu går allt i en hisnande fart. Hjälp!

Nya rum, ny utsikt

I augusti kommer detta att bli vår nya utsikt! Tomma fönster och en tom balkong med söderläge väntar på att vi ska flytta in.

Nu är den såld, vår kära lägenhet! Till A och I, ett mycket sympatiskt 50+ par från Trosa. Kulturintresserade människor som älskar Josef Frank och kör motorcykel! Kanske att jag är fånig men när den kvinnliga moatjén berättade om hur upprörd hon blivit när hon hörde några på visningen som tyckte att man skulle måla över Josef Frank med vit färg hade jag kunnat krama om henne! För vad hade jag gjort om jag tyckt rejält illa om köparna? Annulerat det hela? Ja, jag tror nästan att jag hade kunnat göra det faktiskt...

It's not over until it's over

Jag har denna vecka befunnit mig i en psykisk centrifug. Till alla dem som uppskattar känslomässiga berg- och dalbanor och som gillar att kastas mellan hopp och förtvivlan, vill jag bara säga en sak; sälj er bostad. Jag lovar - ert behov av dramatik kommer att tillgodoses hundra gånger om!
När vi trodde att affären var i hamn så hände det klassiska - budgivaren hoppade av. Som säljare kan man inte göra någonting åt det, det är bara att gilla läget och hoppas att det inte blir en kedjereaktion som leder till att man får börja om hela proceduren från början. Nu blev det tack och lov inte så utan budgivaren två var fortfarande intresserad och i morgon e.m. blir det kontraktskrivning. Om inte även de plötsligt ångrar sig vill säga. Ingenting är säkert förrän köpekontraktet är påskrivet.
Nu längtar jag bara efter en lugn Valborg och att kunna återgå till våra normala liv. Visst, vi har en arbetsam flytt framför oss men den känns som en bagatell i sammanhanget.

Ett hem fyllt av blomster

Tjejerna vid blomsterståndet på Norrmalmstorg hejar på mig som om jag vore en gammal bekant. Vilket jag faktiskt blivit. Jag har de senaste veckorna lagt ner en mindre förmögenhet på att regelbundet köpa färska blommor hos dem, allt för att göra vårt hem så trevligt och inbjudande som möjligt. Idag blev det ett fång liljor samt ett tråg fyllt med pärlhyacinter. Andra gånger har jag kommit hem med tulpaner, rosor, krysantemum, krukväxter... Jag stod och tittade på en vacker buxbom i kruka i eftermiddags men fick lov att ge mig. Inte ens min envishet hade räckt till för att kånka en 10 kg tung jätteboll på tunnelbanan.

Från en omtänksam medarbetare

Låg på mitt skrivbord när jag kom till jobbet i morse...

Att bli glad av

Jag kan bli glad av småsaker, som av en liten Moustiersvas med tre röda rosor i. I kväll hoppas jag bli glad av en större sak, då är det Melody Gardot på China som gäller.

Det känns som att vi köpte biljetterna för evigheter sedan men nu är det alltså dags. Ett perfekt sätt att vädra hjärnan på.

Stulet: en shower gel

Jag tycker att det är lite läskigt med öppna visningar när man säljer sin bostad. Vem vet vilka konstiga typer som plötsligt vandrar in i ens hem? Och hur många är tjuvar in spe? En sådan hittade bevisligen till vår visning och stal en flaska shower gel från The Body Shop men lämnade min bodylotion som stod bredvid. Kanske att tjuven kände sig smutsig snarare än torr, kanske att den var kleptoman och bara måste få med sig någonting, vad vet jag. Men hur kan man med gott samvete stå och tvätta sig med en duschtvål som man stulit på en visning? Jag hoppas att människan får en allergisk reaktion av tvålen och utslag över hela kroppen.

Hur visningen gick? Mycket bra enligt mäklaren, med massor av folk. En öppen visning till på tisdag sen är det hela förhoppningsvis över. Jag ska köpa en ny duschtvål tills dess och se om även den försvinner eller om det blir min bodylotions tur att få fötter.

Våren ger mig energin tillbaka.

"Ni kommer att vara trötta i helgen och att umgås med en massa folk är ingen bra idé". Så sade våra kursledare igår och de hade så rätt. Jag är mätt på social samvaro just nu, har ingen lust att träffa några andra än familjen. UGL-kursen var ett intressant psykiskt experiment. 11 individer som aldrig träffat varandra tidigare har under fem dagar jobbat hårt 14 timmar om dygnet. Vi har utsats för konfliktskapande och energikrävande övningar - för att lära oss att hantera just gruppkonflikter. Tröttheten har tvingats oss att dra ner på fasaden och öppna oss, vi har ransakat oss själva, gett varandra ärlig feedback och kommit varandra nära. Allt detta varvat med intressanta teorilektioner. Jag är helnöjd med kursen men slut! Söta svärmor ville bjuda på middag ikväll men kloke T svarade att det nog inte var läge. I morgon är det dessutom visning på lägenheten vilket är lite nervöst förstås. Men vitsipporna och scillan blommar och det är äntligen vår på riktigt. Sånt ger energin tillbaka!

Tålamod är en konst som jag behärskar dåligt.

Jag är tack och lov  inte i Thailand och ska försöka ta mig hem, utan i Malmö. Tågbiljetten avbokades eftersom Malmö Aviation lovade dyrt och heligt att mitt plan skulle gå som planerat. Men – surprise, surprise – det gjorde den inte. Så nu sitter jag här och väntar… Kanske att jag kommer iväg om någon timme, kanske inte. Den som lever får se. Det är tur att jag under dessa kursdagar bl a lärt mig vikten av att ha lite tålamod – jag testas väldigt hårt just nu…
En annan sak jag blivit uppmärksammad på är att jag inte är rädd för att tala. Samtliga kvinnor och yngre män i gruppen tyckte i sin feedback att det var bra och att jag gärna fick ta till orda ännu oftare. Det var ju positivt. Samtliga äldre män i gruppen tyckte att jag tog för mycket plats, var för dominant och borde dämpa mig. Det var ju… inte förvånande. Kursledarna tyckte i sin tur att jag var klok som en bok och då blev jag så glad att jag fick en liten tår i ögat. Herregud, jag blir bara blödigare och blödigare med åldern!

Av Falsterbo får jag inget se

Det enda jag kan berätta från Falsterbo är att olvonen blommar. Att jag vet det är för att det finns en buske vid vår kursgård. Något mer om vårens framfart vet jag inte, inte heller hur det ser ut utanför kursgården. Våra arbetsdagar börjar kl. 8 och slutar kl 22.30. Efter det är det läxläsning. Det finns ingen tid för vare sig rekreation eller sightseeing och jag kommer att åka hem lika ovetandes om Falsterbo som när jag åkte ner. Typiskt.

Våra sociala medier borde kanske döpas om till antisociala istället:
Grov mobbning via Facebook

Trött, tröttare, tröttast.

Nej, det blev ingen flygresa idag. Istället för att lyfta från Bromma flygplats kl. 09:00 klev jag upp kl 03:30 för att hinna med att ta första tåget till Malmö. Kamikazetåget som den tydligen kallas. Så tidigt på morgonen går inga tunnelbanor, så tidigt är inte ens Centralen öppen. Vi var ett gäng som stod utanför dörrarna och väntade, sömniga och kalla.
Nu är vi på väg söderöver och vädret är fantastiskt. Inte ett moln och det är omöjligt att föreställa sig att det finns en massa aska där uppe som ställer till det för halva Europa. Kan det verkligen vara möjligt? Jag brukar bara tro på det jag ser och askan den ser jag inte. Kanske att vi överreagerar, kanske inte. Men att chansa känns inte som något alternativ direkt.
Jag önskar att jag kunde göra som den ungen mannen som sitter bredvid mig, dvs sova som en stock. Men det går inte, jag kan inte ens sova som en pinne, jag kan bara försöka gnugga bort gruset ur ögonen. Eller om det nu är osynlig aska som får dem att svida.
Det blir en tuff dag idag.

UGL-kurs i vackra Falsterbo

Hela nästa arbetsvecka är jag i Falsterbo på en UGL-kurs. Det är första gången jag deltar i en liknande utbildning och det ska bli riktigt spännande att se om jag är utvecklingsbar eller inte. UGL som började som en ledarskapskurs vid försvarets officerhögskolor används numera av många myndigheter och civila företag. Jag har hört att det ska vara tufft men väldigt nyttigt.
På vilket sätt jag ska komma ner till Falsterbo vet jag dock ännu inte, det beror på hur det isländska askmolnet förflyttar sig. Men jag har både flyg- och tågbiljetter så ner kommer jag. Falsterbo... har aldrig varit där men det ser vidunderligt vackert ut.

Ögonblicksbild kl. 17.30

Isen på sundet är helt borta, himlen är disig och det blåser friskt. Kanske att diset är ett askmoln från ett isländskt vulkanutbrott, kanske är det ett äkta dis. Oavsett vilket så glittrar vattnet lika förföriskt som alltid. Vitsipporna i gräsmattan står redan i knopp – nu har våren kommit även till Vätö.

Ingen fukt här inte.

"Det luktar fukt i lägenheten" säger en spekulant tvärsäkert och gör övriga presumtiva köpare osäkra. Jag ringer genast en besiktningsman och ber honom att göra en fuktkontroll, här ska ingen komma och utan bevis påstå negativa saker om vårt hem. Besiktningsmannen hör på mitt tonläge att det nog är bäst att komma på stört vilket han också gör, trots att klockan är fem och det är fredag. Han har med sig värsta apparaturen och mäter varje kvadratcentimeter av vårt hem. Ingen fukt någonstans vilket givetvis inte är någon överraskning för oss. Ha!

Dinner with friends

En av våra favoritfilmer är Dinner with friends. Vi ser gärna om den då och då. Tagline för filmen är Four Friends. Two Marriages. One Divorce.

Igår kväll upplevde vi Dinner with friends på riktigt. Tråkigt, sorgligt men kanske nödvändigt?

Vad vill jag bli när jag blir stor?

Ibland funderar jag på att omskola mig. Frågan är bara till vad? Det finns massor av saker jag skulle vilja studera bara för mitt höga nöjes skull. Men skulle jag göra det till ett yrke? Tveksamt. Pensionsåldern kommer att höjas allt mer och hur många av oss vill då ägna samtliga yrkesår åt exakt samma jobb?
Jag började fundera på detta efter ett samtal med en anställd inom kulturförvaltningen. Efter 25 år ska hon byta arbetsgivare. Hon är närmare 60 än 50. Det kallar jag för nytändning!

Snart är det grönt igen

Det smyger människor runt vår lägenhet. De tittar och de pekar. Hoppas att de även gillar.

Själv längtar jag efter grönska. Varje år är det samma sak - jag blir lika förvånad över hur otroligt grönt det kommer att bli.

Min dvärgsyren på altanen har överlevt denna tuffa vinter och är full av svällande knoppar. Buxbomen är svedd i topparna men lever. Inte heller tujan har dött. Fantastiskt!

Bilden är från augusti 2009

Vi behöver ett litet klick ibland.

Med vissa människor klickar det genast. Så var det i morse när jag träffade den blivande kulturchefen för Stockholms stad. Vi planerar ett projekt ihop och vi hamnade direkt på samma våglängd. Lika otåliga båda två, lika entusiastiska. Jag blev genast på gott humör och det har hållit i sig hela dagen. Det är inte alltid så, och jag gottar mig därför extra mycket åt den positiva känslan.

Solen skiner och folk är snälla!

Jag fortsätter min lilla hyllning till HSB... De har ju redan tidigare lovat att byta ut vissa tapeter i vår nybyggda lägenhet, tapetval som gjordes av några andra än vi. Jag passade samtidigt på att fråga om de kunde tänka sig att tapetsera några fondväggar i de övriga rummen, mot betalning. Fick precis följande svar:

Hej Annika!
Har nu fått ett glädjande besked från projektledningen för HSB brf Garbio… Ni kommer att få alla era färg- och tapetönskemål (enligt din bifogade skiss) utförda utan någon extra kostnad. Arbetet kommer att utföras och färdigställas under maj månad.
Har du några funderingar är du välkommen att höra av dig!

Dessutom ska jag träffa mitt bokgäng ikväll och jag slipper hem och hämta bilen först eftersom ursnälla gulliga I har lovat att skjutsa hem mig.

Det är vår, solen skiner och folk är snälla. Härligt!

Städstopp

"Det är söndag - vi kanske borde städa?" säger T.
Nej, jag skulle inte tro det...
"Jag gillar när det är så här avskalat hemma" säger T och plockar undan allt han tar fram.
Där ser man.

Oemotståndlig

Jag gick förbi Åhléns Marimekko-skålar för några dagar sedan och föll i extas framför raderna av färgglatt glas. Jag gick förbi hyllan en gång till i går, i sällskap med T denna gång och med en premiecheck i plånboken. “Tycker du om dem?” frågade jag honom. Det gjorde han. “Välj ut en färg” uppmanade jag honom. Han gick direkt på den äppelgröna, min egen favorit. Lika smak och så en premiecheck ovanpå det – det gick ju inte att motstå…

Kerstin Thorvall

Igår gick Kerstin Thorvall ur tiden. Jag minns henne, för många år sedan, när jag hjälpte henne att förstå sig på den förvirrande filmfestivalen i Cannes. Hennes fötter värkte och hon sörjde att hon inte kunde dansa lika lätt längre. När man skjuter arbetare hade precis kommit ut tror jag. "Läs den!" uppmanade hon mig. Det gjorde jag. Och förundrades.
84 år blev Kerstin Thorvall, en för mig overkligt hög ålder. Jag har alltid trott att hon var 20 år yngre. Minst.

Musselmiddag

Bland det godaste jag visste som barn var när mamsen serverade vinkokta musslor. Nu var det min tur att bjuda T på det - odlade blåmusslor serverade i ett smakrikt spad bestående av buljong, vitt vin, lök, vitlök, persilla och svartpeppar. Odlade musslor må vara stora och sandfria - lika goda som småmusslorna som serveras vid medelhavet är de dock inte.

Kvalitetstid med sonen i sommar

Sonen ringer och undrar när jag ska ha semester i sommar. Han vill synka sin med min. Jag undrar varför och han läxar upp mig: "Vi har faktiskt inte setts sedan jul och jag tänkte att vi skulle ägna lite tid åt varandra, kanske vara på landet och så, umgås helt enkelt."
Det var fint sagt, jag blev bara så överrumplad över att en 24-åring planerar in kvalitetstid med sin mamma.

Vidunderliga vidvinkel

Ikväll ser jag fram emot...

...att inte behöva torka kaklet i badrummet så fort jag duschat, att kunna ha vattendroppar i handfaten och diskhon, att plocka fram disktrasan och diskborsten igen, att låta böcker och tidningar ligga framme, att ha synliga lampsladdar, att hänga upp morgonrocken på sin krok och kläderna på klädställningen, att stoppa in grönsakerna i kylskåpet istället för att skapa stileben med dem, att få äta upp frukten.
Men framför allt ser jag fram emot att få gå och lägga mig.

DVD killed the video star...

Tack och lov behövde vi inte rensa i bokhyllorna inför morgondagens fotografering av lägenheten. Trenden har vänt, nu är det tydligen "fint" med bokhyllor som innehåller just böcker och inte en massa prydnadssaker. Därför fick vi godkänt. En medarbetare fick det däremot inte - mäklaren tvingade henne att rensa bort det mesta. Det blev sex fulla flyttkartonger som hon fick bära ner till källaren.

Tur som sagt att vi slapp - vår källare på 8 kvm är redan proppfull. Vi hade ett källarinbrott för några veckor sedan och jag kan omöjligen säga om någonting blev stulet eller inte! Däremot blev det väldigt rörigt...

Så - våra böcker får vara ifred. Men inte videobanden! Vi (jag) har en hel hög med videoband. "Släng!" säger T. "Aldrig!" svarar jag. Det är en massa bra filmer som vi kanske, någon gång, vill se om.

När vi var på tippen i helgen låg det just massor av gamla VHS i en container. Våra (mina) fyller nu tre stycken resväskor istället. Det gör inget, vi ska ändå inte resa någonstans på ett tag.

Före och efter

T hittar ingenting längre.

- Älskling, vet du var diskstället har tagit vägen?
- Det ligger i garderoben men du har fyllt det med en massa halsdukar och handskar.
- Men varför ligger diskstället i garderoben? Jag trodde att det var en trådkorg!
- Därför att diskställ är tabu när man ska sälja en lägenhet, de får inte existera, de måste gömmas undan. Precis som fotografier, pappershögar, tandborstar, wetexdukar, diskmedelsflaskor och allt annat som är personligt eller fult.
- Men hur länge ska vi springa runt och leta efter vardagsprylar som du gömt undan överallt? Förresten är också min morgonrock försvunnen!
- Tills lägenheten är såld, det är bara att härda ut...

Färdigputsat för denna gång!

Nu är det bevisat - att röja, storstäda och styla 113 kvm på 5 dagar är rena konditionspasset; dels har jag träningsvärk, dels har jag gått ner i vikt! Det är så fint hemma att vi tassar omkring och knappt vågar röra ett dörrhandtag av rädsla att det ska bli fingeravtryck på det! Vi hade vår första visning idag. Solen sken, kaklet blänkte och nu kan vi inte göra så mycket mer än att vänta tills fotografen kommer och lägenheten officiellt blir till salu nästa vecka. Under tiden ska jag ägna tid och tankar åt annat. Ska bara ta några egna bilder först...

Vi skapade en sitthöra i arbetsrummet och upptäckte plötsligt en ny utsikt. En annan upptäckt är att en bit tapet ovanför arbetsbänken kan göra stor skillnad.

Blänkande kakel i badrummet tack vare T:s slit. Jag nöjde mig med att putsa kökets stänkskydd.

En liten förändring som gör så mycket!

Har jag sagt att vi gäller färg, T och jag? :)

Slut för idag, tack för idag.

När den stora fina krukan som jag precis fyllt med en drös med narcisser glider mig ur händerna och går i tusen bitar inser jag att det nog är dags att sluta jobba och göra kväll. Imorgon är också en annan dag.

Jesus Christ Superstar

"Vad mycket Jesus och Gud det är just nu på tv!" säger T. Jag upplyser honom att det faktiskt är Påsk. "Just ja" svarar T. "Det hade jag glömt".
Jo, det är lätt att glömma bort att det faktiskt är Påsk vi firar när vi ändå bara ägnar oss åt röjning och städning.
Vi tar igen det genom att ägna kvällen åt 70-tals klassikern Jesus Christ Superstar.

Jag ger er min morgon

Klockan 06:37 kom solen fram ovanför hustaken. Då klev även T upp – dagen kan börja.

“T upp” – Tupp...

Glad Påsk!

Och fönsterputsningen den fortsätter

Det blir en fin dag idag, jag ser det där jag sitter med utsikt över hus och tak. Vår lägenhet må ligga på entréplanen men huset är byggd på en kulle så jag får min dos av höjd i alla fall. Dagens planer är att olja in terrasstrallen och... putsa fönster. Jag hade kanske varit klar om inte T lockat ut mig i solskenet igår för att promenera bort till Gröna stugan vid Lötsjön och äta deras fantastiskt goda räksmörgås. Å andra sidan är det nästan en fröjd att putsa fönster på våren. Skillnaden mellan före och efter är så enorm, ungefär som att få glasögon och plötsligt upptäcka vad det innebär att se klart. Ju mer jag fejar med lägenheten desto mer tycker jag om den. Lite separationsångest har jag nog allt.

Vi gör det fint för någon annans skull

Det något tråkiga och mörka arbetsrummet har förvandlats till en ljus och rofylld plats med en skön sitthöra vänd rakt mot en av våra två terrassdörrar. Där kan man sitta och se himlen bli allt ljusare samtidigt som fåglarna i grönskan utanför vaknar till liv och bjuder på en eufoni av olika läten. Därifrån ser man även den nya trätrallen som T lade på terrassen igår, små terrakottafärgade rutor som på lite håll ser ut som tegel och harmonerar vackert med fasadens färg. Det är väl lite typiskt att det är först nu vi gör det fint, inför en visning, för andra människors skull.

Jag stryker trasmattor

Grannarna måste ha trott att jag fått värsta påskstäddille. Alla gardiner är nedtagna och nytvättade. När samtliga fönster är putsade ska de upp igen. Våra garderober är en dröm av ordning och färgmatchning (högst ovanligt eftersom jag i vanliga fall lever efter devisen att det som inte syns lider man inte av). Jag har bytt sängkläder, flyttat runt möbler och gjort att-slänga-högar och att bära-ner-till-källaren-högar. Den vita trasmattan fick ett nytt liv efter en tur in i tvättmaskinen. Lite skrynklig blev den så jag har strukit den. "Brukar man stryka trasmattor?" undrade T lite förundrat. Vet inte, men jag gör det.